Kärringjävel!!
Hej!
Jag är en vanlig kille straxt under 30 år och som har 2 stycken underbara döttrar på 1,5 resp 3 år. Den senaste veckan har jag varit ledig från mitt jobb men har knappt kännt att jag har haft tid att ta det lugnt en enda sekund, främst pga jag har "firat" jul hos mina svärföräldrar (resa på 4,5 h enkelresa 22/12 & 25/12), inhandlat mat för månaden (storhandlar varje månad), firat min mormors 63 års dag, firat min dotters 3 års dag, städat och allt som det innebär samtidigt som min sambo jobbat under mellandagarna....
Poängen är att jag har varit "ledig" 7 dagar men att jag inte har haft tid att unna mig någon som helst lugn och ro. Har inte kunnat unna mig mig att spendera tid åt något utav mina intressen, har inte kunnat spendera tid med min familj, som jag brukade kunna göra, eller ens bara njuta av en enskild kväll för mig själv utan att sambon kommer upp och undrar vad man gör uppe så sent som kl 23:00!? (sitter uppe i natt av ren protest).
Varför är det så jäkla svårt för kvinnor att förstå att man behöver få ha lite egen tid för sig själv och bara koppla av ibland? Ska man enbart bli en zombie som går med på att gå o lägga sig en viss tid på kvällen för att det är "bäst för sammanhållningen" eller ska man kunna komma överens om att man kan få ha sin lilla stund för sig själv, även om det blir sent på natten för att man ska få ha sin egna tid ifred? Jag förstår varför det är så vanligt att par separerar nu för tiden. Det är så enkelt att dela upp allt och få sin egna tid för sig själv varannan helg (framförallt för mammor som i regel har fördel i vårdnadstvister och därför är ganska nongarlanta i sitt agerande i ett förhållande)
Innan alla moraltanter höjer rösten ska jag bara säga att min vardag ser ut som så att jag går upp 4:30 på morgonen, klär på mina barn kläder osv för att va redo för dagis 6:00 på morgonen och därefter åker med bussen så att jag hinner börja på jobbet kl 8:00 och kommer sen hem kl 19:00 på kvällen (14,5 timmar innan jag har sk "fritid") plus at jag ska plugga på kvällarna för jag har oklarade studier på högskola pga att jag fick barn under under studietiden och är tvungen att studera vid sidan av arbetet för att det ska gå runt rent ekonomiskt.
Försöker verkligen hålla ihop mitt 6:åriga förhållande med min sambo levande men samtidigt hinner jag inte med att få mitt familjeliv, vänner, intressen, arbete att gå ihop. Är jag helt ensam om att känna detta???
