Finns det fler som finner det svårt att umgås med partnerns vänner?
Jag är yngre och de flesta av mina vänner har inget gemensamt med min sambo som är äldre. Det fungerar bättre med hans vänner, men ibland saknar jag att ha några gemensamma vänner och slippa dela upp oss för att träffa de vänner vi redan har.
inte för att verka näsvis eller så men vänner är man väl oavsett ålder?
jag är 35 och min man 50 men jag upplever inte att åldersskillnaden är ett hinder för att umgås och träffa vänner vare sig vi har gemensamma vänner eller egna vänner.
jag har nära vänner som är 18 år likväl som jag har vänner i 70 års åldern
Det är väl egentligen mest om man klickar mellan sig och man känner att det finns gemensamma nämnare. Det är väl där vänskapen finns liksom.
Har man svårt att hitta bra vänner att umgås med kanske man kan hitta vänner som har samma intressen.
Jag har inga problem att umgås med min makes jämnåriga vänner och inte han med mina vänner heller även om vi givetvis inte klickar med alla kompisar vi har.
Jag förstår vad du menar.. Jag har inget emot att umgås med någon i annan ålder än jag själv.
Jag har inget emot att umgås med hans vänner! Det är bara det att jag önskar att vi kunde umgås med vänner som är våra gemensamma.
Jag tror att det är svårare att lära känna nya par då så många verkar ha förutfattade meningar då de antingen tycker att jag är för ung (innan de ens lärt känna mig). Eller om de är närmre min ålder, tycker han är för gammal. Jag tycker att det är så trist att många människor är fördomsfulla och har sina ideal och ramar där man inte platsar bara för att vi är olika gamla men ändå lever ihop.
Vart finns de fördomslösa och fria människorna som skiter i dumma sociala regler?
Jag är 22 och min make är 42 
Vi har vissa gemensamma vänner men de flesta är uppdelads faktiskt.
Jag önskar att det inte fanns några mallar! Det är inte parmiddagar jag eftersträvar, men det vore kul att ha några att semestra med som kanske också hade barn i samma ålder eller bara hitta på något tillsammans och alla kan njuta och trivas i sällskapet. Som det är nu är det oftast Jag, sambon + hans/min vän. Mina tjejkompisar lämnar pojkvännen hemma och kommer mest över för att umgås med mig. Och hans vänner kommer över och lämnar sina tjejer hemma. Ofta så har de en förutfattad mening om att jag är ointressant eftersom jag är många år yngre. Detta trots att deras pojkvän inte har något emot att umgås med mig. Killar är så mycket enklare de inte följer dessa "mallar" så som ofta tjejer gör..
Men både jag och min sambo har en stark längtan efter att få umgås ihop som en familj men samtidigt dela utflykter eller högtider med en andra familjer. Kanske är det extra tydligt hos oss då ingen av hos har någon särskild familj och släkt. Varken min och sambons pappa lever idag och vi har inga syskon som vi umgås med till vardags tyvärr. Det blir mest att äta middag hos svärmor. 
Mysigt men inte superkul alla helger
Mysigt men inte superkul alla helger
Det är absolut en smart tanke! Vi ska bara klura ut vad vi båda skulle kunna tycka vara kul att göra ihop, där man samtidigt kan träffa nya människor! Vi har inga gemensamma intressen just nu men alltid borde man kunna hitta något!
När sonen var mindre var det öppna förskolan som skapade nya vänskapsrelationer, dock fanns problemet även där att jag träffade mina mamma-vänner och han sina pappor!