Hans barn får åka med sin mamma så min barn får åka med sin mamma!

Det går inte att alltid jämka ihop så att alla barn i en dubbel styvfamilj plus gemensamma alltid kan vara med. Det handlar ju om minst tre familjers detaljplanering och flera barns viljor. Varför ska en av dessa enheter alltid styra när, vad och vart något ska göras? Vi planerar oftast de stora grejerna på veckor när alla barn borde va här men det skiter sig för det mesta ändå för någon väljer att byta dagar, inte följa med eller så krockar det med nåt de andra föräldrarna planerat.

Min man och hans ex bestämde umgänget, mer om varför det ser ut som det gör vet jag inte. Han har alltid haft vh, även när de bodde på promenadavstånd. Vi bor nu på olika orter och barnen går i skolan därför skulle vv inte funka. När den äldsta var mindre ville hon flytta till oss men fick inte för sin mamma. Min man ville inte bråka om det för han ville inte barnen skulle bli inblandade i bråk. Vi har hans barn extra alla lov. Han träffar inte sina barn mindre nu än vad han gjorde innan vi träffades. De hade ingen egen plats eller leksaker hos honom när vi träffades. Han åkte aldrig på resor med dem mer än den Sverige-resan som vi fortfarande hör varje år. Så jag skulle vilja säga att hans barn har fått det bättre hos oss än vad de hade med honom. Men jag och mina barn har fått göra avkall. Det var jag som hade hus och mitt barn hade eget rym å grejer när vi träffades. Vi sålde dock det huset och köpte ett annat som vi flyttade in i tillsammans. Innan jag träffade min man reste jag med mitt barn och gick på simskola för små barn. Idag fem pr senare har inte mina barn som bor hos mig egna rum hemma för bonusbarnen har egna och sedan är rummen slut, de har fått sluta simskola och kan inte simma då min man tycker det kostar för mycket pengar och resande blir det inte mycket av då vi inte har pengar att åka 7 st speciellt ofta. Roliga grejer gör vi de helger bonusbarnen kommer, annars är det taskigt om de missar. Bonusbarnen lever livet men vi andra är on hold och ganska begränsade känns det som. Jag vill leva! Jag vill att mina barn också skall få leva! Å nej jag tycker inte illa om de stora barnen. De tillhör vår familj. Men vi är en familj även när de inte är här. Och det handlar inte om att jämt resa utan dem. Det handlar om att vilja kunna resa någon gång emellanåt eller åka bort till mormor och morfar utan att få skit och höra hur orättvist det är mot bonusbarnen.

Dags att börja stå upp för dig själv och dina barn. Slutar din man att snusa, så kommer ni t.ex. ha råd att göra mer saker med alla barnen. 

Vet inte vilket kön de är på barnen, men kan inte 11- och 15-åringen dela rum? Eller så kanske 8-åringen kan dela rum med 11-åringen.   Kanske en loftsäng så att det äldre barnet har en egen vrå även under helgerna. 

Åtminstone borde det gå att ordna så att 8-åringen kan få ha något av de större barnens rum som lekrum när de stora inte är där. Loftsäng, hyllor lite högre upp och en låsbar hurts för de stora barnens saker, så att de yngre barnen inte rör privata prylar. 

Rullhurts och rullådor med 8-åringens leksaker. Fullständigt orimligt att 8-åringen inte kan få en egen vrå nära rummen står tomma större delen av tiden. 

Även dina och era gemensamma barn blir äldre och har behov av en privat sfär. De stora barnen har antagligen möjlighet till det hos sin mamma.