Hur skaffar man en flickvän?
Hej TS!
Vet inte om det är rätt att gå in i den här tråden, det känns nämligen som om den har utvecklats (har läst lite här och där) till en ganska personlig konversation mellan TS och "Taggig ros".
Men jag gör det i alla fall för jag vill ge dig lite hopp, TS.
Om jag fattat det hela rätt är du fortfarande i 20-års åldern?
För att ge dig perspektiv så träffade jag mr right först när jag var 36 år gammal!! Innan dess hade jag bara haft en riktig pojkvän och några halvbekantskaper som aldrig utvecklats till något annat. Jag var också väldigt blyg, ville inte ens låta någon kille hålla mig i handen.
Blev himlastormande förälskad i min första pojkvän när jag var 28, men vi hade olika värderingar i livet och gick skilda vägar efter 5 år. Sedan var jag ensam, inga "lediga" killar i bekantskapskretsen och ingen relation i sikte. Bar länge på en känsla av att killar inte uppfattar mig som kvinna/tjej utan snarare duktig kollega, vän etc etc eftersom jag aldrig "spelar" på min kvinnlighet i någon situation. Har inte heller den utstrålningen.
Tror också att det beror på att jag har extremt hög integritet. Slänger mig inte om halsen på folk jag nyss träffat för första gången etc.
Kanske har du också hög integritet?
Efter min första pojkvän träffade jag en kille som jag blev vansinnigt attraherad av. Han var (är) rent ut sagt jättesnygg (typ Alexander Skarsgård) men upptäckte snart att han var så korkad. Blev otålig på hans urbota dumma kommentarer och resonemang. Kom på mig själv med att tänka: "Håll käften och var söt!" Det var inget som jag ville gå vidare med, förstod jag rätt snart.
Sedan träffade jag mr Right på nätet!! Han ser inte alls bra ut, enligt standardbilden. Han har kraftig övervikt, och stor näsa, men han får mig att skratta!! Och efter 7 år så lär jag mig fortfarande saker av honom! Han är som wikipedia, ett helt uppslagsverk av vetande, just när jag tror att jag vet allt om honom, vad han har för intressen etc så dyker det upp något nytt.
Vi har så roligt ihop, han gör mitt liv så mycket bättre. Kan inte tänka mig att leva utan honom och därför bryr jag mig inte om hans utseende (nu är jag inte heller en toppenpingla direkt).
Under den period som jag hängde på nätet insåg jag ganska snabbt att många där tror de kan få allt på sin kravlista, och därför är det svårt att träffa någon där. Så fort de stöter på något som gör att tjejen/ killen inte är perfekt så går de vidare till nästa profil etc. Väldigt många dejtar också många samtidigt enligt principen "inte lägga alla äpplen i en korg". Det är väldigt svårt att träffa någon helt ärlig där. När jag väl träffade den här killen i verkligheten, vi mailade några månader först och sedan ringde vi ytterligare någon månad, blev jag lite avskräckt dels av hans stora intresse (gick för fort för mig, ville inte ge honom falska förhoppningar), dels av hans utseende (varken han eller jag hade skickat foto till varandra), men jag bestämde mig för att jag skulle träffa honom ytterligare en gång och sedan blev det en gång till. Enbart som vänner. Jag föll som en sten när han sedan, ett halvår senare, hjälpte mig med en helt oväntad fantastisk sak utan att jag bett honom.
Så jag vill bara hålla med övriga, utveckla ett intresse så att du blir intressant, det kan vara flugfiske, baseboll, andra världskriget eller vad som helst. Ha roligt på vägen dit och när du håller på med någonting som du tycker är roligt får du självförtroende i det och vill berätta om det. Min kille har helt knäppa intressen men jag beundrar honom för hans passion för och kunskap i sitt intresse även om jag inte själv delar detta. Just hans passion för sina intressen är något som jag attraherades av redan från början.
Tjejer som går enbart på det yttre vill du inte ha, tro mig. Men du måste också vara öppen med hur tjejen ska se ut!!
Och så lite om rakvatten / parfym. Lite kan du ta, men tänk på att många tjejer också kan vara allergiska, speciellt något att tänka på om du skall träffa en tjej för första gången.
Mycket rakvatten etc ger också ett lite billigt desperat intryck.