Hur skaffar man en flickvän?

Läget är ju långt ifrån omöjligt, du ÄR bara 24;)

Har du pluggat nåt på universitet? Det är annars ett bra tips för att träffa nya människor. Läs förslagsvis en kurs som många tjejer läser och såklart som du själv skulle ha nån glädje av. Flytta in i korridor, då kommer du garanterat snabbt som ögat träffa tjejer. I universitetsvärlden finns också föreningar osv.

Sen, vad gäller ditt utseende: rätt kläder kan göra mirakel för självkänslan och utstrålningen. Ta hjälp av nån snygg försäljare också på en gång vetja;)  Om det är övervikt du har problem med: börja träna. Du behöver ju knappast ens vara i okej form för att träffa nån, men träning ger energi och självförtroende. 
 
Fråga nån kompis om denne känner nån intressant? 

I ditt senaste inlägg säger du att du har fastnat i ett levnadsmönster som du trivs med men att du skulle vilja göra fler saker om du hade nån att göra det med? Det såklart det inte är kul att göra saker själv hela tiden.

Men hm, det låter som om du kanske är lite allmänt deppig? i så fall kanske ditt fokus borde vara på att förändra andra saker i ditt liv i första hand?  I sådana fall så tror jag att du kanske kommer att träffa någon så fort du har funnit dig själv bättre:)

Säg till om jag har missförstått nåt eller om du undrar nåt:)

Åter igen, 24 år ÄR inte så himla  mycket.

Det du skriver om att känna sig onormal och att "nåt är fel, vad är det?", är saker som är svårt att sätta fingret på, jag har också haft liknande känslor,men alla är olika. Vad är normal, liksom?

Vet du vad som faktiskt har hjälpt mig ( och jag har också gått i lite samtalsterapi), det är att helt enkelt  sluta försöka vara så positiv hela tiden. Det här med att man ska utge nån slags positiv utstrålning kan ju kännas som ett enormt krav som är svårt att lyckas med. om man ju faktiskt inte känner sig så glad. Det kan nästan bli så att det skapar mer negativa känslor om man försöker tänka på att vara positiv men ärligt talat inte känner sig så. Släpp pressen om att ge ut nån viss utstrålning. ALLA har osäkerhet. Tänker du mycket på vad andra tänker om dig?  Självklart måste du väl ha nån slags balans och inte välta dig i depression;) men förstår du lite hur jag menar? 

Åh, det här med komplimanger. Tjejer ger inte så mycket komplimanger till killar för deras utseende, överlag. Jag inser att jag typ aldrig sa en enda komplimang till en pojkvän förrän jag var kanske 22. De flesta tjejer tar nog för givet lite att killar inte behöver lika mycket bekräftelse för sitt utseende som killar, vilket ju säkert inte alls stämmer. Bara för att du inte har fått höra att du är söt så betyder det inte att du inte är det. Du måste inte gå runt och lysa av självförtroende och älska dig själv, men försök att acceptera dig själv bara, med dina brister.  Om du kollar noga på vem som helst så ser hittar du ju fel, men man dömer sig själv mycket hårdare än andra. 

Många träffar partners ute på krogen, att du inte gillar uteliv och feste kan ju faktiskt vara en stor förklaring till din brist på flickvän. Jag ar också börjat växa ifrån det hela och tycker att det är rätt ytligt, men ärligt talat: alkohol hjälper mot det. Men även på de ställen som mina kompisar drar ut mig till som är rena fylleslagen så brukar jag kunna ha kul.Tjejer är inte antingen vilda festartyper eller intellektuella lugna som aldrig går ut. Var öppen för att det finns fina sidor hos nån du inte hade förväntat dig skulle ha det. Men kan du inte gå ut med några kompisar? Visst kan du ju gå ut ensam, på så sätt kan du ju verkligen vara fri att träffa folk och vara med om upplevelser.   

Att känna sig blyg och nervös är rätt charmigt. Lyssna på vad tjejen verkligen säger är ett tips,vänd fokus från din egen nervositet till henne. 

Klistrar in ett litet stycke som kanske förklarar lite av det jag tänker om upplevelser, utstrålning osv, det är ifrån en sida om terapiformen ACT, som handlar mycket om att försöka leva i nuet:

 "....Det är inte symtomen (tankar, känslorna, minnen och de kroppsliga förnimmelserna) i sig utan försöken att lösa dem som anses vara problemet, då det sker på bekostnad av viktiga områden i livet t.ex. relationer och personlig utveckling. Upptagenheten av att hantera de inre upplevelserna får konsekvensen att livet läggs på hyllan i väntan på att må bättre. " (http://hittaterapi.se/artiklar/act/)

Förresten, du skriver så pass bra att jag verkligen tror att internetdejting är nåt du borde ge minst ett försök till:) 

Det är så lite, tycker att det är är trevligt att ventilera tankar med dig och kan känna igen mig i det du skriver trots att jag inte har samma problem exakt. Jag kan också gå runt och innerst inne känna mig onormal och tänka att nåt är fel, trots pojkvänner osv. Med det sagt så hoppas jag att du känner dig lite  mindre ensam om att känna dig onormal.

 "Upptagenheten av att hantera de inre upplevelserna får konsekvensen att livet läggs på hyllan i väntan på att må bättre"...Är nåt jag kan känna igen mig i jättemycket. Nåt som hjälper här är att lite småflummigt visualisera min ångest/oro som ett litet grått moln ovanför mig typ, det bara är där och jag låter det vara där. Det underlättar att liksom acceptera att man känner sig som man gör och inte gå och älta och försöka driva bort de negativa tankarna/känslorna. Det låter kanske mumbo jumbo, men förstår du lite hur jag menar? Att gå runt och tänka att "nåt är fel, vad är det jag måste/borde fixa!" kommer liksom inte leda in dig i ett positivt känslotillstånd, men om du liksom är mer lugn över det hela så kanske du mår lite bättre.

Det låter ju som att orsaken till din frånvaro av flickvän beror på att du inte träffar så mycket tjejer, varför tvivlar du över det? Får jag fråga förresten, menar du att du aldrig har haft en flickvän men du har haft "strul" osv? Eller ingen kontakt med tjejer överhuvudtaget? Det kanske är en för intim fråga, inser jag. Men grejen är nog att ju fler tjejer/killar man har, desto fler får man. Du behöver en knuff in i spelet liksom. Därför tycker jag inte att du ska ha så höga krav på att du måste vara jättepirrig och attraherad av den potentiella tjejen du möter utan kunna hänga lite med en tjej även om du från början inte var så intresserad av henne.Det ger övning och bekräftelse. Herregud, jag var nog knappt ens attraherad av min första kille men jag bara ville ha en pojkvän. Ju fler du träffar desto större sannolikhet att du träffar rätt tjej, det är väl logiskt?;) Den femtionde tjejen du pratar med kanske är intressant, eller den tredje, vem vem? Man får prova sig fram och agera på olika sätt för att se vad som känns rätt och som funkar som du vill. Jag har te x märkt att jag blir rätt snabbt attraherad av killar som är "gentlemannaaktiga" och rätt artiga men ändå nyfikna. Och blir snabbt intresserad av killar som klär sig i vissa sorts stilar. Andra gånger blir jag intresserad av killar som verkar svåra och intellektuella, eller lite smådryga och retsamma.

Ett tips är väl att i allmänhet inte vara för på och att försöka att inte vara så nervös. Känner igen din känsla av att vara rädd för tystnad och känna att man borde säga nåt. Kom ihåg att man är två som har ansvaret att driva samtalet vidare, men tips är att ställa öppna frågor som man måste svara mer än ja/nej på, och ibland funkar det att helt enkelt upprepa det den andra personen har sagt, alltså om den andra personen säger att det är soligt ute så kan du säga, jaa himla soligt! Liksom, det man säger behöver inte vara så betydande:p Men försök att sträcka på dig och liksom andas in och ut och att le är oftast en bra grej.

Förresten, väldigt få personer frågar nog självmant om någon annan verkar lite ledsen/nedstämd. Dels är folk rädda för att inkräkta på ens integritet/trampa nån på tårna/skapa dålig stämning, dels är folk upptagna med tankar på sig själva. Det är oftast rätt fruktlöst att vänta på att nån annan ska se att man mår dåligt, liksom, bebisar skriker- vi vuxna måste tala om vad det är som gruvar oss, om vi vill det;)

Som sagt, låter som om du har svaret på din fråga. Vi har pratat om att gå ut, att läsa kurs/gå med i klubb eller förening, att fråga om du känner nån som känner nån... Vet du några andra sätt att träffa med människor på? Har du provat nåt?:) För att få förändring måste man nog våga bryta mönster!  Superbra att du börjat gå i terapi, funkar det bra?

Vad hade du för förväntningar på internetdejting och vad var det för problem?

Hej igen! Ledsen för ett lite sent svar, hur har veckan varit?:)

Det känns som att det där tankesättet om "vad är felet, är jag felet" är rätt så oundvikligt men det låter inte så konstruktivt. Försök om det går att bryta de tankegångarna,  för vad vinner du på det utom självtvivel och osäkerhet vilket kan vara hinder i vägen till din framtida flickvän. Liksom, det är som det är, men orsaken till det är framförallt att du inte har träffat tillräckligt mycket tjejer.  Eller hur? Och dessutom, varför fokusera på orsaker så mycket?Det ligger något anklagade i den tankegången på nåt sätt. Kanske är det nästan som att gå runt och anklaga sig själv för att man inte fick ett jobb som man inte ens sökt.

 Visst, det kan ju vara bra att reflektera över sig själv, men du går redan i terapi och du verkar vara väldigt medveten om dig själv redan. Du vet nog själv svaret på frågan om den perfekta personen, när är man nånsin perfekt? Och perfekt i vems ögon? Som vi pratade om förut: man lägger livet på hyllan i väntan på att problemen ska fixas. 

Du säger att du har haft problem med självförtroende förut och hade lite problem med att prata med tjejer, det låter ju också som en tydlig förklaring till varför du inte har haft nån flickvän. Hur gör du/vad händer om du pratar med en söt tjej?  Såklart du inte skulle vara falsk, menade inte så;)

Sen undrar jag hur "på" du är? Jag är ju tjej jag ( och rätt blyg med okända killar!), och min erfarenhet är att det brukar vara killar som tar det första steget och börjar prata, som driver på. Killar som är rätt tysta kan ofta göra mig osäker, vill de ens prata med mig, har jag sagt nåt konstigt?

  Men ett första steg är ju att du ens möter nån tjej. Det måste säkert vara svårt att bo i en liten stad, men bryt mönster. Vet ju inte hur din vardag ser ut, men t ex om du alltid brukar gå hem direkt från jobbet- prova att gå in i nåt fik och sätta dig och läsa, lär känna andra manliga vänner som kanske känner nån...Inte helt säker på om jag förstår hur du menar att det att du känner dig ensam är ett hinder för att träffa tjejer? Gå inte ut till krogen ensam om du inte vill det, det behöver ju inte vara det första mönstret du bryter i alla fall. Prova att se det som små läxor eller utmaningar, typ:"idag ska jag göra en sak som jag inte känner mig bekväm med men som jag skulle vilja kunna göra".  Små vinster leder framåt och ger självförtroendebooster.

Rörande fördomar: vad är det egentligen som är ytligt med att gå ut? (menar inte att pressa dig till att gå ut, mer nyfiken). Du kanske har lite fördomar gällande ytlighet? Hur bedömer du om nån är ytlig och vad innebär det om nån är det?

Hallå igen!

Min vecka har varit rätt stressig men helt okej:)

Vad kul att du tycker att jag kommer med bra infallsvinklar:) Får uppfattningen att du redan har tänkt på det mesta, så jag vill inte komma med några pekpinnar. Känner igen mig så himla mycket, jag har bara haft "turen" att vara tjej och könssterotypt nog sluppit ta en del av ansvaret på nåt sätt.

Ens egna fel och brister ser man ju tydligare än andras. Mitt råd är att inte fokusera på dina brister! Hehe *obviously*. En period började jag sminka mig med en förstorande spegel, det var inte alls bra. Om man tittar noga så kommer bristerna aldrig ta slut. Det är bättre att inte spegla sig själv mer än nödvändigt och istället försöka att leva och agera utifrån det som händer, har substans och kan ge nåt. Tror också att det kan hjälpa mot din känsla av att vilja visa dig duglig, småprata osv med tjejer. För det låter ju som att du tänker på vad hon tänker om dig medan ni pratar liksom, eller?  Sånt distraherar.

 Den person du träffar ska acceptera och tycka om dig för den du är, brister och allt. Det är nog helt naturligt att du är osäker och rädd för att bli avvisad och få sämre självförtroende med tjejer. Hm. förstår som sagt att du är rädd för att bli  ärrad, samtidigt så vet du nog att den risken kanske man får ta. Om det nu skulle hända att du visar intresse för en tjej och hon inte ger gensvar, det handlar inte om dig personligen. Den tjejen letar efter nåt annat som du ju inte kan veta vad. Låt inte den automatiska tanken vara att det är nåt slags fel på dig utan alltså att det var fel tjej för dig.  Självkänslan kommer inifrån, den ska inte vara beroende av vad andra personer tycker om dig. Eller hur?  Det vanliga är nog att självkänslan får sig en törn när man inte blir bekräftad, men det jag försöker säga är liksom att det är bra att fokusera på att tycka om sig själv. Då blir det lättare att ta risker för man hanterar motgångar bättre.

Det är ju typiskt om båda tror att den andre är ointresserad och därför blir båda allt tystare:p Men onödigt, kanske försök att utgå ifrån att du har massor att ge och visa att du vill prata. Tolka inte alltid tystnad eller generade skratt och så som ointresse eller att du har gjort nåt fel. Jag kan typ dö lite av nervositet när jag är med killar ibland. Men liksom, orkar inte försöka göra mig till, om nån inte vill prata med mig mer så får dom ta ansvar för det själv. För mig funkar det, jag hade svårt med killar när jag var yngre och jag var mer obekväm med mig själv. Att vara lite egoistisk är inte alltid dåligt.

Att gå iväg och fika ensam är nog inte ett självklart sätt att träffa folk på, men det är nog en bra och trevlig sak att kunna göra i alla fall. Folk man möter i farten är kanske lite svårt att få en djupare kontakt med, tycker att du borde försöka hamna i dom situationer där man får prata lite mer;) När man har sagt hej  så kan man fråga hur läget är, vad ska hon göra i helgen ... Inga komplicerade grejer. Visa nyfikenhet och välvilja och var social, det kan aldrig skada att lära sig mer om personer och lära känna nån. Hm, prova att öppna dig för nån tjej du känner litegrann, fråga om hon skulle vilja prata, och fråga på ett ärligt men ändå lite lättsamt sätt om hon skulle kunna ge dig lite råd och synpunkter?:)

Hallo!

Hur har det gått nu, har du gjort nåt kul eller spännande?:)

Om situationen har varit likadan väldigt länge och du vill att den ska ändras så är det ju faktiskt bara en sak du kan göra...Varför skulle inte nån acceptera och tycka om dig som du är? Försök att tänka lite rationalistiskt här, vad finns det för bevis för det? Du har ju knappt ens provat, så det enda som skapar tankar i den riktningen är dina egna tankar. Jag tror att du skulle kunna göra en tjej mycket lycklig.

Jag är ingen psykolog så jag har lite svårt att svara på din andra fråga om självkänsla. Självkänslan är nog något som utvecklas när man är barn i relation till föräldrarna (tror jag). Kanske är det också delvis medfött och vissa föds med en större känslighet. Men såklart bekräftelse utifrån kan bidra, har du aldrig fått höra något positivt utifrån av nån alls? 

Tror igen att det finns vissa, särskilt manliga, kulturer där man inte så ofta bekräftar varandra. Brukar du ge komplimanger till andra?

Kan tänka mig att det hela är svårt, särskilt som du bor i en liten stad. Men innan du ens har provat de möjligheter som finns så har du fortfarande möjligheter framför dig. Det här med att fika ensam är inte världens grej, det är säkert lättare att lära känna folk ute på krogen, på en kurs/förening, fika med vänner osv.

Förresten, även om det här låter ytligt och jag kanske har frågat förut, men- hur klär du dig? Att ha snygga kläder och skor är inte en obetydlig grej för att attrahera tjejer:p

Hallo hallo!

Vad kul att du är iväg och gör saker:) Hm, rörande att inte kunna se vägen mot att få en partner så är du inte ensam om det. På allvar, man fattar aldrig hur tusan det går till. Så har det varit för mig och de flesta andra kan jag tänka mig. Man träffas, pratar, vill prata mer... Jag träffade mitt seriösa ena ex genom kompisar och mitt andra genom ett community på internet. Sedan har jag träffat nån i huset där jag bor (studentkorridor) som jag sen träffat ute på krogen lite mer. Har nog när jag tänker efter aldrig träffat nån för första gången ute på krogen, utan först träffat dem ute i vardagen och sedan ute. Jaja.

Tror att du kanske inte borde förkasta kurser och föreningar för alla möjligheter till att vara mer social är bra. Även om du inte träffar nån flickvän just där så lär du känna människor, kanske nån du känner känner nån som känner nån...

I ditt senaste inlägg gör du kanske inte jättebra reklam för dig själv eftersom du låter lite mer negativ ( vilket man dock har rätt att vara ibland), men annars har jag fått intrycket av att du är en trevlig kille som har bra jobb och rätt höga krav på en tjej, vilket jag tycker är bra. Du tänker och reflekterar mycket om sig själv och på andra och deras behov. Och har humor. Att vara intelligent och medveten är attraktivt. Gillar också hur du bemötte "Fulareänful".:p

Men okej, jag känner inte dig i verkligheten. Det var därför jag föreslog det där om att rådfråga nån tjej du känner men du känner tydligen ingen tjej alls?

Gällande skor. Allt förutom typen bekväma alltiallo skor från Intersport är väl okej. Hehe,  det låter lite som"bekväma helt svarta vanliga" ;) Du ska ju självklart känna dig bekväm i dina skor, men man kan ju ändå ha lite stil. Kolla runt på vad andra har på sig och vad du tycker är snyggt. Men typ grova kängor i militär eller dr Martens-stil, lite retro gubbskor typ www.scorett.se/herr/2132424/legend-casual-skinn-cognac  eller kanske snygga sneakers.

Den här bloggen verkar visa en snygg stil för killar: www.kingmagazine.se/bloggar/lindbergs-stil

Kanske lite dyrt men man kan ju ha det som inspiration;)

Kul att få nån anledning att kolla in herrskor.

Jo jag tror också att du analyserar och tänker lite för mycket. Det förhindrar impulsiva tankar och handlingar. Jag är lite som du och tänker och analyserar mycket, men tänker också på att inte tänka så mycket:p Har märkt att jag är som lyckligast när jag lyckas "låta bli att tänka på att jag tänker", tillsammans med folk som jag kan umgås med där jag känner att jag får vara den jag är utan att fundera på det.

Hehe, tycker att du ska försöka göra reklam för dig själv här. Kanske är nån tjej här som läser tråden;) Det kan ju också vara bra "övning" inför framtiden.

Vad kul att du gillade sidorna.  Kläder och skor kan ju vara saker som gör en glad, man kan visa personlighet genom sitt utseende. Jag älskar killar som tänker lite på fina detaljer i sin stil, ( avskyr verkligen såna där "bekväma feta barnskor i vuxenstorlek typ" på potentiella pojkvänner:p) Du verkar ju vara fräsch och lagom stilmedveten annars:) Andra saker som är snyggt är skjortor, ja, jag vet att du sa att du inte gillade det men ge det en chans. Jeansskjortor i alla fall, det är så fint. Hehe, jag försöker göra dig till en hipster;) Skjorta med tröja eller kofta över... Eller t shirts med fina tryck, undvik töntiga interna statements ifrån obskyra dataspel och så bara. Humoristiska tryck är töntigt i allmänhet tycker jag.  Du har säkert koll, men det är kul att själv inse vilken stil jag verkligen gillar på killar.  Sen, har du nån nån parfym eller cologne eller nåt? Till och med deodoranter eller rakvatten som doftar manligt är sexigt. Den där reklamen där tjejer förföljer en kille som har på sig Axe deo är inte helt ute och cyklar...

Eller hur:) och när man inser att man är som lyckligast när man inte tänker på att man tänker och är obehindrad i sitt sätt så blir man ju också rätt glad. Det betyder ju att man blir uppskattad för den man är.

Vad är det för negativa sidor du egentligen har skrivit om?... Du har skrivit om osäkerhet, tvivel och sånt men inget om negativa personlighetsdrag direkt? Och det är bra att ha det i sig att vara ödmjuk.

Hehe, men lite hipsterinspirerad kan man ju vara i alla fall. Tshirtstore har fina tryck tycker jag. Te x den här: www.tshirtstoreonline.com/sv/product/category-t_shirts/birds (åh vill ha själv) . De har många finuliga som jag faktiskt gillar. Men det verkar som om du har koll;)

Hm, frågade en kille  ( som jag tycker doftar gott;)) vad han använder. Han har nån som heter cockpit eller nåt av Paul Frank.  Vet inte om jag är representativ men en man som doftar gott kan få mig att vilja kasta mig i hans famn eller nåt:p Gahh, underbart.

Woho, spännande;) Själv ska man bara jobba, så du får ha kul för mig också:)

Haha lite svartsjuk blir jag allt;) Nä, skämt åsido, bra poänger "Hopp" kom med.

Det där med intressen håller jag med om, dock vill jag höja en varningens finger för att inte gå upp i det för mycket. I alla fall jag har en tendens att somna inombords så fort nån börjar hålla monolog om sin passion. Har dejtat killar som var superdrivna inom sina yrken eller föreningsliv och dött lite av uttråkning. Ett intresse för andra världskriget är ju intressant om det finns nåt för mig att vinna på att lära mig mer om det, nån verklighetsanknytning, populärkulturell underhållning, allmänbildning, energiskt samtal... Bara man är två i samtalet.

Men gud, jag är nog ganska mycket som den tjejen som du beskriver:p Och du verkar vara en sån kille som jag skulle vilja träffa men det gör jag ju sällan. Kan undra varför det är så... Vart håller ni hus?:o

Hej hopp!

Var såna som jag hänger? Just nu på jobbet alltför mycket, sommarjobbar inom vården. Där finns många tjejer förresten;)  I vanliga fall ofta studentbibliotek och olika studentsammanhang. Eller på gymmet, men där skulle jag ( förmodligen i likhet med de flesta andra tjejer), inte gilla om en kille började prata med mig. Svårt att svara på:p Gillar klubbar som är mysiga och spelar lite indiepop och så. Frågan påminner mig om hur konstigt det är att man aldrig är förberedd på att träffa nån. Jag rör mig inte på speciella ställen liksom men har sen mitten av gymnasiet i stort sätt alltid "haft" nån. 

Nu har du ju fått massor med bra svar. Är det nåt som du särskilt har tagit till dig? Hur går saker?:)

Woho, vad kul!! Ser fram emot din uppdatering:)