studenter är väl inte fattiga?

Ja och nej. På de premisser du beskriver bör det funka ok (många studenter har dessutom extraarbete). Men alla bor ju inte i studentlägenhet. Studentlägenheterna här på orten är svåra att få (inte så svåra som vanliga lägenheter men ändå) trots att de är dyra per kvadratmeter och de nyproducerade är svindyra - sjutusen för en etta för någon över trettio utan barn som inte får bostadsbidrag är ingen höjdare, många studenter har barn. Det är svårare när man är van att ha en inkomst. Den student som inte har/får jobb på sommaren är helt utan inkomst i flera månader, som student som planerar fortsätta plugga saknas rätt till ex socialbidrag. I bästa fall finns en sommarkurs som är relevant (så att man inte slänger ut pengar på studielån bara för att försörja sig) på orten eller via nätet. Att kunna ta ledigt ett par veckor förutsätter att man antingen kunnat lägga undan av terminens inkomster eller har en partner som försörjer. 
Beroende på utbildning varierar utgifterna för kurslitteratur mycket. Där den ene klarar sig med att låna lite litteratur på bibblan och köpa enstaka behöver den andre lägga ner många tusen på terminens böcker. Särskilt distansstudier kräver hyfsade uppkopplingshastigheter som kostar en del och det underlättar även vid campusstudier om man inte bedriver studierna enbart på dagtid med god tillgång till datorsalar/bibliotek. 
  
Vi klarade att gå ner i inkomst när jag pluggade och det gick OK (jag hör också till dem som brukar protesterar när det tjuts över stackars fattiga studenter) men då där fruktansvärt bra som TS framställer det tycker jag inte det är, många studenter har efter hyra och litteratur  lägre disponibel inkomst än den som har försörjningsstöd och det brukar väl inte räknas som så där fantastiskt bra ekonomi.

Lägenhet utanför Västerås föräldrarna betalar. 1050 kr i månaden för studiebidrag som ska gå till mat (men många dagar äter jag endast i skolan pgr av ekonomin)
Mer pengar än så kan jag inte få ut så ja jag lever väldigt fattigt....

men både fika ute,äta ute ,öl och drink på krogen är ONÖDIGHETER,så klaga för fan inte,och dettsutom har du frivilligt enbart tagit bidraget på knappt 3tusen,skyll dig själv!
dina val.

japp vänta o se 

Jag tror att människan är rätt anpassningsbar till sina utgifter. Jag är en sådan perosn som alltid tycker jag har dåligt med pengar, men det är endast för att jag spenderar mer utan att jag märker det när jag väl har pengar, tillexempel impulsköper ett dataspel, eller en tv-serie box jag velat ha en längre tid osv.. Och vips har det gått ett par 1000, mat är också en stor grej som bara handlas upp utav pengar när man har några extra tusen, klart man kan äta lite godare kött och handla lite extra grönsaker och frukt när man har råd. Kanske proppa i sig lite chips på kvällen osv.

Det är något jag märkt med mig själv iaf, jag har alltid ont om pengar men det handlar mest om att jag okontrollerat sätter mig i den situationen. Korkad och impulsiv kan man kalla mig.

Jag anser inte att man är "fattig" som har 9000 kr i månaden (även om det mesta faktiskt är ett lån som ska betalas tillbaka), men vad du inte har med i dina beräkningar är mat, el, bredband/tv, hygienprodukter, städartiklar, hemförsäkring, eventuella sjuk- och tandvårdskostnader, mediciner (p-piller kanske?) och inte minst skolböcker.

Vi är två studerande med hyra på 5000, mat 1800, övriga räkningar ca 2000. Detta innebär att vi klarar oss på ca 9000 i månaden, men då äter vi väldigt billigt och är två som betalar på allt, så vi har råd med eventuella andra kostnader också. Som ensam student är det svårare än man tror, även om det så klart är fullt möjligt att klara sig bra på de pengarna.

Så nej, det är inte ohållbart, men kan bli lite tajt med pengar då och då om hälsan sviker eller så.

När jag precis hade börjat studera bröt jag ett nyckelben som kostade mig 900 (sen fick jag högkostnadskort) plus mediciner och resor då jag fick titan inopererat och läkningen gick dåligt. Året efter opererades titanet ut = ytterligare kostnader, sedan bröt jag samma nyckelben igen vilket resulterade i mer titan, alltså mer kostnader.

Mina skolböcker har kostat från 2000 upp till 4000 per terminstart, så att få extra utgifter för ex. ett brutet ben i början av terminen kan krångla till det.

studenter klagar samtidigt som de ofta har senaste iphonen, ny liten laptop mm....
lägger man bara pengarna på boende, mat litteratur, buss-kort och sådant klarar man sig ok 

Jag i inlägg 160.
Jag har ingen ny iphone, jag har en nokia från 2005(?) som jag fått av en kompis. Laptop har jag då jag måste ha dator i mitt skolarbete, men det är inget jag bara går och köper utan vidare. 

Du räknar ju fortfarande inte med försäkringar, andra räkningar eller ens MAT liksom... tänk igenom det du skriver lite.

Jag var student från och till under tolv år. Klarade mig utmärkt på studiemedel och sommarjobb/akassa (som jag kunde få två somrar pga att företaget jag var tjänstledig från sparkade halva sin personal). Jag reste en hel del men kunde ta billiga biljetter och ofta bo hos kompisar. Kurslitteraturen lånade jag mest på biblioteket och av andra på högre terminer. Jag dricker nästan ingen alkohol, vilket nog hjälpte också. Jag bodde först i korridor, sedan med pojkvän en period, sedan i egen hyreslägenhet. Jag kände mig aldrig fattig.