Har min son ngt inom autismspektrum?
Jag är diagnoserad med Aspergers Syndrom och jag tänkte bara säga att man sällan gör utredningar innan 5-6 års ålder för att barn är barn, dvs. det är jättesvårt att säga om han har nån form av autism eller inte.
Inlägg från: orolig2325
|
-
-
Jo jag vet, men enligt min åsikt så är dessa utredningar fel, för att dem stämmer väldigt sällan när barnet blir äldre, och det är sällan man får ut någonting bra av dem vid så tidig ålder.UnikFamilj skrev 2013-01-06 07:52:56 följande:
En autismutredning kan i vissa fall göras redan före två års ålder, och vid 3 års ålder är rätt vanligt. Har man diskreta svårigheter, tex vad som upp tills nu benämnts lindrig asperger eller lindrig HFA så utreds det ofta inte förrän i skolåldern. Dock inte alltid.
och det var det jag menade.
om TS son får en autismdiagnos imorgon så behöver inte det betyda att han har autism.
Man måste hela tiden vara försiktig och uppmärksam. -
Jag måste nog kontra och säga att du överskattar dem, det är väldigt väldigt svårt att göra en perfekt utredning.Paisley skrev 2013-01-06 11:56:57 följande:
Jag tycker att du underskattar utredarna. De har stor klinisk erfarenhet. Man sätter aldrig en diagnos om det finns frågetecken, speciellt inte på barn och allra mest restriktiv är man när det gäller de minsta barnen. Om en 2-3 åring får diagnosen autism så stämmer det. Är man tveksam avvaktar man och utreder igen. Utredarna är i allmänhet jättebra på att läsa det finstilta.
Men visst håller jag med om att utredarna oftast vet vad dem gör då dem är utbildade att göra just det.Min fakta kommer från det jag hört av min psykolog och ifrån en föreläsning.UnikFamilj skrev 2013-01-06 13:08:27 följande:
Att barn i vissa fall KAN få chans till och träna så pass på sina svårigheter när de är små att de inte längre uppfyller kriterierna i vuxen ålder är väl bara jättebra..? Jag tror det är väääääldigt få barn med klassisk autism, diagnosticerade vid 2-3 års ålder som "växer ur sin diagnos" när de blir äldre - tvärtom har forskning visat att bedömningsinstrumenten är säkra och resultaten just stabila över tid. Vet du nåt annat får du gärna länka till stället där jag kan läsa mer om detta.
Men visst är det jättebra att man så tidigt som möjligt kan börja arbeta med sina svagheter, men det kan oxå slå väldigt väldigt fel.
Som ett exempel:
Jag har Aspergers Syndrom, blev diagnoserad för ett år sedan, 23 år gammal, INTE EN ANING om vad det var för något innan det.
Hade jag fått min diagnos mycket tidigare tror jag(och psykologen håller med mig till stor del om min teori) att jag hade vart mer som den "klassiska Aspergaren", större svårigheter med det Aspergare har svårt för osv.
Nu istället, för att jag fick min diagnos så sent så har jag varit tvungen att lära mig själv att överleva i samhället och det har gjort mig VÄLDIGT högfungerande för en Aspergare.(jag tvivlar ofta på att min diagnos stämmer, men det är ingenting som jag lägger någon större energi på)
MEN, skulle jag fått välja så skulle jag velat haft min diagnos så tidigt som möjligt. för att dem problemen jag faktiskt har är väldigt viktiga delar för att fungera i ett samhälle(tex. jobb)
För att sammanfatta det hela så, det jag menar är att man ska vara väldigt försiktig med sånt som har med hjärnan att göra.
Tex. pajjar du ett knä så kan du alltid operera det, men blir du våldtagen så kan dem inte gå in i hjärnan och plocka bort det.(än)
-
För att klargöra vart jag står i denna fråga:
Jag tycker TS ska kontakta en barnpsykolog och beskriva hur dem uppfostrar sin 3åring och få tumme upp eller tumme ner, på det som dem gör bra eller dåligt.
och sen avvakta tills sonen är 5-6 år och rådfråga barnpsykologen igen om det fortfarande är likadant i hans beteende, och börja planera på en utredning. -
Saken är att hjärnan på barn är under stor utveckling, som jag försökt förklara innan.Ronjami skrev 2013-01-07 11:59:57 följande:Jag är oerhört skeptisk till bup och skulle råda alla att ta diagnoser i tidig ålder med en nypa salt. Min dotter fick sin diagnos för 2 år sedan (6 år då) och de styrkor och svagheter som dom påvisade stämmer inte alls idag. Däremot så håller jag med att hon fortfarande har ett problem inom AST men har svårt att se hur hennes problem stämmer överens med andra som har samma diagnos. Jag känner inte alls igen mig då andra berättar om sina barn med Asperger och det var jag inte ensam när vi gick introduktionskurserna på AS-center. Att en diagnos skulle vara kontant enligt forskning har jag svårt att tro eftersom många många fler barn diagnosticeras idag, antagligen pga av att de med lindigare symptom utreds numera, och dom har dom inte kunnat följa upp ännu. Tror diagnosbubblan spricker om några år och man kommer hellre tala om personlighetsvarianter än egentliga diagnoser (alla fall för dom som är normalintelligenta).
Så det gör att barn kan vara lite hursomhelst, och sen helt plötsligt ändra riktning helt vid en viss ålder.
Vi vet så extremt lite om hjärnan oxå och därför skulle jag hålla med dig om att ta tidiga diagnoser med en nypa salt, det kan vara jättebra, som jag oxå har förklarat innan, men det kan oxå slå helt fel och hindra barnets utveckling. -
Vad skönt att höra att det verkar gå bra :)
Tänkte oxå säga att jag tror 99% av alla människor har drag inom autismspektrat, eftersom det är ett väldigt brett spektrum.
Om du har några frågor så kan du alltid PM'a mig. :)
Jag hjälper mer än gärna till om jag kan.