Vad sårade er mest?

Alla lögner , alla svek , allt hyckleri , allt bortkastad tid , när det enda som hade behövst var att säga sanningen så hade vi kunna separera lååångt tidigare och sluppit all fönedring , tjafs och att efter 12 års relation sluta upp som fiender.

Tror tyvärr det är ganska vanligt , mitt ex gjorde likadant , allt var mitt fel eller personen som avslöjade henne.

Håller med , det där ser man ständigt , att folk drar likamedtecken mellan otrophet och förhållandeproblem , det är bara rent skitsnack och ett tydligt tecken på att repetarar man en lögn tillräckligt många ggr så blir den till slut sanning.

Att det oftast finns en anledning till otrohet är sant , so far so good , men den sk anledningen behöver inte ligga i förhållandet , den kan lika gärna ligga i den som varit otrogen , dessutom även om det nu låg i förhållandet så betyder inte det per automatik att man är otrogen. En fråga de flesta människor som resonerar så (förhållandeproblem = otrohet) är... hur kommer det sig att olika människor under liknande förutsättningar (problem i förhållandet) agerar så olika ? Hur kommer det sig att vissa är otrogna när det strular i förhållandet och andra inte ? Om påståenbdet (förhållandeproblem = otrohet) skulle stämma så skulle ju ALLA som hade problem i förhållandet vara otrogna ? Men så är det inte , precis lika många låter under liknande eller ibland tom värre förutsättningar att låta bli , hur förklarar man det ?

Jag tror snarare det handlar om att problem i förhållandet möjligen skapar förutsättningarna för att en otrohet ska kunna uppstå , men att sedan ta steget och verkligen göra det är helt och hållet baserat på vem man är som person. Det ÄR ett alldeles medvetet val och därmed oxå baserat på hur man tänker och resonerar , dvs ens personlighet. Och det kan man aldrig skylla på förhållandet.

Däremot kan jag mycket väl förstå att det är väldigt bekvämt  att dra paralellen förhållandeproblem=otrohet eftersom det flyttar över det egna ansvaret för sina handlingar på något annat (förhållandet) och någon annan (den man bedragit) , dvs man delar skulden med någon annan och bär inte hela ansvaret själv , och det är bara rent skitsnack.

Man delar ansvaret för hur förhållandet var / blev , men man delar inte ansvaret för den enes otrohet , det gör personen alldeles själv. 

Nu tcker jag du generaliserar och tar för givet att precis ALLA otroheter förekommer pga problem i förhållandet , samt att den som blir bedragen ALLTID bidragit till den andres otrohet. Hur förklarar du då att människor agerar så olika under liknande omständigheter ? Varför är vissa otrogna och andra inte ?

Jag kan hålla med om att det inte med säkerhet går att påstå att man aldrig kommer vara otrogen , men det betyder för den delen inte heller att man kommer vara det om man ställs inför samma situation , människor är olika och agerar olika , annars skulle väl precis alla agera på exakt samma sätt när de ställs inför en viss situation , och så är det ju bevisligen inte ?

Våra hjärnor är ganska lika till sin uppbyggnad och fungerar på ett liknande sätt , men ändå agerar vi så olika ? Kan det kanske finnas fler faktorer som avgör hur man agerar än genetik ?   

Stämmer inte alls , forskningen du pratar om visar inte hela bilden , visst finns det ett samband mellan problem i förhållandet och otrohet eftersom problemen skapar en grogrund där otrohet kan uppstå , däremot är det inte alla som misstrivs i sina förhållanden som är otrogna , minst lika många låter bli och väljer andra lösningar , terapi , skilsmässa etc..... så att påstå att relationsproblem = otrohet är bara rent skitsnack.

En fråga du istället borde fråga dig är hur det kommer sig att det bara är vissa som under samma förutsättningar är otrogna och andra inte ?

Dessutom ligger inte problemet alltid i relationen utan kan lika väl ligga hos den som är otrogen i form av sjuklig bekräftelsebehov , sexmissbruk , etc...   

Mmm... men....

1) Den som är otrogen kan ha bidragit till dessa problem i precis lika hög grad
2) Problemen kan vara pga personliga problem hos den som är otrogen , bekräftelsebehov , sexmissbruk , etc.  

Om du tar en grupp med däg 1000 personer som har problem i förhållandet så kanske 50% av dessa kommer visa sig vara otrogna , dvs 500 , det du gör är att du bara fokuserar på den gruppen och då är det skälvklart att din teori kommer stämma , 100% av de 500 som var otrogna i den gruppen var otrogna , sant , men resterande 500 som inte var otrogna trotts liknande problem ? Räknas inte de ?

En av de saker som irriterar mig mest är den otroliga förmågan att till varje pris undvika all slags ansvar för sina handlingar många av dessa personer uppvisar , inte nog med att de medvetet sviker , sårar och förnedrar sin partner i åratal , när de sedan blir påkomna så sätter vissa av dem igång och ljuger , slingrar sig , kommer med motanklagelser ,snackar skit om den de bedragit för at rentvå sig själva , etc , vad som helst för att slippa stå för det man gjort , givetvis får de massor av medhåll och sympatier av likasinnade som tar dem i försvar och kallar det för "mänskliga misstag"...... misstag my ass.... ett ONS i fyllan kan jag svälja som ett misstag , att systematiskt bedra sin partner i åratal och sedan vägra stå för det är inget misstag , det är rent svineri och feghet. Det minsta man kan göra är att kalla saker för dess rätta namn.

MIn separation var för flera år sen , så det är ancient history , jag och mitt ex har ett hyfsat bra samarbete kring barnen trotts allt skit som flutit under broarna. Men hennes beteende då ser man om och om igen i andra otrohetsdramer , människor som slingrar sig i det absurda och ändå förväntar sig förståelse troptts att de själva inte verkar kunna frammana någon som helst förståelse för vad de ställt till med och stå för det. Visst är det bra med förståelse , men den borde väl vara ömsesidig ?

Nja , riktigt så simpelt är det nog inte , mitt ex är väldigt intelligent och en bra mamma , hennes moralkompass verkar däremot vara rejält fuckad. En av mina absolut bästa vänner var notoriskt otrogen under så gott som alla sina förhållanden , i hans senaste verkar han ha skärpt till sig iaf än så länge , it remains to be seen , men som vän är han och har alltid varit ofelbar , har alltid ställt upp i vått och torrt oavsett vad. Så människor kan ha olika sidor som är väldigt bra och mindre bra samtidgt.

Den stora frågan är om man kan leva med personens mindre bra sidor eller ej. Personligen anser jag att oförmågan att rakryggat stå för sina misstag , slingrande och feghet är något jag inte vill ha nära mig. Jag kan acceptera och förstå mänskliga misstag men med förutsättningen att man då oxå står för dem