Vad sårade er mest?

Det som sårat mig mest och gjort att jag är ledsen och arg: att han inte kunde avsluta vårt 15 år långa förhållande innan han skaffade en ny kvinna. Att han var en så rutten ynkrygg som var tvungen och känna efter om gräset var grönare...Att han dessutom inte kunde "pausa" sitt nya förhållande ett tag medans vi var mitt uppe i skilsmässa, försäljning/övertag av hus och andra praktiska och känslomässiga problem. Nä, då valde han att flytta till henne så jag fick ta hela skiten. Nu ett halvt år senare, så har HON flyttat in i mitt gamla hus, de har mina barn varannanvecka och jag kommer hata dem för resten av mitt liv. Jag anstränger mig för att kunna ha en kontakt vad gäller barnen...men det gör så ont i mitt hjärta. Jag hoppas att allt bleknar med tiden???Men just nu känns det inte så, jag önskar jag kunde klippa alla band, med det går ju inte eftersom vi har barn tillsammans. Jag önskar varje dag att det kommer gå åt helvetet med dem och att de får tillbaka med samma mynt på ett eller annat sätt.

Det som sårat mig mest är att jag inte fick en ärlig chans. Det var så många saker som gick fel, saker jag inte kunde kontrollera och hela situationen var så sjuk. Jag fick skulden för allt och jag blev den som han frös ut när allt jag gjorde var att försöka ta hand om honom. (han var mycket sjuk och låg ofta på sjukhus). Hans familj la sig i våra liv och ville bestämma hur vi skulle göra, de tog min pojkvän från mig och jag misstänker att det baktalades om mig när han var där för han hade alltid en avig attityd mot mig när han kom hem.

I vanliga fall var han alltid förstående och väldigt kärleksfull. Men så fort han varit hos dem klagade han bara på mig och anklagade mig för att vara det ena och det andra. Känner mig smått patetiskt nu med tanke på att min förhållande inte varade lika länge som föregående. Det var bara 1½ år.

Att jag behövde gå genom en abort innan vi avslutade. Att han kunde ha sex utan skydd utan att tala om att han ABSOLUT inte ville har barn. Onödigt.....Sårade. På alla sätt.

Favvar..

Missfallet och att mitt livs kärlek senare lämnade mig. Jag tror aldrig jag kommer över det.

det som sårade mig, är att han bara gav upp. jag har ptsd, och lider av det. han orkade inte.
så eg har jag nog sårat mig själv värst... 

Det som sårade mig var/ är när barnets pappa lämnar mig, barnet var då 5 veckor.

Att inte orka bry sig om sitt barn, det gör mig ledsen.

Att det endast tog honom 2 veckor att börja ha sex med andra... Bevis på att vårt 10-åriga förhållande med 2 barn inte betydde mer för honom. Vi hade inte ens lämnat in skiljsmässe papperna än...

Det här försöker jag förstå. Mitt ex är nämligen ledsen och arg över samma sak. Jag ser det som så att man separerar ju inte när det är på topp. Därför har iallafall jag gått vidare för länge sedan även om det rent tekniskt är i förra veckan det skedde. Och skilsmässopapper är kust ett papper och för mig har de inget symboliskt värde alls. I den stund som någon säger att det är över ÄR det över och ju helt normalt att man vill ha sex kroppskontakt kärlek och trevligt på alla sätt med någon annan. Jag FATTAR inte hur det kan vara sårande. Jag skulle bli glad om mitt ex kunde känna lycka med någon annan nu eftersom jag faktiskt älskar honom som vän. Hur kan du få sex med någon annan att vara samma sak som att era tio år och två barn inte betyder något?

Jag förstår hur du tänker, det är så han tänker också. Men jag kan ju bara utgå ifrån mig själv. JAG hade inte kunnat "glömma" allt och ha sex med någon annan så kort tid efter seperationen. Det sårar mig för att jag är så himla ledsen eftersom det tog slut och hans beteende får mig att känna att han bara "längtat" efter att bli fri och få sexa runt. Jag hade hellre sett att han sörjer istället.