Vad sårade er mest?

Det som sårade mig mest var att han totalt struntade i mina känslor.Jag kunde vara helt nedbruten av olika skäl men han skulle ändå ha sex,det var det viktigaste för honom i hela relationen. jag skulle vara kåt, glad och tacksam i vilket skick jag än befann mig i. Var jag nedbruten av olika anledningar som inte hängde ihop med honom blev han arg och menade att jag på nåt sätt utsatte honom. Ingen tröst där inte!

Det sårade mig också att han valde ut mina svaga punkter, sådant jag hade berättat i förtroende och gav mig skit för det. Han förnekade alltid det han hade sagt och fick mig att framstå som någon som hittade på.

Han kunde räkna upp allt han gjort för mig medan det jag gjort inte räknades alls.Allt som hände i relationen var mitt fel, det var hela tiden jag som åstadkom alla bråk.

Blev jag arg och upprörd över något han sa eller gjorde gick det aldrig att diskutera sakfrågan utan då handlade det om hur arg och upprörd jag var.

Denna man spenderade jag alldeles för många år med och blev till slut alldeles knäkt av det som skedde. Jag har lämnat och börjar så sakteligen känna igen mig själv från den jag var innan.   

Den här typen av man, ja det finns sådana kvinnor också, har sina grunddrag så har ni haft en sådan så känns han igen! Men....kanske är det samma, vem vet?

Det som sårar mig mest är att inse att jag endast var en statist i hans teaterpjäs. Han regiserade allt redan från början och jag hade min roll i hans föryngrinsresa. Där skulle jag vara och göra precis som regisören tyckte. När jag protesterade  var jag inget värd,noll och intet. Det gör väldigt ont att inse att allt var bara en illusion och att sådana här människor finns och kommer att utse andra offer som måste gå igenom det jag har gjort. Det gör ont att inse att den människa jag lagt så stor energi i endast hade sina egna planer där min person inte ingick alls. Det är mycket smärtsamt att försöka förstå att det finns människor som saknar empati och vad det egentligen innebär att vara drabbad av en sådan människa. Det är svårt att inse att den som man investerat i nu går vidare på sina öden och äventy utan någon reflektion medan jag för att gå vidare med mig själv och varför jag stannade så länge behöver gå igenom så mycket smärta för att kunna resa mig och bli den jag en gång var. Samtidigt kan jag tycka att jag fått en chans att  få insikter i mig själv och  kanske framöver kunna få ett  kärleksförhållande som är äkta.Ja vem vet?Tilliten till andra har fått sig en rejäl törn med denna resa.