Det som sårar mig mest är att han utnyttjade mig fysiskt och psykiskt. Att han bara var med mig för att ha någonstans att bo. Att jag slår aå hårt mig själv. INTE nog med det, han sände sina flickvänner på mig när jag upptäckte allt och slände ut honom. Men meat av allt så sårar der mig att jag älskar någon som aldrig fanns.
Det som sårar mest är att jag inte får bo med mina söner!
Att när jag slängde ut fanskapet, så tog han med sig en del utav mig. Att jag tänker på honom fast jag vet att han är med en annan kvinna nu som han dessutom bad kontakta mig. Att han är så elak och hjärtlös och sedan lämna mig med orden - du vill inte ha mig så du får skylla dig själv! Aldrig känt ett sådant hugg i mage och hjärta angående en karl förr. Men om ni är lyckliga tillsammans så blir jag lycklig för din skull. Lämna mig utanför bara, för jag är inte gjord utav sten.. Fast du många gånger sagt det!
att jag alltid lyssnar på vad andra anser, tycker och säger och aldrig på vad jag själv anser tycker och tänker. Men framförallt(!) att jag aldrig lär mig av detta misstag! Men nu ska jag göra allt för att lära mig att lyssna på min inre röst och att efter bästa förmåga inte gå emot den! Nu ska jag på ett hälsosamt och sunt sätt bli egoist!
Been there!
Hur dumt detta än låter så kommer det att bli bra igen!
Mitt ex var likadan, och som du säger så var allt bara ett spel för honom också. Idag förstår jag att han är en sjuk människa och jag var hans offer MEN jag vet också att han nog inte vet att han är sjuk och att han definitivt inte vet att jag bara var ett offer för hans sjuka skalle. Han tror säkert att jag var en han höll kär. Och idag vet jag att han var ett offer för mitt sjuka spel som jag omedvetet spelade med honom också. Jag trodde jag älskade honom, att han var mitt allt, jag gav upp allt jag byggt upp för honom eftersom jag trodde mitt liv kretsade kring honom , jag var sjuk. Jag håller mig borta fr mitt ex då han är farlig för mig och mitt liv och det är d enda jag kan råda dig till att göra också. D har gått tre månader nu sen d tog slut, en vecka sen jag hörde av mig. Idag tänker jag på honom men jag agerar inte på mina känslor utan jag accepterar dom bara. Och han har sina anledningar till varför han skadat mig psykiskt men jag behöver inte veta dom. Jag lämnar d som d är. Det jag får ut utav allt är en vinst, att jag jobbar med mig själ . Medans mitt ex bara står kvar i sin sjuka värld utav kvinnor och sitt harmen. Han förblir sjuk och inte jag. Fast en del av mig önskar för hans skull att han ska inse vilket vansinne han håller på m. Hoppas d löser sig för dig och att d jag skrev hjälper lite..Kram