Ledsen mamma

Jag kan bara säga att jag känner som du känner. Har själv en dotter på 2,9 år med autism, hon är mitt första och enda barn och jag trodde hela tiden att vårt tillvaro var normalt och nåt som alla familjer gör samma sak även fast jag såg/ser stora skillnader på barn i samma ålder så kändes det ändå normalt och att alla barn är olika. Sen fick vi veta att vår dotter har autism och min värld rasade samman..har fortfarande inte accepterad det än..det gör så ont i mitt hjärta och när jag ser på henne så vill jag ofta bara gråta och önska att hon slapp ha dessa svårigheter. Min dotter har ändå ganska milda symptom men ändå tillräckligt för att jag ska vara ledsen när jag ser att det inte fungerar i vissa sammanhang, samtdigt är jag tacksam för att det kunde ha varit värre. Jag har letat en orsak till varför det har blivit så, skyllt på mig som kanske har gjort fel medan jag var gravid, skyllt på vaccin etc you name it...och det är det som är det jobbiga att inte veta vad det kan bero på eftersom vi inte har det i varken min eller min mans familj. Vi vill gärna ha fler barn men är liv rädda att få ett barn till med samma diagnos eller värre jag känner mig ensam,svag,orättvist behandlad av livet ofta men ibland kan jag le och vara glad då mitt barn gör något oväntat och det får mig att känna hopp för hennes framtid. Det enda jag kan säga är du är inte ensam, du har rätt att sörja men glöm inte att din son är den han alltid har varit och han kommer behöva dig och ditt stöd så kämpa på och var stark för din sons skull. kram