Ledsen mamma

Hej!

Vi är precis i början av vår resa med vår lille yngsta son på 11 månader. Utreds för hypotoni (muskelsvaghet) på banhabiliteringen. Tankar, rädsla, hopp och förtvivlan blandas runt av ovissheten. Han är oxå mycket senare än andra små och det gör så ont att se även ifall det går framåt. Det smärtar ju att få veta att ens barn har gått runt med en liten sten i skon hela dagen på förskolan...men att veta att ens barn kommer att få stora svårigheter oavsett karaktär smärtar på ett plan som ibland är outhärdligt.
Ibland för att få styrka lälser jag Emily Prel Kingsleys dikt "välkommen till holland" (länkar den nedan) den är så talande och fin om hur det kan vara att få ett barn som är annorlunda.  

http://goto.glocalnet.net/Katarina/holland.html