Man vet ju inte varför Aspergers (och autism) uppstår, det finns många olika teorier men forskarna misstänker att det finns en stark en ärftlighetsfaktor och att det är flera gener som spelar in. Det enda man kan säga säkert är att sannolikheten att få ett barn med Aspergers eller autism är högre om föräldrarna eller nära släktingar har det än i en släkt där det inte finns några fall.
Nu är ju genetik inte så enkelt.
För det första så vet som sagt inte forskarna till 100% om syndromen är ärftliga eller inte. Mycket talar dock för att de är ärftliga och att det i så fall är flera olika gener som spelar in.
Om det var så att det var en enskild gen hade det varit enklare, då det finns olika typer av genomslag för egenskaper.
De två vanligaste sätten en egenskap ärvs är dominant eller recessivt, och de är lätta att förklara och förstå:
Vid ett dominant anlag räcker det med att en av generna i det aktuella genparet har egenskapen för att den ska visa sig. En förälder som bär en sådan gen kommer att ge den till 50% av sina barn om han eller hon har den i enkel upplaga och till 100% av sina barn om han/hon har den i dubbel upplaga. Alla barn kommer att visa egenskapen oavsett vad den andra föräldern bär på för gener.
Recessiva gener är lite krångligare. Där krävs det att bägge generna i ett genpar har egenskapen för att den ska visas hos avkomman. Om en förälder visar en recessiv egenskap betyder det alltså att han eller hon har två uppsättningar av den genen och alltså kommer att ge den vidare till 100% av sina barn. Barnen kommer dock endast att visa egenskapen om de även får motsvarande egenskap i genparet från den andra föräldern. Det vill säga att visar bägge föräldrarna egenskapen kommer alla deras barn att få den, om den ena föräldern visar den och den andra inte gör det men bär på genen kommer 50% av deras barn att visa egenskapen och 50% att bli bärare av den. Två föräldrar som bär på genen men inte visar egenskapen kommer tillsammans att få 25% barn som visar egenskapen, 50% som är bärare och 25% som inte är bärare.
Man kan med andra ord många gånger räkna ut hur ett anlag ärvs med ganska stor exakthet om man har ett tillräckligt stort underlag att undersöka. Det är dock lite lättare att göra det med tex bananflugor eller möss då man kan få fram tillräckligt stor statistiskt underlag från samma föräldrapar, något som är lite svårare när det gäller människor. ;)
För att göra det otroligt mycket krångligare finns det dock en mängd andra sätt egenskaper kan ärvas på, vid ofullständig dominans är ett anlag egentligen dominant men det varierar hur mycket egenskapen syns på avkomman, vid intermediär nedärvning är inget av anlagen dominant över det andra utan bägge gener i genparet bidrar till avkommans egenskap som blir ett mellanting av föräldrarnas, polygena egenskaper betyder att många gener spelar in för att en egenskap ska synas, det finns modifierande gener som förstärker vissa egenskaper om de finns men inte påverkar andra osv.
Vad forskarna kommit fram till hittills är iaf att en eventuell autism-gen inte verkar följa klassisk dominant eller recessiv arvsgång så det pekar på att om tillståndet är ärftligt handlar det om flera gener som samspelar eller någon annan form av arvsgång.
Så att säga att någon bär på "genen" eller inte är en grov förenkling. :D
Men eftersom ingen vet vad Asperger beror på kan man ju inte skriva att det uppkommit pga syrebrist, även om du har dokumenterad syrebrist vid födseln, eller man kan väl men då kan man ju börja undra vem som gjort utredningen och vilken kompetens den personen har.
Jag tror vad många blir upprörda över är när folk klampar in och säger att alla personer med Asperger saknar empati och drar liknelser med att de inte skulle känna något om deras mamma dog (vilket inte direkt har något med empati att göra heller.)
Jag tror att många personer med Asperger kan ha svårigheter när det kommer till empati men jag tror det är rätt ovanligt att helt sakna den. Jag tror också att det blir ett problem med själva definitionen av ordet som orolig2121 skriver, att folk säger sakna empati och mena att man inte bryr sig om andra.