Oj, kom åt skickaknappen..
Eftersom det inte alltid var så att ringen var gömd när sången tog slut och alla satt inte med händerna knutna över snöret alla gånger så fick barnet vänta tills jag sa "nu kan du titta".
Barnet i mitten frågar "Har du ringen?" Beroende på om den tillfrågade har ringen eller inte så svarar hen "Jag har ingen"/"Jag har ringen". Det gäller alltså vara uppmärksam, hör inte barnet när den tillfrågade svarar "jag har ringen" så märker hen det när alla blivit tillfrågade. Ett barn hade så bråttom så det missade, andra varvet tog hen det betydligt lugnare. Skulle ett barn missa andra varvet så skulle jag dock säga "lyssna en gång till".
Spela på olika sätt på trumma, de olika ljuden kopplas till olika rörelser.
Barnen kan också delas in i olika grupper, så när de hör sitt ljud ska de upp på golvet och röra sig.
En klassisk lek där barnen ska urskilja på rösten vem det är som knackar på ryggen "Vem är det som knackar på min rygg"
"Det är bara jag"
"Är det..."
Sånger:
Eftersom hörsel är ett av sinnena brukade jag under mina sångsamlingar med ljud som tema inleda med Mora Träsks "Sätt ett finger".
"Alla ljud är musik"
"Vi spelar på läppen, vi spelar på läppen, det låter så här"
"Hönorna de kacklar hela dagen lång" (vad kallas de olika djurlätena, kon råmar, grisen grymtar)
Sjunga svagt, starkt, glatt, argt, ledset, stackato...
Jag brukade avsluta med att barnen fick ligga ner och blunda. Jag sjöng en egenskriven sång, men kan säkert läsas också:
"Om du lyssnar riktigt noga, vad är det för ljud, var nu riktigt tyst och still så hör du det nu"
Sen fick de sätta sig och vara tysta. Jag frågade ett barn åt gången (bara några stycken) vad de trodde det var. Sen gjorde jag ljudet igen.
Gjorde oftast 2-3 ljud.
Bidde visst mycket ;)