bf oktober 2013???

Jag håller med! Jag har inskrivning på torsdag och jag måste be att de då kollar att hjärtat slår.

Hej alla :) Ännu en bf okt 2013 tråd, ja men då måste jag ju också vara med här :) Jag är beräknad 1/10 med vårt första barn. Fyller 30 i sommar och min sambo är ett år yngre. Vi har en hund och bor i Årsta, Stockholm. jag mår bra förutom att jag mår illa och kräks varje morgon och har gjort det sedan v 6 (är v i v 14 idag) och så är jag yr och har huvudvärk till och från. Och orkeslös..vill bara ligga i soffan under en filt.. haha men i övrigt är allt bra!

Var på inskrivning idag,visade sig att jag gått ner 8kg dom här veckorna :(

(Vecka 11 på fredag)

Mindre kul,fick en chock när jag ställde mig på vågen hos bm!

Så nu är primperan uthämtat och hoppas nu att dom här tabletterna hjälper mot det hemska illamåendet...

Tig även blodprov inför kub testet å den 15/4 är det dags för kub ul :)

Jag gör det mest för att få se bebisen och få en bekräftelse på att det är ett litet liv i magen med ett hjärta dom slår..

Har ni andra gjort kub testet eller ska nu göra det?

Nu tycker jag att tiden står still... Jag vill gå på UL nuuuu....!

Jag berättade för min chef i fredags att jag är gravid. Var lite osäker på hur han skulle reagera då jag bara jobbat på nuvarande avdelning i fem månader och att hitta en ersättare och lära upp denne tar minst 2-3 månader. Men han tyckte det va jättekul att göra och gratulerade så hjärtligt. En av anledningarna till att jag berättade är ju huvudvärken och illamåendet. Så han vet varför jag inte är på topp alla dagar. Känns skönt att ha det överstökat! Hoppas att ni alla har en trevligt påsk och att illamåendet har börjat lätta för er som mått illa.

Var på KUB i förra veckan, den 27:e, och det var helt sagolikt fantastiskt att få se vår lilla Parvel där inne!  Mycket lugnare och stillsammare än vad sonen var vid samma tidpunkt, men hade iaf två ben och två armar - alltid nåt!  Vi fick låg risk, vilket givetvis kändes skönt. Nu börjar magen synas rejält, jag typ smög in på jobbet idag, vill ju att chefen ska få veta först (många skvallertanter här nämligen... Och vill att han ska få höra det från mig och ingen annan) - men, än har jag inte vågat kläcka ur mig nåt!  Är nervös över hans reaktion. Han är ganska ny som chef på min enhet och jag har hört av de som har haft honom som chef tidigare att han inte är postivt inställd till sånt här.  Hoppas att ryktena jag har hört är påhittade! Nu ska jag försöka ta mod till mig och gå och prata med honom!

Har inte lyckats ta mig i kragen än, men jag ska... Tack för lyckönskningen!  :)

Var på inskrivning i torsdags och döm om min besvikelse när barnmorskan inte kunde tillgodose önskemålet att få veta om barnet lever. Tycker det är så dålig stil att man ska behöva vänta till v 17. Ska ju som tur är på kub test i veckan (som jag får bekosta själv för mitt landsting är för snålt) och då får jag ju veta men det är ändå jobbigt. Berättade för släkten under påsken och väntar väl några veckor till med jobbet. Mår inte lika illa längre och är inte lika trött eller hungrig så det är ju bra. Vecka 12+1 idag.

Visst är väntan olidlig innan man får reda på om allt är bra i magen... Jag vill veta varje dag men försöker lugna mig med att jag en hel massa symptom hela tiden vilket måste tyda på att allt är som det ska. Har KUB den 16/4 men det känns som en evighet tills dess. Var på inskrivning idag och blev erbjuden läkarbesök nästa torsdag för att kolla upp bebisen... Men det passade inte så bra med jobbet och jag kan gott vänta till den 16/4. Men det är seeegt!

Vi har inte berättat för några släktingar alls, två av mina bästa kompisar vet sen typ hela tiden och mina närmsta kollegor gissade sig till det... Vi har dock fyllt jämt både jag och min sambo så vi ska skicka tackkort för uppvaktningen, där passade vi på att skriva att vi väntar nummer två! Ett roligt sätt att berätta, när vi väntade sonen gjorde vi inget särskilt utan vi bara sa det när det passade. Nu får både släkt och vänner reda på det samtidigt! Dock måste jag berätta för chefen innan hon kommer se det på facebook...

Hur mår ni andra? Är det många som är stora? Jag kan inte ha vanliga byxor längre, har börjat med mammabyxor! Svårt att dölja tycker jag...