Växelvis boende ska vara till för barnets skull. INTE för föräldrarnas. Man ska inte låta barn fatta stora beslut själva men man ska definitivt lyssna på vad barnen vill och tycker som förälder. Jag skulle rekommendera dig att ni diskuterar den här frågan hos familjerätten. Kanske är det för dotterns bästa att ni ändrar på boendet. Kanske inte. Men ni måste åtminstone diskutera frågan som vuxna och ansvarsfulla individer och föräldrar.
Självklart ska växelvis boende vara till för barnets skull, och inte för någon annan. Men då gäller det ju att definiera vad barnets bästa är. Du stöder uppenbarligen inte det faktum att du och pappan har växelvis boende, utan du vill att hon ska vara hos sin pappa endast torsdag till måndag varannan vecka. Det verkar som att detta även är något du förmedlar till dottern, vilket inte förbättrar situationen. Inför dottern framställs pappan som "the bad guy", då han (till skillnad från många andra fäder) faktiskt vill ha sin dotter hos sig på halvtid, för att han är en engagerad pappa. Det är ju lite du som mamma som bestämmer hur mammig du vill att ditt barn ska vara. Och av din tråd att döma verkar ditt barns "mammighet" vara något du snarare främjar än förebygger. Men det är inte bra, det hindrar dottern från att uppleva tiden hon har hos sin pappa som meningsfull. Vistelsen hos pappan blir snarare som en transportsträcka, och så vill du väl egentligen inte att din dotter ska känna? Det hade såklart hjälpt dottern om du hade förklarat för henne att det växelvisa boendet är något ni föräldrar har bestämt tillsammans och att det är för dotterns bästa. Pappan älskar uppenbarligen dottern precis lika mycket som du. Var glad över att du har barn med en man som är en seriös och engagerad pappa till er dotter! Ta vara på det!
Därefter har du rätt att förkorta din arbetstid med upp till 1/4-del av den normala fram tills det att barnet fyllt åtta år eller ännu inte slutat sitt första skolår.
TS - växelvisboende behöver ju inte vara vv, även om man vill ha halva tiden.
Kankse skulle ni prova att du har tre/fyra dagar, pappan tre/fyra dagar osv.
Det krävs kanske lite mer planering av veckan men mår barnet bättre av det så kan det vara värt att prova.
Sen så KAN det vara som det var hos oss (säger inte att det ÄR så, bara att det är en möjlighet)..
Bonus grät när hon skulle hem till mamma, under tiden här berättade hon att hon ville vara hos oss mer, inte vara hos mamma så länge men inte ville såra mamman..
När vi tog upp det med mamman, så blev hon väldigt förvånad - tösen hade nämligen sagt samma saker hos henne, fast tvärtom då..
Att hon var ledsen när hon åkte till oss, att hon inte ville såra pappan med att säga att hon inte ville åka hit...
Det gick över o numera är hon så stor att vi flexar lite på tiden efter hur hon vill göra. Alltså brukar hon komma fler helger till oss än vh som det egentliga umgänget är.
Likadant med lov, på sommaren har vi två fasta veckor var, så att man kan planera, resten av veckorna får hon välja lite själv..
"...han har inte tagit hand om vår dotter förrens nu när han inte hade något val,..."
Du ville ju ha dottern på heltid. har du talat om det för honom, för isåfall har han ju ett val, eller hur? Elller så vet han och har gjort sitt val...?
"...det är jag som tagit hand om allt gällande både hem o dottern."
Och det var ditt val, eller hur?
Kanske märkar dottern att du saknar henne och säger så för att visa att hon verkligen gillar dig, också (eller för att det är vad hon tror att du vill höra)? Barn är väldigt lojala (och lyhörda).
Eller kanske kan ni ha vv med kortare perioder ett tag. 2-2-3-2-2-3 eller 5-2-2-5?