Pseudotvillingar och dagis

På frågan hur jag skulle ha gjort? Vi har 14 månader mellan barnen och de var hemma båda två till de var ca 3 1/2 och dryga två. Det har varit superroligt! Syskonen är de bästa vänner och har tvärtemot vad många tror om barn som inte börjat på dagis som bebisar både social kompetens (efter ålder såklart) och lätt att vänta på sin tur och dela saker. De kan mer vad gäller läsa/skriva/räkna/rita/pyssla ex än vad många av deras jämnåriga kan. De är kanske lite blygare än många nadra men det ycker jag inte är ngt problem. Ser det snarare som positivt att de inte kastar sig i första bästa vuxens famn. Personligen skulle jag inte lämna storasyskonet på dagis för min egen/pappans skull, för storasyskonets skull och för småsyskonets skull. Jag tror aldrig att de skulle  ha haft så fin relation om storasyskonet hade gått på dagis i princip hela den tid som lillasyskonet hade vakentid under det första 1-1 1/2 året (här får barnen vara 30 h/v när föräldrarna är föräldralediga). Istället för att stressa till dagis har vi kunnat göra härliga utflykter, umgås med vänner och andra barn, med farmor och inte minst med varandra!
Jag förstår inte varför man gör på annat sätt därmed inte sagt att jag inte respekterar andras beslut.

Men inte behöver du vara hemma ens ett halvår om du inte vill? Pappan kan väl vara hemma övrig tid! Men hur kan du se på ditt barn som en grönsak? Det undrar jag verkligen?
Ang handikappade barn så rör det ju sig om ngt helt annat än att vara hemma med två normalutvecklade barn.
Jag har aldrig sett det som ngn uppförsbacke att aktivera mig själv och våra barn. Jag sökte vänne med barn i samma ålder på nätet. Sen finns, iaf där vi bor, öppna förskolan om man tycker att barn behöver det. Det gör inte jag.

Synd att du inte tror att jag kan sätta mig in i ngn annans situation än min egen men det får stå för dig:)

Om ingen av er vill vara hemma är det väl inte värre än att ni tar sex månader var och sen börjar barnet dagis? Inget fel med det mång barn börjar dagis vid 12 månaders ålder. Om ni inte står ut så länge kan ni kanske lösa det med barnflicka eller att ni jobbar varannan vecka så får ni lite av både?

Ang grönsak: Nej jag har inte för vana att jämföra mäniskor med grönsaker varken spädbarn eller vuxna som av olika anledningar har nedsat funktionsförmåga. Och jag tycker verkligen synd om ett litet barn som ska fostars av ngn som ser på det som en grönsak!

Angående handikappade barn så skrev du:Om man har ett barn med en odiagnostiserad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som faktiskt är ganska vanligt. Så måste barnet umgås med andra barn och inte föräldrarna.

Ang det sista stycket som du inte förstår var det ett svar på din kommentar "Om man inte har många vänner själv så är det en extrem hög och brant uppförsbacke man måste ta sig upp för om man ska ha lekträffar flera gånger i veckan." Jag berättade hur jag såg på det och gav exempel på hur man kan lösa det som du skrev att du upplevde som ett problerm

För att inte missa ngt begrepp så kan vi ju tala om barn med speciella behov. Då säger jag så här att det är ju en helt annan sak att ta ställning til om man har ett barn med särskilda behov än ett barn utan speciella behov. Jag har inte sett ngn anledning att lämna bort mitt större barn bara för att jag har fått göra det när jag/pappan har varit hemma med det yngre syskonet.
Jag vidhåller att jag tycker synd om ett barn som fostras av vårdnadshavare som ser dem som grönsaker. Det borde kunna påverka deras utveckling negativt. Spädbarn behöver omvårdnad och stimulans från sina vårdnadshavare för att utvecklas som de ska. Ser man på dem som en grönsak utan livskvalitet tror jag att risken är stor att man brister i omvårdnaden av barnet.
Sen säger jag inget om man inte vill vara hemma mer än sex månader med sitt barn. Men det är eg en annan fråga än hur man ska göra med förskola för sitt 14 månader gamla barn när man ändå ska vara hemma med ett yngre syskon.
Jag började jobba innan ett av mina barn fyllt sex månader men inte för att jag tyckte att det var tråkigt att vara hemma med en grönsak.

Det fina i kråksången är ju att du kan välja att låta dina barn börja tidigt på dagis och jag kan välja ngt annat:) Perssonligen tycker jag inte att man kan utgå ifrån att harmoniska barn går omkring med en massa odiagnostiserade speciella behov. Jag väljer att förlita mig på den forskning som säger att det bästa för små barn är att vara med sina föräldrar. Skönt med valfrihet eller hur?

Och som dessutom hävdar att små barn inte mår bra av för mkt social stimulans.

Om jag tolkar forskningen rätt så är det tom så att små barn (under tre tror jag) inte lär av varandra utan lär av vuxnas agerande. Således lär sig små barn samspel etc i en lugnare hemmamamiljö än på ett dagis där de flesta förebilderna är andra barn.
Håller med dig våra barn har en fantastisk relation. Jag tror att det till viss del beror på att de har fått spendera så mkt tid tillsammans.