• mammamebarn

    En käftsmäll från någonstans....

    Har en son på 13 år som sedan 3 år tillbaka har diagnosen AD/HD.
    För ca 2½ år sedan påtalade jag för skolan att även lillebror visade "tecken" på det och ville att de skulle skicka en remiss till psykolog, sagt och gjort.
    I samma veva var skillsmässan ett faktum och sönerna valde att bo hos pappa som avstyrde allt vad utredning heter fram till sent i höstas, nu är killen "färdig" hos skolpsykologen och vi var på möte där idag för att få veta vad hon kommit fram till.....

    De formulär vi föräldrar fyllt i, de tester hon gjort med sonen visar att han skulle kunna ha AD/HD alternativt en utvecklingsstörning då större delen av testerna visade att pojken är omogen för sin ålder (9 år), han ligger på en 7-8 årings utveckling...
    Samtalet fortlöpte och det kom fram att han har i nuläget sådana svårigheter att en särskola skulle kunna diskuteras i framtiden.
    Remiss skulle skickas till BUP för vidare utredning.

    Efter detta har dagen varit ett enda kaos då vi även fick ett dödsbud på morgonen.

    Jag har som sagt i ett antal år misstänkt AD/HD, men utvecklingsstörning, nä inte min son, särskola, nopp, de e ja inte intresserad av, nu är det ju inget deffinitivt besked eller slutgiltig diagnos, jag vet det, men tankarna far runder och jag känner oron och ångest komma smygande.            

  • Svar på tråden En käftsmäll från någonstans....
  • Lillmajsan

    Nu kan jag ju ej sätta mig in i din striation och hur du/ ni känner till fullo MEN jag vill nämna ett par saker.
    Varför så i mot särskola? Om det nu kan hjälpa eran son, Varför skulle det vara så osannolikt att din så ha någon mildare for av utvecklingsstörning? (Vilket kan betyda flera olika saker) Har själv en lillebror som jag står mycket nära som har SVÅR autism men är normalbegåvad. Han fick dock sin diagnos mycket sent då han va mycket duktig på att dölja den. Inte äns våra föräldrar visste hur grav han autism va. De visste ju att något va fel men inte vad det va. Fråga gärna om du vill veta mera.
    Vad jag ville ha sagt är, GÖR VAD SOM ÄR BÄST FÖR POJKEN! Oavsätt om det är vad du vill eller inte.

  • keron

    Jag förstår att det varit mycket idag, men nu handlar det väl inte om vad du är intresserad av, utan vad som är bäst för ditt barn? Kämpa för att få honom ordentligt utredd så han kan få den hjälp och stöttning han behöver, istället för att dra på skygglapparna.

  • mammamebarn

    Givetvis ska han utredas och får handla efter vad den visar.
    Klart att han ska gå i särskola om det är det som fungerar bäst för honom, jag reagerade på ett sätt som var förväntat, iallafall för mig.
    Jag ska egentligen inte skylla på något, MEN, jag vet att får sonen börjar på särskola så är det JAG som kommer att få stå till svars för väldigt många, hela min släkt till att börja med, pappans släkt, fastrar, morbröder, farbröder, farmor, farfar, mormor, morfar.... Ja, i pricip alla kommer att hacka på mig, hur kan jag göra så mot min son.
    När storebror fick diagnosen var det fel på mig, hur kunde jag bara ens tro att han hade dessa problem... Att jag bara kunde komma på tanken att ta mina söner till psykolog var ofattbart för dem...

    Som sagt, klart att han ska ha den hjälp han behöver och har rätt till, särskola eller inte.     

  • Pinje

    Sätt dig in i vilken hjälp och stöd han har behov av och rätt till i vanlig skola och i särskola. Jag är inte emot särskola, men barn med lätt utvecklingsstörning behöver inte med automatik placeras i särskola. Kolla upp vad som erbjuds, ställ krav och besluta efter vad som känns bäst för barnet. Det finns också alternativet att skrivas in i särskola och gå integrerat i samma klass han går nu. Det är viktigt också för dig att veta att det är grundliga utredningar som skall göras innan han ens får bli erbjuden att börja särskola.

  • Ruggugglan

    Jag håller med Pinje, kolla upp alla möjligheter. Om din son bara räknas som lätt utvecklingsstörd så är det ju faktiskt möjligt att de tillsätter resurser i hans nuvarande skola.

    Kämpa på, jag tycker det är strongt av dig att se till att de får hjälp trots att ingen annan verkar hålla med dig i din släkt.


  • mammamebarn

    Jag kommer så långt det är möjligt (för sonen) se till att han får stanna i sin nuvarande skola, oavsett diagnos.
    Anser skolan/bup att han behöver gå i särskola, ja då får han göra det.
    Nu har det lagt sig lite och jag ska absolut vänta och se vad utredningen visar.
    Det de kommer göra är tester av olika slag, bla. koncentrationstester, minnestester, läsförståelseer.. Det var vad storebror fick göra iallafall...   
    Allt jag vill är att han ska få den hjälp han behöver och har rätt till. 

  • Pinje
    mammamebarn skrev 2013-01-24 12:43:34 följande:
    Jag kommer så långt det är möjligt (för sonen) se till att han får stanna i sin nuvarande skola, oavsett diagnos.
    Anser skolan/bup att han behöver gå i särskola, ja då får han göra det.
    Nu har det lagt sig lite och jag ska absolut vänta och se vad utredningen visar.
    Det de kommer göra är tester av olika slag, bla. koncentrationstester, minnestester, läsförståelseer.. Det var vad storebror fick göra iallafall...   
    Allt jag vill är att han ska få den hjälp han behöver och har rätt till. 
    Din son har rätt till hjälp och stöd i skolan oavsett diagnos. Men, alla vet vi hur verkligheten är, utan diagnos är det väldigt svårt idag att få stöd. Lita på din instinkt som förälder, anser BUP att han skall gå skola men du anser han mår bäst med stöd i vanlig skola, ja då kan du vägra förflyttning. Om du känner att skolan kör över dig och försöker särskoleplacera trots din och sonens andra åsikter så fråga här på forumet eller sök stöd hos FUB (www.fub.se). FUB har jobbat hårt för valfriheten i  skolplacering. Sen kan det bli att ni VÄLJER att börja särskola, det är helt ok, finns många bra särskolor med kompetent personal.
  • mammamebarn

    Skolan han går på idag är kanon, han har redan stöd av specialpedagogen sedan första klass och de trivs bra med varandra och jag har öppen dialog med henne vad gäller båda mina söner.
    Rektorn på skolan är bra hon med, vet mina söners svårigheter och ser till att lärarna vet vad det handlar om är insatt barnens problem, inte bara mina söners problem utan skolbarnen över lag. 

Svar på tråden En käftsmäll från någonstans....