25 månader och pratar inte alls

Mitt andra barn är nu 25 månader och pratar knappt alls. Vi pratar svenska hemma, men han hör även polska en del, eftersom jag är från Polen och pratar polska med min familj. När han var strax över ett flyttade vi dessutom till England, men vi pratar fortfarande bara svenska hemma.

När han var 6 månader sa han sin storebrors namn aktivt för första gången och vi trodde att hans tal skulle bli tidigt. Någon månad senare slutade han använda namnet och språkutvecklingen stod ganska stilla i flera månader. När han precis fyllt ett år började han så smått säga "mamma" och även "tack". Strax efter detta flyttade vi till England och han slutade använda dessa ord igen.

För 3 månader sedan började han säga "mamma", "pappa", "ba-bam" och "titt-ut". Men han använder bara "mamma" medvetet - om han till exempel letar efter mig eller är arg. Han kan säga efter om man ber honom säga till exempel "be", "ba" men han använder dem oftast inte mer än i just den formen (inte till exempel "bebe" eller "beba", för att ta två exempel). Det är lättast att få honom att säga efter ifall man sjunger fram orden, säger man dem bara så vill han oftast inte säga efter. Oftast vill han inte härma alls, utan beter sig som om han blir blyg och fnissar och springer och gömmer sig.

Han gör inte så mycket spontana pratljud, mer pruttljud och så sjunger han väldigt mycket (oftast genom att nyansera "mmmm"). Han är väldigt kommunikativ, tar kontakt med människor och använder mycket kroppsspråk och ansiktsuttryck för att visa vad han vill. Han använder oftast "eh!" eller stånkljud i olika tonlägen för att göra sig förstådd. Han förstår i princip allt vi säger till honom och han är bra utvecklad inom alla andra områden.

De sista månaderna har han blivit väldigt frustrerad och extremt lättirriterad och vi kan se på honom att det till stor del är för att han inte kan prata.

Nu var vi på två-årskontroll för några dagar sedan och de verkade bekymrade över språkutvecklingen. Vi ska få någon sorts kallelse till logoped eller liknande. Vad jag undrar är, vilka är de svenska riktlinjerna? Vad hade man gjort i Sverige och hur kan jag hjälpa honom här hemma mer än att göra det vi redan gör - prata mycket, läsa böcker, förklara och försöka provocera fram mer än "eh!" genom att till exempel inte ge honom det han vill direkt?

Hej Linnea,

Vi har tyvärr inte besökt någon logoped ännu då vi flyttat till en ny kommun och inte blivit refererade ordentligt ännu. Men jag pushar lite för detta nu, så att vi får lite klara besked. Är själv inte speciellt orolig för detta, men vill ju så klart göra det bästa för min son.

Alla säger olika. Jag har pratat med en talpedagog på en skola för barn med försenat språk och hon tyckte definitivt att vi skulle provocera honom. Jag gör det oftast inte, för han blir så arg så syftet med det hela försvinner. Har hellre en glad unge som pekar än en ledsen som pratar…

Han har faktiskt börjat bebisprata mer nu. Han verkar ha svårt för vissa ljud, kan till exempel inte säga "u" ("Mu" blir "Ma" etc). Ibland har jag en känsla av att hans ljud påminner om ljuden som döva gör, men jag vet att han hör bra. Jag kan viska eller prata tyst med honom utan att han ser mig och han reagerar på det.

Angående språken, så använder vi främst svenska. De enda jag pratar polska med just nu är min släkt och ett fåtal vänner som inte kan svenska. Jag har bott i Sverige i 25 av mina 30 år och känner mig mer trygg med svenskan, även om min polska är flytande. Vi läser på polska ibland och vi tittar på polska filmer och sjunger polska sånger. Jag har även en 3,5-årig son som just nu lär sig engelska för fullt. Han kan skillnaden mellan de tre olika språken och är intresserad av vad olika saker heter på olika språk.Vi har börjat prata lite engelska hemma, bara för tränings skull, oftast när vi leker. 3,5-åringen älskar det och svarar på engelska men 2-åringen blir fly förbannad om man tilltalar honom på ett annat språk än svenska hemma.

3,5-åringen har börjat visa samma ilska när jag tilltalar honom på polska om han inte bett om att jag ska göra det. Han säger att jag inte får prata polska med honom och att bara mormor får göra det. Men visst försöker jag smyga in det emellanåt. Innan jag fick barn så ville jag att mina barn skulle kunna polska också, men när äldsta kom så var det så mycket annat som hände att de kom i skymundan från början. Och nu känns det så avigt att prata annat än svenska med dem.

Tack för svaret!

25 månader och pratar inte alls

INNEHÅLL