• Umma

    Äta gulliga djur!

    Hej,

    undrar hur ni andra föräldrar har gjort med frågan om var vår mat kommer ifrån.

    Jag och 4-åriga sonen stod och tittade i fönstret på "vårt" vackra rådjur som brukar hälsa på i trädgården.
    Plötsligt frågar sonen "Vem äter rådjur?".
    Lite ställd börjar jag räkna upp vargar och björnar och sånt, och ärlighetsfreak som jag lade jag till lite tyst ".. och människor.  

    Sonen tittade förvånat på mig och konstaterade sen med ett gapskratt att "näää, vad tokig du är mamma" och bytte tack och lov ämne. I hans värld finns ännu inte kopplingen mellan mat och djur.

    En del av mig vill nog ha det så länge till, men samtidigt vill jag vara ärlig. Nån gång måste han ju få veta hur det funkar.

    Hur har ni kloka människor gjort? Hur och när har ni berättat?

             
       

  • Svar på tråden Äta gulliga djur!
  • Lian Kesko

    Jag var med och slakta en tupp på förskolan, så lärde jag mig att vi äter både fula och gulliga djur. Tungan ute
    Dock var det lite äckligt när huvudet låg och blinkade samt att kroppen sprang en liten bit.

  • Lian Kesko
    Lian Kesko skrev 2013-01-25 16:38:42 följande:
    Jag var med och slakta en tupp på förskolan, så lärde jag mig att vi äter både fula och gulliga djur. Tungan ute
    Dock var det lite äckligt när huvudet låg och blinkade samt att kroppen sprang en liten bit.
    nacka menar jag givetvis, inte slakta.
  • Duckan

    Äh men fy!! Hur är det möjligt för de att göra så, springa runt alltså? Vår dotter började fråga vid fyra och vi sa som det var. Så en dag tittade hon på sin kyckling och sa: Har nån dödat den så jag kan äta den? -Ja..- Vad taskigt!! Sa hon då och sen inget mer.

  • Umma

    hm, kanske är det så att barn ibland är mindre känsliga än vuxna? Det är bara så det är liksom ...?
    Jag får väl ta ett snack med sonen om hur det ligger till så småningom, inte riktigt än bara Glad

  • XcsM
    Duckan skrev 2013-01-25 16:44:03 följande:
    Äh men fy!! Hur är det möjligt för de att göra så, springa runt alltså? Vår dotter började fråga vid fyra och vi sa som det var. Så en dag tittade hon på sin kyckling och sa: Har nån dödat den så jag kan äta den? -Ja..- Vad taskigt!! Sa hon då och sen inget mer.
    Ursäkta off topic; Den dör när man nackar den, men signalerna i kroppen funkar på nått vis en stund till. Så även om den är död kan den reagera ett tag och ex sprattla eller springa iväg.

    Nått har man i alla fall lärt sig av att kolla på Farmen Solig 
  • La Lola

    Hur vi gör? Berättar som det är såklart.

    Frågar barnen något så svarar vi.


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • skogsvitter

    Är din dotter fyra år och har ingen aning om vad hon brukar ha på tallriken?!
    Alltså ursäkta, men sådant får våra barn veta från födseln... både min 5-åring och min 2-åring vet mycket väl att vi äter både älg, ko, häst, rådjur, fåglar, grisar, kaniner och allt vad man nu brukar ha på tallriken i normal (norrländsk) husmanskost.

    De vet också att vissa kulturer hellre äter hundar än kor, förövrigt (inte något vi medvetet kommit in på men frågan blev ställd och vi svarade).

  • skogsvitter
    Umma skrev 2013-01-25 16:55:27 följande:
    hm, kanske är det så att barn ibland är mindre känsliga än vuxna? Det är bara så det är liksom ...?
    Jag får väl ta ett snack med sonen om hur det ligger till så småningom, inte riktigt än bara Glad
    Men vad äter ni? Är ni vegetarianer/veganer??
Svar på tråden Äta gulliga djur!