Anonym (Anonym fyrsam) skrev 2013-02-14 12:45:42 följande:
Jag har med intresse läst denna intressanta tråd!
Jag är själv gift sedan ungefär 10 år och jag och min partner har nyligen kommit i polytankar utan att alls ha funderat över det eller pratat om det innan. Det började med att vi träffade ett par som vänner som vi lärde känna genom att vi umgicks alla fyra en kväll. Den ena av oss kände en av dem som ingår i paret sen tidigare, men mer som bekant, och personen ifråga hade vid några tillällen flirtat med min partner. Efter detta möte väcktes det mer och mer (i snabb takt!) tankar om partnerbyte med dem hos oss. Det smög liksom på oss stegvis, och när vi träffade dem igen blev känslorna ännu starkare, nästan som en nyförälskelse hos båda av oss. Var och en av oss är intresserad av en av de respektive som ingår i paret (det ena paret av oss är samkönat och det andra tvåkönat, så det finns både homo-, bi- och heteroinslag här, om det nu egentligen spelar någon roll).
Först trodde vi att det enbart handlade om en sexuell grej, att vi ville ha partnerbyte med dem sexuellt, liksom som swingers, och sen inget mer. Efter långa diskussioner (inte mycket tv här heller!) och särskilt efter att vi träffade dem ytterligare en gång har vi kommit fram till att det snarare är ett slags polyamoröst förhållande vi skulle vilja ha med dem. Båda paren har barn, och det är inte alls fråga om att vi alla skulle bli tillsammans på samma nivå, bo ihop eller något sådant, utan att de har sitt parförhållande och vi vårt, och att vi är vänner med dem, umgås mycket för att vi trivs ihop som människor och och tycker om varandra, men även har sex med varandra (till en början i två par och i olika rum, har vi tänkt, men när vi kommer in i det vore även samma rum och andra konstellationer möjliga). Jag känner mig förälskad, dels i den partner som blir "min", dels i dem som par. Det känns nytt och lite underligt, men helt rätt samtidigt, och min partner känner likadant. Vi har ett mycket stabilt förhållande med väldigt bra kommunikation, så svartsjuka känns som något vi kan hantera väl emellan oss.
Den här konstellationen skulle alltså vara en fyrsamhet (i partnerbytesform, inte alla med alla) som omdefinieras med jämna mellanrum utifrån alla inblandades känslor.
Kruxet är att det här än så länge till största delen bara är på tankestadiet. Sist vi träffade dem flirtade vi båda med dem och fick dem att förstå att vi båda var intresserade av dem (tidigare har bara flirt förekommit mellan ett av paren, det var ju egentligen så det hela började). Vi vet dock inte alls om de är intresserade av fyrsamhet/vad de är intresserade av med oss..(??) Det vi kan gå på är en oerhört stark känsla, starka energier och att de omedelbart nästa dag skrev ett meddelande till oss tillsammans som var mycket positivt och dagen därpå föreslog den ena för den ena av oss (de två som har den typen av kontakt) att vi måste göra om det mycket snart. Det tyder ju definitivt på att de inte är bortskrämda i alla fall, men det kan ju ändras... Förutom oss två är det två personers känslor till som ska med i ekvationen. Just nu känner jag (som man brukar vid en nyförälskelse) att jag inte vill något hellre att träffa dem och ha sex med dem (med den av dem jag ska ha sex med, samtidigt som det känns upphetsande att veta att de andra paret har sex samtidigt) och kan inte tänka på annat. Sen tänker jag att chansen att de känner som vi är så liten, partnerbyte, poly och sånt är ju lite extremt och så emot normen. Undrar om de vågar? Håll tummarna för mig!
Vore mycket glad för alla bidrag och tankar från andra! Jag är totalnovis på det här området!
Det låter som om ni har en spännande resa framför er. Det finns nog inga rätt och fel, det är ju individer det handlar om förstås, men det kräver, som ni har märkt en stor andel trygghet och en ännu större andel kommunikation där alla parter måste kunna vara raka.
Fördelen för er är att det värsta som kan hända - att det inte finns något intresse från deras sida - kanske inte gör så mycket, ni umgås inte tajt dagligen och så får man ta det därifrån. Som vanligt är det svåraste förstås att gå från flirt till att berätta: detta vill vi!
Egentligen är kanske det värsta som kan hända att en av parterna i det andra förhållandet gärna vill upplägget, men att den andra parten inte är intresserade. Vad händer med personen som vill, men inte får utlopp? Kan den personen vara så stor att den låter sin partner få upptäcka och uppleva trots att man själv inte får det? Det där bör ni förstås ha pratat igenom innan. Det går ju inte att förutsäga vem som blir utan med 100% säkerhet.
Älskar du din partner på den nivån att du låter den uppleva detta fantastiska även om du själv blir utestängd samtidigt som du blir dissad av den du är förälskad i? Hur hanterar du svartsjukan som med stor säkerhet kommer att visa sig på ett eller annat sätt.
Jag föreslår att ni tillsammans läser "Opening Up: a guide to creating and sustaining open relationships" så tidigt som möjligt, gör de övningar som känns relevanta. Framför allt kapitlet om svartsjuka tror jag att alla borde läsa vare sig man vill vara poly eller är nöjd med att vara människa.
Lycka till!
