Anonym (funderar också) skrev 2013-01-28 17:16:43 följande:
TS det glädjer mig att du försöker förstå istället för att bara bli sur och hata
.... Jag hoppas verkligen du hittar en partner som behandlar dig på samma sätt, för det är verkligen en jävligt bra egenskap att kunna se bortom sina egna känslor och försöka sätta sig in i andras.
Jag själv funderar ibland på hur det skulle vara att leva i andra typer av relationer ... Dock vet jag inte om det jag funderar på är polyamori riktigt ...
Det jag tänker på är att ha en fast partner (såsom jag har det nu) som jag verkligen älskar av hela mitt hjärta och vill ha en framtid med - men att få ha sex med andra vid sidan om - utan kärlekskänslor inblandade. Jag blir nämligen nästan aldrig kär i någon ... men kan bli väldigt attraherad av någon och vilja vara fysisk med den personen, utan att bli förälskad alltså. Min partner skulle alltså vara den enda för mig, the only one i love, men jag funderar på hur det skulle vara att ha manligt sällskap vid sidan av förhållandet.
Jag tänker inte i dessa banor för att jag får för lite sex eller för dålig kvalité på det - för jag har aldrig haft så bra sex som jag har med min pojkvän. Det jag är - är en utforskare. Jag vill utforska känslan av att vara med andra, bara veta hur det känns att knulla med någon annan och ta reda på hur jag funkar med olika män. Alla gör ju saker på olika sätt och det intresserar mig.
Det skulle vara skönt (tänker jag ibland) att ha friheten att bli riktigt attraherad av vem man vill, och sen få vara fysiskt nära den personen om man vill - utan att för den delen vara otrogen ...
Det jag värderar mest i min relation är faktiskt kärleken. Min partner är 1 på miljonen .... jag har jävligt svårt att passa ihop med andra rent allmänt, så när jag väl hittar någon som jag klickar med och som jag blir kär i så håller jag hårt i det!
Personligen skulle jag inte bli ledsen om min partner sa att han ville knulla med andra - jag själv funderar ju i dessa banor, så det hade inte kommit som någon stor smäll. Det jag dock hade blivit ledsen för är om han hade börjat älska någon annan mer än han älskar mig och velat ersätta mig med denna person .... det hade gjort jävligt ont.
Har själv pratat igenom detta ämne med min pojkvän, bara på kul, och han förstår hur det hela fungerar men han vill helst inte ge sig in i något sådant .... han säger att han skulle kunna, om jag ville det, men att han själv inte skulle vilja ligga med nån annan då - och att tanken på att jag gjorde det skulle äta upp honom inifrån.
Själv tar jag saker som de kommer ... om några år kanske han själv skulle vilja utforska saker och ting mera och blir mer öppen för det. Eller så kanske han inte blir det - och då får jag avgöra vad som väger tyngst för mig.
Jag kan känna att jag antagligen skulle ha lättare att acceptera ett öppet förhållande där min partner fick ha sex med vem h*n ville, för det är just "bara" sex.
När kärlek och förälskelse är inblandat är det lite svårare eftersom det innebär ömhet, omtanke osv för en annan person, känslor.
Man ska aldrig bruka våld på sig själv så man ska aldrig gå med på något som man mår dåligt av bara för att man vill ställa upp för sin partner. En sådan "uppgörelse" gagnar inte någon.
Jag vill ju som sagt komma underfund med vart jag står själv, vad jag kan tänka mig att leva med för min partners skull utan att för den delen förneka mina egna känslor och tankar.
Försök att prata med allvar med din partner om det? Kanske går det lättare för honom att fundera över det om han inser att det är en del utav vem du är?
Sen kanske han kommer fram till att han inte kan tänka sig att leva så och då får ju du göra ett val, där och då, om du kan leva med att bara vara med honom resten av livet och bortse från dina behov. Om behoven är så pass starka men kärleken till din pojkvän är starkare?
Alla måste vi ju göra val i livet, en del är svårare än andra men likväl måste man ta steget och stå för dem.
Människor såras och hjärtan krossas ibland men det betyder inte man ska undertrycka den person man verkligen är.
Jag själv kan ju tänka mig att ha sex med andra även om jag är i en relation. Men då vill jag ju att min partner ska känna sig trygg och säker på detta också. Men steget från att bara ha sex med en andra part till att inleda en kärleksrelation är ganska stor, eller?
Det är mycket att fundera på och försöka bilda sig en uppfattning om vart man själv står.
Jag hoppas att både du och din pojkvän kommer fram till något som passar er båda och att ni kan ha en öppen och ärlig kommunikation om allt detta!
