Vad är det för fel på min son? Han säger hemska saker :(

Hej.

Min son har alltid varit världens lugnaste och snällaste kille. Han har varit så ödmjuk alltid och helt genomsnäll. Nånting har dock hänt med honom de senaste månaderna och jag känner inte alls igen honom. Jag vet inte om det beror på mig eller vad beteendet kommer ifrån :(

Min son, som nu är 4 år, har börjat få fruktansvärda vredesutbrott och han är RIKTIGT elak mot mig. Antingen så kan han, om han inte får som han vill, slå mig och sparka på mig eller så säger han hemska saker. Inatt vaknade han exempelvis av plogbilen (klockan var runt tre-tiden) han kom då in till mitt sovrum och frågade om det var morgon och ifall han fick gå upp nu. Jag svarade då att nej det fick han inte för det var fortfarande natt. Då blev han jättearg och slog till mig och sen så sa han "om jag inte får gå upp nu ska jag hämta en kniv i köket mamma, sen ska jag hålla i din nacke och skära dig i halsen" :'( Jag satte mig då upp och frågade vart han har lärt sig säga såna hemska saker och han säger då att det är en kompis på förskolan som lär honom detta. Dock så ljuger han och hittar på allt möjligt just för tillfället, så om det verkligen är så vet jag inte.

Vi brukade tidigare titta på det där programmet på tv4 om poliser o brandmän, men vi fick sluta med det för att jag märkte att han snappade upp grejer därifrån och blev orolig.

När han får sina utbrott och säger såna här saker så brukar jag försöka sätta mig på hans nivå och lugnt och sakligt förklara för honom att man inte får bete sig på det viset och att hans handlingar gör mig ledsen. Sen brukar vi prata lite lugnt om det och han brukar lugna sig, men hans vansinnesutbrott tar aldrig slut. Han får dom säkert 4-5gånger om dagen och han bara skriker och galer och beter sig illa.

Jag vet inte vad jag ska göra och igår fick en släkting bevittna ett utbrott och hon sa att han var onormal och att jag borde kontakta en barnpsykolog :'( vilket bara gjorde mig mer orolig.

snälla vad ska jag göra, vad kan det vara för fel på min son?

Jodyanna

Äldre 28 Jan 13:34

#1

Jag håller med, du borde verkligen gå till någon psykolog eller något med honom.. Känns inte alls normalt att en 4 åring säger sånna saker....

cosinus

Äldre 28 Jan 13:41

#2

Jag har en 4-åring (snart 5) som ägnat sig åt vredesutbrott i minst ett år.

Han blir skitarg när han inte får som han vill. Kastar gärna saker, slår gärna, sparkar gärna och hotar. Nu har han aldrig hotat med att skära halsen av mig men från din sons barnperspektiv så tror jag inte det är menat allvarligare än när min son säger att han ska ge mig sparken som mamma (och det säger han flera gånger i veckan). Det är vi vuxna som förstår konsekvenserna av det han säger och blir rädda över vad som sagts.

Nu börjar min son kunna behärska sig men det har kommit rätt nyligen. Han blir fortfarande topp tunnor rasande men säger man åt honom att inte kasta så låter han bli och han kommer inte och slår och sparkar längre. Däremot skriker han fortfarande rakt ut, springer runt och vevar och sparkar i luften och vet inte riktigt var han ska göra av sin ilska men han tar inte ut den på någon annan iaf längre.

Jag har försökt vara tydlig med honom att a) Han får vara arg på mig, han får vara riktigt skitsur på mig och tycka att jag är dum, orättvis och att han önskade att han hade en annan mamma. Det är helt ok och jag tycker om honom ändå.

Det han _inte_ får är att han får inte slå, han får inte sparka han får inte kasta saker. Punkt!

Vill han skrika så får han göra det i bastun där vi andra inte hör.

Jag vill inte att han använder allt för fula ord (bajskorv låter jag passera) men säger han saker som han inte förstår konsekvenserna fullt ut av så säger jag att han jag inte vill att han säger så och när han lugnat ner sig förklarar jag varför. Så skulle jag t ex göra nu med din son.

Om din släkting har stor erfarenhet och utbildning kring barn skulle jag möjligen lyssna på vad denna har att säga. Om personen bara baserar det på att hennes barn minsann aldrig gjort så skulle jag skita högaktningsfullt i det. Jag har 4 barn och det är bara 1 som är så här. Det blir ju dessutom bättre och bättre men man får ha tålamod. Massor med tålamod.

Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 28 Jan 13:49

#3

cosinus skrev 2013-01-28 13:41:21 följande:

Jag har en 4-åring (snart 5) som ägnat sig åt vredesutbrott i minst ett år.

Han blir skitarg när han inte får som han vill. Kastar gärna saker, slår gärna, sparkar gärna och hotar. Nu har han aldrig hotat med att skära halsen av mig men från din sons barnperspektiv så tror jag inte det är menat allvarligare än när min son säger att han ska ge mig sparken som mamma (och det säger han flera gånger i veckan). Det är vi vuxna som förstår konsekvenserna av det han säger och blir rädda över vad som sagts.

Nu börjar min son kunna behärska sig men det har kommit rätt nyligen. Han blir fortfarande topp tunnor rasande men säger man åt honom att inte kasta så låter han bli och han kommer inte och slår och sparkar längre. Däremot skriker han fortfarande rakt ut, springer runt och vevar och sparkar i luften och vet inte riktigt var han ska göra av sin ilska men han tar inte ut den på någon annan iaf längre.

Jag har försökt vara tydlig med honom att a) Han får vara arg på mig, han får vara riktigt skitsur på mig och tycka att jag är dum, orättvis och att han önskade att han hade en annan mamma. Det är helt ok och jag tycker om honom ändå.

Det han _inte_ får är att han får inte slå, han får inte sparka han får inte kasta saker. Punkt!

Vill han skrika så får han göra det i bastun där vi andra inte hör.

Jag vill inte att han använder allt för fula ord (bajskorv låter jag passera) men säger han saker som han inte förstår konsekvenserna fullt ut av så säger jag att han jag inte vill att han säger så och när han lugnat ner sig förklarar jag varför. Så skulle jag t ex göra nu med din son.

Om din släkting har stor erfarenhet och utbildning kring barn skulle jag möjligen lyssna på vad denna har att säga. Om personen bara baserar det på att hennes barn minsann aldrig gjort så skulle jag skita högaktningsfullt i det. Jag har 4 barn och det är bara 1 som är så här. Det blir ju dessutom bättre och bättre men man får ha tålamod. Massor med tålamod.

Ja, alltså detta var andra gången han säger något som detta, vanligtvis brukar han bara säga att han inte tycker om mig längre och att han ska flytta till sin farmor. Det är just att det är blivit såna otroligt grova saker han har sagt den senaste tiden som gör mig orolig. Min släkting har inga egna barn och hon har ingen erfarenhet av barn heller, så det kändes väldigt felplacerat när hon påpekade det och andra mer närstående personer tyckte jag skulle ta det hon sa med en nypa salt.

Det är skönt att höra att andra barn också får vredesutbrott faktiskt, för jag har känt mig så ensam. Jag försöker iallafall precis som du sätta gränser för vad som är okej och inte och försöker förklara vilka konsekvenser som kan komma av hans handlande. Förhoppningsvis så ger det med sig med tiden.

Tack för ditt inlägg iallafall, nu känner jag mig inte fullt lika orolig längre!

Anonym

Äldre 28 Jan 13:59

#4

Du är verkligen inte ensam om att ha ett barn med vredesutbrott.
Nu är det lugnar men i somras när sonen var 3.5 då jävlar....
Det slogs sparkades kastades revs, allt man kunde tänka sig.
Nu är han snart fyra och det börjar komma "dumma mamma" "du får flytta" mm.
4 årstrotset är väl mer verbalt och just att dom säger såna saker som din son säger.
För dom förstår inte konsekvenserna av vad som fakitskt skulle hända om dom gjorde slag i saken.

cosinus

Äldre 28 Jan 14:00

#5

Anonym (orolig) skrev 2013-01-28 13:49:22 följande:

Ja, alltså detta var andra gången han säger något som detta, vanligtvis brukar han bara säga att han inte tycker om mig längre och att han ska flytta till sin farmor. Det är just att det är blivit såna otroligt grova saker han har sagt den senaste tiden som gör mig orolig. Min släkting har inga egna barn och hon har ingen erfarenhet av barn heller, så det kändes väldigt felplacerat när hon påpekade det och andra mer närstående personer tyckte jag skulle ta det hon sa med en nypa salt.

Det är skönt att höra att andra barn också får vredesutbrott faktiskt, för jag har känt mig så ensam. Jag försöker iallafall precis som du sätta gränser för vad som är okej och inte och försöker förklara vilka konsekvenser som kan komma av hans handlande. Förhoppningsvis så ger det med sig med tiden.

Tack för ditt inlägg iallafall, nu känner jag mig inte fullt lika orolig längre!

Fundera på om det hänt något speciellt som fått din son så här arg.

Jag tror mycket i min sons beteende ligger i att han alltid kommer till korta mot storebror som är 2 år äldre. De leker mycket ihop så klart men de leker nästan bara fysiska lekar och är man 2 år yngre och dessutom liten till växten för sin ålder då har man inte mycket att sätta mot. Lekar kan börja hur bra som helst men spårar ofta och det är ju alltid lillebror som får ont. Inte så att storebror är medvetet dum, lillebror är med på det hela men det sktier sig ofta ändå. Storebror är dessutom obotlig tävlingsmänniska vilket inte gör saken bättre och jättegullig mot lillasyster som är 4 år yngre men mot lillebror släppar han liksom inte något gratis. För mycket rivalitet där.

Min son har alltid varit envis och alltid försökt göra ändå när han inte får. När han blev 3-4 år insåg han på ett annat sätt att vi har ögonen på oss och har vi sagt nej så kommer vi följa upp och kolla så han inte gör ändå. Då började han bli arg direkt vi sa nej ist för att envist jobba vidare när han inte trodde vi såg. Han har svårt att räta in sig i ledet. Regler tycker han är för andra och varför skulle inte han kunna få ???

Eftersom han mer eller mindre är som han alltid varit så är jag inte orolig, det går åt rätt håll. Han sköter sig oftast bra på dagis (ryker bara ihop med bästisen som han känner jätteväl från gatan).

Men om din son inte alls varit här innan hade jag faktiskt börjat fundera. Inte på att det är fel på sonen men att det blivit någon förändring han inte trivs med. Hemma? På dagis? Kan ju vara så enkelt att han alltid varit snäll på dagis och nu kommer en reaktion för att han inte "syns" där om de har många bråkstakar i gruppen.

Vad är det för fel på min son? Han säger hemska saker :(

INNEHÅLL