Vi ger inte våra barn gluten heller. Resterande 'fel mat' lchf-sett (godis på lördagar ex.) har jag överseende med till barnen, men gluten åker fetbort! :)
Jag tycker det bara är att värna om deras eget bästa att utesluta det. Efter att man läst hur gluten beter sig inuti oss... Hua.
Grönsaker är vi frikostiga med, här äts alla!
Bovetegröt (en ört) får vår ettåring :)
Jag skulle vilja påstå att något som behöver introduceras under skydd av något annat inte kan vara livsnödvändigt (eller ens bra) för överlevnad. Det finns inget i glutenprodukter som vi inte kan få från annat håll (förutom gluten, då.).
Jag måste bara inflika att det ju faktiskt finns barn som är glutenfria trots att de äter tallriksmodell-kost, och dom har inga problem med glutenfria produkter i förskola/dagis eller hos vänner.
Och som tusenlappen skrev; 'skyddet' är inte livslångt. Och även om magen inte kollapsar vid glutenintag så betyder inte det att gluten är det bästa för ens mage (eller ja, tarmarna). Och varför ska jag ge mina barn något som ger dom magont, förstoppning, uppblåst mage och blodsockersvängningar när jag själv väljer bort det för att jag (och dom!) mår bättre utan?
Cosinus: fast att ändra sin kost en vecka får man knappast en fuzz-reaktion av.
Varför är det viktigt att svälja råden med hull o hår, när det inte finns någonting i gluten som kroppen behöver? Varför äta viss mat som utfyllnad?
Jag kan tänka att vegeterianer får ju specialkost för att dom av etiska eller moraliska skäl inte vill äta kött/fisk/fågel osv. Varför kan då inte lågkolhydratkostätare få lov att få igenom specialkost av samma enkla anledning?
Cosinus: precis. Och det är ju lite synd, för när man äter fullfeta produkter o tagit bort de snabba kolhtdraterna så blir man ju vanligtvis mätt på mindre, oftast är kostnaderna inte märkbart högre. Men jag förstår om förskola/skola tycker att det är krångligt! :)