• Samorie

    pojkvän i ett annat land? she will flip a table

    Jag känner mig nervös o.o

    Nu är det såhär att jag är en flicka (ung kvinna? derp..) som är 17 år men jag blir 18 i mars o: Jag borde kanske inte flippa ut så mycket som jag gör men basically....

    Jag är ett litet internet freak som älskar att vara online och prata me folk från olika länder. Det finns en hel del bakgrund for all of this men let's just assume att jag har en hel del utländska vänner o.o (Förlåt för min swenglish men jag älskar engelska... )

    Sen jag var 12 år... eller var jag 11... jag vet inte, men i alla fall. Sedan någon gång i den åldern har jag haft pojkvänner över internet, dock har min mamma eller någon förälder eller någon över huvudtaget haft någon aning om det. Vilket har varit bra eftersom min mamma är ett helvete som allmänt bara skriker, har ingen logik i sina argument utan skriker mest på folk utav random anledningar som inte är en större grej... T.ex så startade hon ett enormt bråk med hela familjen som nästan bröt upp henne och pappa på grund av....choklad (Jag skojar inte HAHAHA). Hon gillar att vrida på saker och göra de mycket värre och hon lyssnar inte på någon annan än sig själv och det driver mig till vansinne men jag lever. Detta är ett litet problem gällande mitt lilla dejtande on ze internet. Jag tänkte väl ungefär att i den åldern är det inget seriöst än, vi kommer inte träffas osv inget ide att svettas över det.

    WELL HELLO REALITY I'M 17!
     Jag fick i augusti en pojkvän som bor i England. 
    Han heter Alexander 18 år (1994:a) Fett awesome osv.
    Nu glider en massa tankar runt som till exempel: Vad i helvete? Patetiskt?! Han kan ju vara ett pedo?! osv osv
    Vad i helvete?: Hehehe.. hej :3
    Patetiskt: Det tycker jag inte.
    Han kan ju vara ett pedo?: Ni antar väl inte att jag är 100% korkad hoppas jag? Visst jag är lite galen osv men jag vet  vad försiktighet är.
    När jag var 11 brydde jag mig kanske inte om det.. DÅ var jag korkad men nu? Jag har sett hans ansikte i webcam (plus hans föräldrar som brukar vara i samma rum och hans bror), I got shitloads of photos... jag har hört hans röst i mikrofon. Jag kan namnen på hela hans familj och har även hans facebook som har bilder, videor..
    Har även kontakt med hans vänner som vet vem jag är osv. Jag vet att det är möjligt att fixa fake identiteter osv men... Just trust me, this one isn't fake. Jag har även hans adress to which jag skickade en lila spetsig peruk och ett par skrikgröna glasögon :3 Han tog bilder när han hade på sig de :3 fett episkt... Så ett till bevis right there.

    I ALLA FALL:
    Problemet här är att ... Det här förhållande är seriöst, det är äkta... Och hur fan säger man något sådant till ett sådant vrak som min mamma är? Detta vet ju inget och vi har snart vart ihop i ett halvår. De är vana att jag har vänner över internet som jag sitter och pratar med och skrattar, men mer vet de inte.
    Alexanders föräldrar bara gissade helt enkelt. Han är inte den mest sociala och som han sa till mig "I dont usually spend days talkign to a girl being so happy :)" Han hade det väldigt enkelt. Well it's my turn and I'm not looking forward to it.

    Min mamma har tillåtit honom att komma hit över sommaren som en vän... (Jag sa inte att han var en vän men tyvärr sa jag inte att han va mer heller) Men det är ju mer än så? Jag kan bara låta henne gissa och se det. Men det känns inte som om det kommer sluta bra alls... Jag vill dessutom kunna säga det till henne, hon är ju faktiskt min mamma men som rubriken säger... I honestly think she will FLIP A TABLE. Jag säger aldrig saker till henne, det går bara inte. Håller hon inte med mig så kan jag inte argumentera för min sak eftersom hon bara blir arg och lyssnar inte. Lyssna? What's that? Jag menar, man förväntar sig ändå att en vuxen människa ska ha förstånd, förståelse, lite logik. Men istället vägrar hon lyssna, skriker, säger emot, argumentar for no reason. Ibland kan man verkligen börja fundera över hur dom tänker. Hon är 5.....eh uh hon är.. HAHA hon är 50 någonting.. kanske 57 .. vet inte.
    Gammalmodig sak som inte förstår sig på sådant...
    Vi såg en dokumentär om internet för ett tag sen och när det handlade om dating sa hon: Ett patetiskt försök att fly undan verkligheten.
    Jag sjönk ner i soffan och mådde dåligt ._. Jag håller verkligen inte med henne... Är man oförsiktig så är det dumt men inte patetiskt. Hon sparkade mig i ansiktet utan att inse det... Men då förstod jag att hon kommer kanske inte kunna acceptera detta? 
    Hur ska jag göra ._. Jag tänker aldrig i livet göra slut... Även om ni som läser kanske har svårt att förstå detta så snälla bara försök. Men om min mamma inte kan acceptera detta så blir det hur svårt som helst. Han är en underbar kille och jag har valt honom över andra som finns runt mig i skolan osv som har gillat mig. 
    Är snart 18 så jag borde ju få göra som jag vill men föräldrar är ju som de är och hon kommer säkert dra den typiska: BOR DU UNDER MITT TAK SÅ LYDER DU MIG
    WÄÄÄÄÄÄH D':  Vad ska jag göra? En superhero out there... help ;_;
  • Svar på tråden pojkvän i ett annat land? she will flip a table
  • Frontline

    Ledsen TS men det var för mycket och för jobbigt att läsa framförallt när du blandar in engelska med..


    Livet är underbart när underlivet är bart :)
  • La Lola

    Hur kan man ha ett förhållande med nån man aldrig har träffat?


    *mamma till Alma (maj 2000) och Hedda (mars 2009)*
  • Anwen

    Vääääldigt jobbig text att läsa, men okej... Jag kan iofs inte riktigt förstå hur man kan vara "tillsammans" med någon man aldrig ens har träffat irl? och om jag som ändå är gift med en man jag träffat via internet har svårt att förstå det, så kommer nog din mamma inte kunna ta det heller. Däremot kan du säga att du gillar killen, och ser fram emot att han kommer och hälsar på. Om kemin finns även irl så låt henne se det, och låt saker o ting utvecklas när han väl är på plats.

  • Dagdrömmaren

    Jag har också haft relationer över nätet men alltid mött dem i verkligheten efter ett par månader. Om du är orolig kan ju någon följa med dig på första mötet.
    När det gäller din mamma tror jag att det är bra om hon får ett bra intryck av killen först, för om hon är som du säger kanske hon inte ger honom en chans om du berättar före hon träffat honom.

    Men jag tycker främst av allt att du bör ta det lugnt, livet handlar om så mycket mer än bara killar. Så som du uttrycker dig låter det som om du helt drunknar i grabben. Chilla. Ingen mening o stressa. 

  • Samorie
    Dagdrömmaren skrev 2013-02-02 16:59:49 följande:
    Jag har också haft relationer över nätet men alltid mött dem i verkligheten efter ett par månader. Om du är orolig kan ju någon följa med dig på första mötet.
    När det gäller din mamma tror jag att det är bra om hon får ett bra intryck av killen först, för om hon är som du säger kanske hon inte ger honom en chans om du berättar före hon träffat honom.

    Men jag tycker främst av allt att du bör ta det lugnt, livet handlar om så mycket mer än bara killar. Så som du uttrycker dig låter det som om du helt drunknar i grabben. Chilla. Ingen mening o stressa. 
    Haha förlåt! Jag menar det verkligen inte så ^^ Jag är inte den personen som går runt och bara allmänt tycker att killar är livet, absolut inte! Anledningen till att jag stressar lite är för att min mamma är lite skrämmande, och jag är rädd för hur hon kommer att hantera detta.  Men tack! :3 Det verkar vettigt. 
  • Samorie
    Frontline skrev 2013-02-02 16:49:45 följande:
    Ledsen TS men det var för mycket och för jobbigt att läsa framförallt när du blandar in engelska med..
    Jag ber om ursäkt för det men det har blivit en väldigt stark vana.
  • Tow2Mater

    Du är snart 18 och vet inte ens hur gammal din mamma är?? Kanske du borde hänga mindre på nätet och spendera mer tid att lära kanna din egen familj, då kanske ni alla skulle få lite mera forståelse for varandra och allas era behov, onskningar, och känslor, och kunna bemota varann därefter.

  • orolig2325
    Tow2Mater skrev 2013-02-03 03:17:01 följande:
    Du är snart 18 och vet inte ens hur gammal din mamma är?? Kanske du borde hänga mindre på nätet och spendera mer tid att lära kanna din egen familj, då kanske ni alla skulle få lite mera forståelse for varandra och allas era behov, onskningar, och känslor, och kunna bemota varann därefter.
    Till TS försvar, jag har en underbar relation till min mamma och pappa, men jag vet inte alltid exakt hur gamla dem är, glömmer bort det konstant, ibland kommer jag inte ens ihåg hur gammal JAG är(exakt)

    Anyways(i like swenglish aswell btw <3)

    Jag har bara haft internetrelationer för jag är för blyg för att träffa någon den "vanliga" vägen.
    Det har funkat jättebra, så visst finns det hopp för er två, men att ha distansförhållanden i den åldern om ni båda dessutom är Neurotypiska(googla det) kan bli svårt och det är sällan det håller om man jämför med "normala" förhållanden.
    Jag som Aspergare vill gärna ha min ensamtid så där kan distansförhållanden vara jättebra, för att man inte kan ses precis hela tiden.

    Tycker din mamma kan träffa killen(och du med för den delen) innan du säger att ni officiellt är tillsammans.
    Vill inte din mamma veta av det så säg på ett lugnt och sansat sätt att du är vuxen och det är ditt beslut, du älskar honom och kommer inte ge upp honom bara för att din mamma tycker annorlunda.
Svar på tråden pojkvän i ett annat land? she will flip a table