Vi som planerar syskon åt våra änglar.

Åh tack! Ja våra situationer var ju liknande, vi förlorade vår dotter 31 januari 2012 i v 36 ( för att jag hade diagnostiserad HELLP), sen blev vi gravida och fick reda på att vi väntade en liten när vi var på bröllopsresa i augusti förra året. Det slutade tyvärr som missfall i september. Och sedan dess har vi försökt allt vi kan för att det ska lyckas igen men inget har hänt. Man blir ju sååå frustrerad! Jag tänkte också att något var fel på mig och har fortfarande en specialisttid i nästa vecka som jag inte avbokat än. Vi skulle också påbörja en utredning. Men som ser det ut som vi slipper det! Jag är såå glad! Jag hoppas hoppas att det händer er också snart, och det tror jag att det kommer göra! Kan det hända oss kan det hända er.
Jag kan berätta vad jag gjort för att få det att hända: Slutat med alkohol, slutat med koffein, ätit en annan kost (lchf) som ska vara främjande för fertiliteten och fått ner mitt lite höga blodsocker till normalnivå, tappat 15 kg, kört med ägglossningsmonitor och nu slutligen provade vi ett nytt spermievänligt glidmedel sista månaden  (concieve plus, rekommenderas verkligen). Vi bestämde oss också för att strunta i råden om att köra varannan dag, så vi körde som kaniner när vi fick utslag på monitorn och det verkar ha gjort susen, äntligen!

STORT lycka till nu på måndag med genomspolningen! Det kommer bli jättebra tror jag, två av mina bästa vänner har gjort samma sak och blev gravida direkt efteråt. Jag håller alla tummar och tår för dig! PMa mig gärna om hur det går för dig, tror du kommer få plus på stickan i det snaraste!
Kram

Dulcinea: Det låter som du sköter dig utomordentligt tycker jag. Fortsätt så! Jag tycker det låter bra att gå och kolla upp sig och kanske spola äggledarna som du säger. Jag tror inte att något är fel på dig, men kan påverka dig positivt att få dessa saker gjorda och få höra att inget är fel. Då tror jag man slappnar av lite bara av det.

När jag ringde fertilitetskliniken i min stad nu innan jag blev gravid och ville göra spolning av äggledarna så sa sköterskan att om man har blivit gravid innan så kan man inte ha något stopp. Jag trodde henne inte först men när jag tänker efter så minns jag att båda mina vänner som blivit gravida direkt efter spolningen, aldrig hade varit gravida innan. Så om det är stämmer eller som hon sa eller om hon vara ville undvika att ta emot ännu en patient vet jag inte, men isf borde du inte ha något stopp i dig. Men skönt att kolla upp liksom!
Får jag fråga hur gammal du är? Jag är 35 nu och jag tror att det kan bidraga till att det tog lite längre tid för oss att bli gravida den här gången.
När har du ÄL?

Ja ät du folsyran, en bekant fick avbryta sin graviditet i 20e veckan för att dom på rutinultraljudet upptäckte att bebisen hade gravt ryggmärgsbråck och på så vis att ungen hade fått ha blöja hela livet, gravt utvecklingsstörd och missformat huvud. Hon visste inte att man skulle äta folsyra!  Fattar inte hur det kunde gå henne förbi och att inte hennes BM tagit upp det! Så jag äter hellre än att råka ut för något liknande.

Ja genomspolningen ingår i utredningen ja och det är väl lika bra att få den gjord när det ändå erbjuds liksom  Jag tror hon jag pratade med försökte bli av med nya patienter bara.

Ja det där med åldern önskar jag att jag att jag hade vetat om tidigare. Jag trodde det var lika lätt att bli gravid när man var 20 som när man var 40, bara att ju äldre man blev ju större risk var det att barnet skulle få kromosonskador. DOH! Så nu är jag 35 och fyller 36 i september och har haft vag panik inom mig sen jag läste att det var svårare att bli gravid sen man blev 35.
Vi blev gravida första gången på 7 månader, sen fick vi ha ett uppehåll på 6 månader för att allt skulle läka efter KS och så blev vi gravida på första försöket efter det. Slutade ju i MA och då trodde jag att det skulle gå lika fort igen, eller att det skulle hända inom 2-3 månader iaf. Så ju längre tiden gick och vi inte blev gravida så tänkte jag på det där med att jag fyllt 35 :S Men nu tog det alltså 7 månader igen. Det är ju inte jättelänge alls, men det KÄNNS så  för det är så länge som vi försökt totalt utan att få vårt barn. Nu hoppas jag verkligen att den här lilla bönan stannar kvar. Man har inte hur många försök som helst känns det som.

Jag ska och träffa BM på torsdag och så ska hon skriva en remiss till spec-mvc då så får vi se hur fort jag får komma in. Det tar väl några veckor. Jag ska be att få göra ett tidigt UL då ja, typ i v 7 så jag kan se om hjärtat har börjat slå eller om det inte gick bra den här gången heller. Man är ju sjukt orolig!

Jag har symptom att jag är trött, ont i ryggen, lite ömma bröst och brännande vårtor samt att det spänner och drar i livmodern. Har ensidig värk ibland också över vänster äggstock och jag tror att jag har fått en sån där graviditetscysta igen, hade jag sist och det känns liknande. Lite vagt illamående är jag också ibland om jag inte äter på morgonen. Det känns bra och jag tänker varje dag "jaha, då verkar det som att jag är gravid idag också". Kollar på pappret när jag är på toa hela tiden. Är helt klart lycklig men rädd.

Stort lycka till den här ÄL då! Jag rekommenderar verkligen att du provar det där glidmedlet jag nämnde, conceive plus.Andra glidmedel, även dom som inte är spermiedödnade, kan skapa en barriär som gör det svårt för spermierna att ta sig igenom! Jag blev gravid med glidmedlet nu första månaden jag provade. :)

Kram

Ja det kan nog vara som du säger att man slappnar av något när man vet att man ska få träffa en läkare. Men jag vet inte om det stämmer för vanliga fertilitetskliniken ville inte hjälpa mig när jag ringde och bad om hjälp. Efter mycket tjat så tog dom dom blodprover man gör vid upprepade missfall för att se om något var fel på så vis. Jag väntar fortfarande på dom provsvaren. Men utöver det så ville dom inte göra något för mig. SÅ jag blev så desperat att jag kontaktade en egen privat specialist i hopp om hjälp. Jag hade räknat med att det kunde komma ta lång tid och bli en lång utredning och det var nästan så vi gav upp att försöka denna ÄL bara för att det skulle ändå inte gå. Men så tog jag mitt förnuft till fånga, om man inte försöker så blir det ju definitivt inget. Och det blev det ju.
Men jag tror ändå att det var glidmedlets förtjänst, det och att vi struntade i varannan-dag-metoden och körde på som kaniner istället när jag fick maxutslag på monitorn. Glidmedlet liknar kvinnans eget ägglossningssekret och innehåller kalcium och magnesium för att öka livslängden och vitaliteten hos spermierna. Och när man bara har sex för att man borde enligt kalendern och man är så trött på barnverkstaden och press byggs upp varje månad så blir man torr! Då finns det ju inget för spermierna att överleva i heller. Så har man samma problem som mig så är nog det en gudagåva!
Men, det kan också vara som du säger, jag slappnade av för vi ska träffa läkare. Jag hoppas att det blir samma sak för er!

Jag håller innerligt med. Tanken på att vara gravid skrämmer skiten ur mig. Fösta gången var jag dum och oinformerad och tyckte bara det var kul. Andra gången var jag livrädd för att få det igen. Nu är jag rädd men mer målmedveten och läser på så jag ska kunna begära rätt saker från läkarna för jag litar inte riktigt på dom längre. Jag tänker se till att göra allt jag kan för att få detta att lyckas! Orolig för missfall är jag också. Första gången inte så mycket. Andra gången inte alls, för jag hade ju aldrig haft det förr. Och nu kollar jag pappret noga varje gång jag är på toa. Det är bara att härda ut. Jag har iaf klarat steg ett som är ATT bli gravid oht. Det känns skönt att vi blev det för det betyder att om vi inte lyckas nu, så är det iaf inget fel på oss och vi kan försöka igen. Om man orkar då vill säga. Jag är inställd på att det kan bli missfall men jag är försiktigt hoppfull.
Hur känner du inför att bli gravid igen? Jag minns att vi talade i en annan tråd men kom inte ihåg detaljerna så jag gick och kollade och såg nu att du förlorade din dotter i v 42, inte sant? Men då var du ju långt över tiden och jag tycker att dom skulle ha satt igång dig! Man vet ju att det är en aning högre procent barn som dör vid den tiden än om du hade fått föda v40-41. Så den här gången kommer dom väl sätta igång dig i v 40 om du inte kommit igång av dig själv? Inget var väl fel på dig eller ditt barn? Jag tror risken för att detta ska hända dig igen är mycket låg.

Kram

Ja alltså behöver du inte glidmedlet så gör du ju inte ;) Vi hade bara kommit i ett jobbigt fack där man inte alltid var så sugen så för mig var det perfekt! Fast kvinnans eget sekret är ju så klart bäst.

Jag vet inte så mycket om gå över tiden men jag har svårt att föreställa mig att något liknande skulle kunna hända igen. Som läkaren också sa, oddsen är pyttesmå. Och dom kommer ju ha dig på tätare kontroller, du kommer veta mer den här gången och kommer åka in om fosterrörelserna skulle minska osv. Så jag är säker på att ni lyckas nästa gång.

Jag har också svårt med saknaden.. Jag har bara bilden av min döda dotter i huvudet och jag förtränger det så gott jag kan oftast. Ibland känns det som en film som berörde mig extra mycket och som jag inte kan glömma den eller som nåt som jag drömt ihop. Det är liksom för mycket att ta in dagligen och låta sig tänka för mycket på jämt för då orkar jag inte. Vi är osynliga mammor du och jag och det gör jätteont, men att ständigt leva i sorg och saknad det vill jag inte. Så jag blickar framåt. Men ibland låter jag sorgen krackelera mig, går ner till minneslunden och gråter en stund. Sen känns det lite bättre (och ibland sämre) igen.
Hur hanterar du sorg och saknad?

Ja klart man gråter ibland, konstig vore man väl annars. Vårt rum som skulle bli dotterns rum står också tomt (eller vi hänger tvätt där inne nu) men jag tänker se till att bonusdottern får ta det rummet så gör vi om hennes nuvarande rum till barnrum så slipper jag känna taskiga vibbar. Vi har som tur är inga möbler förutom skötbord så vi ska köpa nytt och tapetsera osv. Känns bra att börja på ny kula så att säga.
Gött att det är på fredag redan som du ska köra spolning, kul! Ja både min bästa vän och min svägerska har gjort sådana spolningar och båda blev gravida direkt efteråt. Det är bra odds för dig!
Kram

Det går görbra ska du se! Skriv här sen hur det gick för dig och hur det kändes och så. Lyckosparkar!

Vad skönt att höra att allting gick bra! Härligt!
Allt gick bra för mig hos BM men jag fick ingen läkartid förrän om två veckor. Men som det ser ut nu så får jag avboka den, vet inte säkert men det verkar som det blir missfall den här gången också :( Fick en otäck känsla för 4 dagar sen att nu är jag inte gravid längre, och sen föll min temp på morgonen och har legat lågt i 3 dagar i rad nu. Alla graviditetssymptom är borta. Har fått mensvärk i magen och det har börjat komma brunt på pappret som gammalt blod. Vet att man kan blöda utan att något är fel men jag har aldrig gjort det och jag är 99% säker på att det inte gick den här gången så jag får väl gå till läkaren på måndag och kolla om nåt sitter kvar. Förra gången fick jag MA och det tog många veckor för kroppen att stöta ut embryot, hoppas att om det är missfall att det går fortare än så den här gången isf. Och ÄR det inte missfall så är ju ingen gladare än jag, men har en kall känsla i mig att det är så tyvärr.
Jag talar om efter jag varit på sjukhuset på måndag vad dom sa. Kram