Inlägg från: Voltaren |Visa alla inlägg
  • Voltaren

    Separation. Dela på 9-åring och 11-åring?

    Hej!

    Separerade för ett år sedan och rutinerna har inte riktigt fallit på plats. Har en son på 11 år och en dotter på 9 år.
    Sonen säger att han vill bo hos mamman mer än varannan vecka som idag (mamman vill att jag bara ska ha barnen varannan helg). Har då sagt att det är inte aktuellt eftersom jag vill att barnen ska komma in i vardagen och ha närhet till båda föräldrarna och sin bror/syster. Dottern säger å andra sidan att hon vill bo mer hos mig. Säger då att jag tycker det är viktigt med kontakten med storebror och mamma och avvisar de önskemålen.

    Nu ringer skolsyster (igen!) och framför sin bestämda åsikt att barnen måste få komma till tals och att jag måste lyssna på dom. "Man förlorar inte kontakten med barnen bara för man inte bor där - likaså sina syskon".

    Jag måste säga att jag känner att det är helt fel att separera syskon och att barnen ska välja själva hur dom vill ha det - inte minst eftersom mycket har inte fallit på plats med vår skilsmässa. Tycker inte man ska "utsätta" barnen för att tvingas välja utan ge dom tydliga ramar som de kan finna sin tillvaro i.

    För övrigt är det ingen lätt skilsmässa utan där finns massa outtalat och obearbetat med dålig kommunikation. Men det är mer som bakgrundsinfo.

    Ska man låta barnen välja var de ska bo och då dela på dom?  

  • Svar på tråden Separation. Dela på 9-åring och 11-åring?
  • Voltaren

    Tror inte skolsyster vet nått mer för jag och barnen har bra kommunikation.

    Jag är den som flyttat. Alltså skaffat ny lägenhet.
    Barnens mammas lägenhet ligger mer centralt ca 3 minuters gångväg till skolan. Ca en kvart till mig med bil. 45 minuter med buss.
    Mamman mår dåligt. Sonen uttrycker att han måste ta hand om henne.
    Dottern har en närmare relation till mig och verkar ha lite tufft hos mamma ibland.
    Håller på att iordningställer egna rum och försöker få en vardag att fungera på nya stället.

    Känns inte som de har en ärlig chans att välja om inte vardagen fungerar och mamman mår dåligt. Barnen umgås bra och har en stark relation. Känns fel att sära på dom.

    Kommentar ovan: Sonen brukar åka till mamma en dag tidigare och jag brukar hämta så han inte behöver ta buss varje dag till mig. Men det skolsyster säger är att jag måste lyssna på barnen och sonen säger att han bara vill bo varannan helg hos mig. Tycker bara det känns fel. 

  • Voltaren

    Det är väl det att man själv känner sig svag och osäker. Känner någonstans att är det så att han har den relationen till mamman så är det ju ett svek att inte "stå på sig". Men när mamman ligger på, sonen framför samma saker (ber försiktigt honom förklara vad det handlar om och det kommer inga "bra" förklaringar att det exempelvis skulle vara något mellan oss) och när då dessutom skolsystern framför det (pratades nog vid en 40 minuter) så blir jag osäker och rädd att göra fel.
    Mamman står ju inte bakom vår varannanveckaslösning och säger till barnen att hon inte tycker dom ska vara här och inte kan förstå varför jag ska ha dom. Det gör att det blir lite jobbigt och massa tjat om att åka till mamma hela tiden.

    För övrigt är det ny skola till hösten och andra förändringar. Så jag känner att jag är visst öppen för förändringar men att saker måste komma på plats och rutinerna flyta bättre först. 

Svar på tråden Separation. Dela på 9-åring och 11-åring?