Voltaren skrev 2013-02-08 14:21:57 följande:
Det är väl det att man själv känner sig svag och osäker. Känner någonstans att är det så att han har den relationen till mamman så är det ju ett svek att inte "stå på sig". Men när mamman ligger på, sonen framför samma saker (ber försiktigt honom förklara vad det handlar om och det kommer inga "bra" förklaringar att det exempelvis skulle vara något mellan oss) och när då dessutom skolsystern framför det (pratades nog vid en 40 minuter) så blir jag osäker och rädd att göra fel.
Mamman står ju inte bakom vår varannanveckaslösning och säger till barnen att hon inte tycker dom ska vara här och inte kan förstå varför jag ska ha dom. Det gör att det blir lite jobbigt och massa tjat om att åka till mamma hela tiden.
För övrigt är det ny skola till hösten och andra förändringar. Så jag känner att jag är visst öppen för förändringar men att saker måste komma på plats och rutinerna flyta bättre först.
Barnen har lika stor rätt till båda sina föräldrar, oavsett vad ditt ex vill eller tycker. Vad än barnen säger just nu så är det viktigt att du kämpar för att upprätthålla din goda och regelbundna kontakt med dem.
Alternativet är att du om 20 år får frågan varför du inte gjorde mer för att få ha dem hos dig.
