16-månaders, somna i sängen

Vi har alltid nattat sonen liggande bredvid.
Han har aldrig sovit i spjälsäng, utan på madrass på golvet sen födseln. Första månaderna liggammade jag till sömns och samsov med honom. Därefter låg vi bredvid och buffade lätt i rumpan, sjöng eller strök över ryggen.
Han hade en period då han gärna ville sätta sig upp, men då la vi bara ned honom. Och under en period snurrade han runt ganska mycket, men han har aldrig gått därifrån.

Men om ni bara lägger ner henne? Inte hålla fast alltså, utan bara lägga ner varje gång hon reser sig? Kan det funka?
Jag tror att det är envishet och en massa närhet som gäller här. För att skumpa runt med henne så som ni gör är ju ohållbart i längden.

Vi har spjälsängen bredvid en vanlig säng och ligger bredvid och håller handen genom spjälorna. tills dottern somnar. Nu har hon (efter en sjukdomsperiod med lite ruckade rutiner) protesterat högljutt vid läggning (ställt sig upp och vrålskrikit) vid ett par tillfällen. Då får hon göra det och jag/maken ligger kvar. Förr eller senare lägger hon sig ner och somnar. 

Jag skulle satsat på spjälsängen och låta henne härja runt, men tydligt visa att ni stannar kvar hos henne och ge henne kroppskontakt när hon behöver. Kanske sådana där "vyssan lull-tassar" på sängbenen om hon är van vid rörelse då hon skall komma till ro?

Hur ni än gör så kommer det ju att bli proteser från hennes sida, så det gäller nog att rusta sig med tålamod och tänka ut en lösning som känns okej för er även om det tar ett tag de första gångerna. 

Tack för era svar!
Natulcien: vi har faktiskt funderat på om vi ska ha madrass på golvet bara. Hon har gått på förskola nu i en månad och vi undrade hur det skulle gå med sovandet där,men hon bara lägger sig på madrassen och somnar! Förvisso gör hon väl som alla andra barnen gör där och på vårt sätt hemma, men tänker ändå att hon är lite mer van vid madrass på golvet med ngn bredvid om vi ska försöka ngt nytt här hemma. Då kan vi ju ligga bredvid där hon somnar, utan att det är i vår säng. Hon brukar sova bra halva natten själv, sen (när vi väl får henne att somna om) sover hon hos oss. Somnar hon på sin madrass kan vi i alla fall bre ut oss halva natten ;)
Har ni 90cm madrass eller större?

Broglo: det är nog en bra strategi att ha en plan hur vi ska göra och hålla sig till den. Vi får hitta en bra tidpunkt och när hon inte är förkyld och ladda med en dos envishet. Jag tycker bara det är så jobbigt för hon skriker och gråter så och vill krypa ifrån, men vi är ju där med henne och försöker krama och klappa så det är ju inte ett övergivet skrik, snarare protest mot att hon inte får som hon vill. Men som ni båda säger, lägg ner igen och igen är nog det vi får göra. Med tanke på att hon försöker gå ifrån oss kan spjälsängen öndå vara bra, tror dick hon tycker det blir för långt avstånd till oss. Vyssanlulltassar kan nog vara en ide om vi håller oss till spjälsängen, hon gillar ju rörelse, somnar gärna i vagn, bil eller cykelsadeln...

Natulcien: håller med, inte hållbart i längden att skumpa runt så. Häromnatten gick jag förbi en spegel när jag bar runt med henne. Det såg lite konstigt ut när hon är så stor, har liksom missat att hon blivit så stor och det såg obekvämt ut för både henne o mig!

Min 18-månaders är också svårsövd. Fram tills för ett par månader sedan amningssövde jag honom utan bekymmer, men numera somnar han inte av amningen. Jag har ergonomisk bärsele (tips, skaffa det, mycket lättare att bära barn på det viset än i armarna), och där kan han somna om jag har honom på ryggen. Det är dock knepigt att göra det på kvällen, för stora ska också lägga sig och vill MYCKET gärna hålla handen. Numera ammar jag vid datorn när stora (och i viss mån lillebror) tittar på någon film innan läggedags. Sen sitter jag emellan dem när de ska somna. Stora ligger lugnt och håller handen. Lillebror vältrar sig runt, vrålar och gnäller om vartannat, försöker klättra iväg. Jag försöker sjunga, lägga honom till rätta, hålla handen, inte hålla handen, etc. Oftast är det enda som hjälper att jag lägger mina ben över honom så att han inte kan komma loss. Brutalt, men samtidigt får det honom att ligga still och komma till ro. Slutligen brukar han då lugna sig och bara ligga och småsjunga/babbla ett tag innan han äntligen somnar. Läggningarna är inte särskilt roliga tycker jag, och inte stora heller som tappert somnar mitt i oljudet. Svårt att hitta någon bra lösning på det här, jag hoppas att det ger sig med tiden.

Så inga råd, TS, men en liten hälsning om att det finns fler som har svårt att få till det med sövningen.

Kan du sitta med henne i famnen och gunga lite lätt, kanske sjunga lite samtidigt? Skönare för ryggen än att gå omkring. Min 16-månaders vill inte heller somna i sängen, ofta vill han sitta uppkrupen mot mitt bröst medan jag gungar lite från sida till sida (jag sitter alltså i sängen).

Fågelungarna: vi har en flitigt använd ergobaby. Tidigare ikväll tänkte jag svara dig att den inte fungerar vid nattliga uppvak, hon panikskriker och blir bara argare av att sitta fast i bärselen. Dock hänger hon faktiskt i den på mig just nu, sovandes. Vi testade och det funkade idag. Vet dock att det brukar bli problem att treassla ur henne utan att hon vaknar... Låter som era nattningar också är jobbiga. Hur går det om han vaknar på natten? Är det samma då?
Det låter komiskt när du berättar, även om jag vet att det är långt från komiskt, hur du lägger benet över honom och han till slut kapitulerar. Min tjej beter sig liknande om vi lägger henne. Kanske därför famnen funkar rätt bra för då håller vi fast henne mer. Tur din stora kan somna ändå. Det är väl rätt typiskt för den här åldern att vara totalt uppe i varv och intr kunna komma till ro och vägra somna. Men vid vilken ålder blir det lugnare eg?

Antilopen: på kvällen och inför muddagsluren går det lite lugnare till, sitta i sängen o vagga lugnt kan räcka ibland, men på natten eller jobbiga kvällar så är det inte tillräckligt. Hon gallskriker om man sitter för stilla och bara gungar. Det kan variera hur hon vill bli buren och hur mkt vaggandes, men vid insomning ska det då guppa rejält.
Vi har faktiskt börjat fundera på om det är ngt annat som stör, tex ngt med öronen eller magen. Tycker i perioder att hon verkar ha ont i magen och släpper mkt gaser, det blev tillfälligt bättre när vi testa laktisfri mjölk. Har läst att det också kan vara glutenintolerans om de blir hjälpta av mindre laktos. Jag kanske svamlar efter hdlmstrån här, men vill verkligen utesluta att hon har ont om vi nu ska försöka ta fighten om hur hon ska somna...

Ikväll gick det faktiskt ganska bra. Jag lade "bensaxen" direkt, och han blev också lugn nästan direkt. Typiskt då att stora började babbla så att han distraherades till en ny stökvända... Men det gick snabbt att få honom tillbaka till lugnet.

Ja, natten är väl en historia för sig. Jag nattammar delvis fortfarande. Har provat att försöka bryta, men då är han som galen en lång stund innan han lägger sig till rätta och somnar om. Det har hållt i sig i veckovis, inte som andra man läser om där barnen sover hela nätter bara man har brutit det där med nattamningen. Så nu har jag återgått till amningen igen, trots att jag upplever det som en ond cirkel eftersom han då gärnar vaknar igen och är kissnödig, och vill amma mer för att somna om. Men men, det är väl vanligtvis två uppvak per natt som gäller. Hoppas det lägger sig inom kort.

Ja, sele har funkat här med, om han har vaknat upp under kvällen innan jag lagt mig. Men numera sover han tack och lov bra om kvällen i alla fall, så jag kan få en lugn stund framför datorn. Enda stunden på dagen då jag kan vara helt och hållet mig själv och sköta mitt, inte i första hand mamma, eller yrkesutövande. Ganska helig tid!

Hihi, bensaxen :) Verkar ju fungera på honom! Jag håller med det där om liiite egentid på kvällen. Vi har haft jobbiga kvällar i en period med så det har blivit sådär med egentiden. Jag vill dessutom lägga mig kl tio för att orka med en jobbdag efter att ha vankat runt med henne om natten, men det blir lätt senare för att hinna varva ner något öht. Jag har tyvärr ingat ips om nattamningen. det enda som min tjej har varit lätt med vad gäller sömn och mat är att hon slutade med det själv. Jag hade trappat ner en del innan så jag tror hon blev irriterad av att där knappt var något.
Igårkväll tyckte vi det var dags att pröva att få henne att somna liggandes istället för skumpandes i famnen. Hon verkar bra från förkylningen nu. Tyvärr gick det sådär, eller åt skogen tom. Jag var först ut och sambon hade "jour" ifall mitt tålamod skulle tryta. Inte helt oväntat blev hon helt galen när jag la henne i vår säng och försökte mysa lite. Vi hade haft mysig nattningsrutin innan och vi hade lite svag röd belysning i rummet. Hon var lagom trött kändes det som. Jag försökte ta upp och lugna henne i famnen och sen lägga ner henne och mig i sängen. Hon vänder sig om direkt och kravlar runt och panikskriker!! Hon visar att hon vill upp i famnen, och hade det räckt hade det varit helt ok, men hon vill ju att vi ksa bära runt på henne.  Efter en dryg timme med "upp i famnen för att lugna och ner igen", genomsvettiga kan jag tillägga, gick jag ut för att prata lite snabbt med min sambo, dottern i min famn. På den lilla stunden hann hon somna mot min axel. Då kändes det hemskt att väcka henne för att hon inte skulle  somna i famnen. Dessutom började klockan bli mycket och jag vill ju inte att hon ska orka sina timmar på dagis också. Så hon fick sova vidare, efter en stund kunde jag lägga ner henne. KAn tillägga att i slutet var hon på vippen att somna i famnen varje gång jag tog upp henne för att lugna henne. Såklart blir hon då jättearg när jag då förstör allt genom att lägga ner henne. Det kanske är en dum idé att ta upp för att trösta så, men har läst Elisabeth Pantleys bok Somna utan gråt, som handlar om snäll avvänjning. Kanske det inte funkar i hennes fall…  Så nu känns gårdagens försök som förgäves... Tidig natt vaknade hon och sambon la henne i vår säng och hon somnade om direkt! Det var ganska tidigt på natten så hon var nog fortfarande jättetrött. Nån timme senare vaknar jag till av att hon sitter upp och kryper runt lite i sängen och pratar lite. Jag låtsas sova hela tiden och till slut lägger hon sig och somnar om. Blev väldigt förvånad. Kanske hon fattar lite iaf, men var för trött på kvällen för att orka med den nya rutinen. Ja ni hör, mkt spekulationer… Vet inte om vi ska på det igen ikväll eller avvakta. Kanske hon är inne i en fas nu där hon inte är så mottaglig?

16 mån är väl en lite stökig ålder, tycker jag mig ha läst i alla fall. Här har det gått bra de sista dagarna. Jag lägger benen över honom direkt (låter mer brutalt än vad det är), och han kommer snabbt till ro efter bara någon liten protest. Hoppas det går framåt för er. Somna utan gråt har jag inte själv läst, men bara hört gott om, så den är säkert bra att utgå från.

gammal tråd men tänkte ge ett tips...Hur somnar hon idag?
min är 16 månader nu. Det har varit jätteobbigt få henne somna själv i sängen men jag har kommit fram till att det är lättast och superviktigt ni håller er till EN fast rutin om hur hon ska somna. Bästa men om inte lättast är att hon lär sig somna själv i sängen. Min dotter blev tokig när vi försökte i sängen, skrek och skrek och grina. Försök lugna henne på olika sätt, men ta inte upp om absolut inte nödvändigt. Våran dotter blev lugnast om jag la in min hand så hon kunde vila huvudet i handen då somna hon efter en stund. efter ett tag tog det längre tid för henne somna så då beslutade vi att nu lägger vi ner henne bara, pussar och kramar godnatt och bara lägga oss i sängen bredvid och direkt vända ryggen mot. Hon ser oss men hon förstår läggrutinen och somnar nu fortast så utan skrik grin och gnäll. Försök succesivt få henne vänja sig på det sättet. Det kommer fungera. Lovar!