Valde bort syskon trots ägg i frysen

Hej Anna! Jag känner igen mig så i dina tankar. Jag och min man har en son född 2009 via IVF. I vårt fall är det pga manlig i fertilitet som vi fått göra IVF. Vi fick totalt 10 embryo till frysen efter våra två IVF försök 2008/2009. I höstas påbörjade vi ett syskonförsök som slutade i missfall och detta har tagit hårt på mig. Det blev en utdragen process som slutade med skrapning den 12 december. Jag trodde jag skulle kunna komma över detta men ännu inte gjort det. Nu har vi 9 embryo kvar och vi vill hemskt gärna göra fler försök men ekonomin hindrar (det kostar runt 14 000 kr per försök). Våra embryo går ut nu i år i oktober och januari nästa år. Jag är så fruktansvärt kluven inför det att de snart bara ska kastas för att 5 år har gått. Det känns som att kasta sina "barn" fastän det inte är det. Nu är det så att vi vid syskonförsöket i höstas fick reda på av läkaren att man kan ansöka om förlängd frysning hos Socialstyrelsen och då skriva ett personligt brev, berätta om oss som par, varför vi vill förlänga livet på våra embryo så sitter det personer i deras rättsliga råd och bestämmer om vi får det eller inte. Jag tycker detta är så orättvist. Mitt råd till dig är att gå och prata med någon själv, kurator, psykolog och försök få en bimd av varför du reagerat som du gjort/gör. Jag själv trodde aldrig att jag skulle bli så knäckt efter vårt missfall, men vi är ju bara människor och reagerar olika. Vad säger din man nu i efterhand?

Hej :) Va´skönt att få höra av dig, även om du/ni har ett annat dilema. Så hemskt med ett missfall :( och att sedan alltid dessa pengar ska styra :(  Hoppas verkligen ni skriver det där brevet och att ni får förlängd tid för embryorna i frysen :)  Vet era nära och kära om allt detta och att ni vill ha flera barn men inte har pengarna? Tror att de gärna skulle ställa upp med ett lån isf. Det skulle jag iaf. göra om jag fick frågan av en nära och hade ekonomi för det :)

Ja, jag borde kanske prata om mina känslor med någon, men när tårarna rinner bara jag skriver detta så känns det så tungt... Inget vidare att sitta inför en okänd och gråta :(  Min man ångrar inte alls att vi valde bort flera försök, han är nöjd med det han har, han har ju även 2 barn sedan tidigare..... Han förstår mig till en viss del, samtidigt tycker han att det bara är att gå vidare nu.....
 Ja suck........  

Hej igen! Ledsen att jag inte svarar förrän nu. Har haft en tuff tid efter missfallet som tog mig väldigt hårt men är på böttringsvägen och vi ska faktiskt göra ett nytt syskonförsök nästa månad med lånade pengar på banken. Våra nära och kära vet om vår situation och vår längtan efter ett syskon till vår son. Min mamma kan tyvärr inte hjälpa oss ekonomiskt men min mans föräldrar ställde upp vid förra syskonförsöket. De pengarna skulle egentligen vara ett lån till oss men de bestämde sig för att betala till stor del nästan hela försöket och vi är evigt tacksamma för det. Denna gången har vi inte frågat dem om pengar då vi har ett lån som vi kan ta pengar ifrån men visst hade de sänert ställt upp att betala igen om vi hade frågat. Vad gäller brevet om förlängd frystid på embryona så är det inte skrivet ännu, tänkte göra det i sommar och sen vet vi heller inte om där blir något kvar i frysen nu inför nästa behandling så vi får se. Jag tycker absolut att du ska söka en psykolog för din sorg. Jag går hos en psykolog nu efter missfallet och tycker att det hjälper mig otroligt mycket. Jag gråter där när vi pratar om saker men de är de vana vid så jag känner mig trygg. Det viktiga med när du går till psykolog/kurator är att FU känner förtroende för denna människa, för gör du det så kan du slappna av och känna dig trygg kring att prata om din sorg och i det ingår även att man kan kunna gråta. Pratar du med din man om detta?

Klart man tänker på att jag är ung (30) och min man 34 och chanserna finns där men pressen på att våra embryo går ut dels i oktober i år och resterande 8 i januari gör inte saken bättre. Nu ska vi ansöka om förlängning av embryona, vet inte alls på hur lång tid de blir förlängda. Som det ser ut idag så vill jag inte genomgå fler IvF behandlingar med sprutor,äggplock osv osv då jag psykiskt inte orkar ta mig igenom det igen. Samtidigt säger jag detta nu, jag kanske ändrar mig i framtiden men förhoppningsvis går det hem vid nästa försök och vi har sagt att vi bara ska ha ett barn till. Skulle vi däremot bli spontant gravida med ett tredje och kanske tom med ett fjärde så väljer vi att behålla det utifrån de förutsättningar vi har idag. Åldern för syskon spelar inte så stor roll för oss, jag är på ett sätt glad att det blir kanske 4,5 mellan om vi nu lyckas och det utifrån vad man hör sina vänner klaga över som fått barn nr 2 tätt och det blir jobbigt att ha två småbarn, blöjbarn osv. Jag vet inte hur det funkar med när embryona går ut i tid, om kliniken kontaktar en innan för att meddela att tiden snart går ut eller om de bara kastas utan ens vetskap. Får man fråga hur gammal du är? Vet inte vad åldersgränsen är för återföring av ett eget fryst embryo.

Vårt äldsta embryo går ut i oktober i år men det kommer vi att använda vid FET nästa månad och då har vi resterande 8 kvar som "går ut" jan 14. Jag fick omslag på ägglossningstest igår så vi kör i naturlig cykel först nästa månad om jag nu får ägglossning då också annars får det bli i stimulerad. Förra stskonförsöket gjordes i stimulerad, ingen som ens gav oss alternativen till att jag kunde få göra det i naturlig cykel. Om nu chanserna för att bli gravid är lika stora hoppar jag gärna över alla hormoner jag måste stoppa i mig då jag får sådana biverkningar. Jag läste i en artikel i aftonbladet om det här dilemmat med åldersgräns 46. Det var ett par som sedan tidigare hade adopterat två barn och även hade ett embryo kvar i frysen från tidigare IVF försök. Jag minns inte riktigt detaljerna men hon fick inte lov stt använda det embryot pga sin ålder samtidigt som det inte finns någon lag kring 46 års gränsen utan det är bara en rekommendation. Det är väl klart att ju högre upp i åldern man kommer så kommer automatiskt en massa riskfaktorer i samband med graviditet, samtidigt tycker jag inte att politiker ska få bestämma åt oss som inte kan få barn på naturlig väg, de bestämmer ju inte åt alla de andra som är 46 och faktiskt blir gravida när det är 46 osv.

Hur mår du Anna800 och hur har det gått Lydisen? Har ni satt tillbaka embryo? Min mens har ju alltid varit regelbunden men nu senaste månaderna sen mars är den helt konstig...så har inte kunnat sätta tillbaka...åldern förstås..jag har väntat för länge... deppig...

Tråkigt att höra entjejatt det inte verkar bli något. *kram* Vi fick tillbaka ett embryo för dryga 2 veckor sedan, idag är min testdag men med tanke på den mensliknande blödningen jag fick dagen innan min beräknade mens (har jätteregelbunden mens annars) och att jag testa inte gravid på CB digital test i morse så är det kört. Väntar provsvar nu i eftermiddag på blodprovet som togs på kliniken. Har bett min man ringa denna gången (vi får själv ringa upp kliniken för att få svar) då jag känner att jag inte orkar ta det samtalet.

Det blev ett negativt svar även från kliniken. Svårstucken som jag är tog det 4 personer och 6 stick innan ett rör med blod kunde fyllas, all denna vånda för vaddå, ett negativt svar som jag redan visste. Inför detta försöket fick de tina totalt 6 embryo innan det 6:e klarade upptiningen och det var det vi fick återfört. Chansen för att det vi fick kanske inte var så stor med tanke på att de andra 5 inte klarat upptiningen alls. Vi har 3 embryo kvar nu och kommer att ansöka om hos Socialstyrelsen att få förlängd frystid då våra embryo går ut i januari. Vi försöker lägga allt bakom oss nu och hoppas på ett försök nästa år (om nu förlängningen går igenom men enligt kliniken brukar Socialstyrelsen inte neka). Om ingen av de embryona vi har kvar klarar upptiningen vid nästa försök så har vi till 99 % bestämt oss för att inte göra några fler ivf försök, det är för påfrestande.