9 månaders bebis...50/50?

Du ammar och då ska barnet ha sin fasta punkt hos dig. Dessutom är det du som har haft huvudansvaret för henne hittills.

När hon är ca 1 år kan hon börja vara hos pappan över en helg, men om det funkar redan nu så är det ju inga problem. Men det handlar alltså inte om att slänga henne fram och tillbaka varannan dag. Varannan helg och däremellan att hon träffar sin pappa på dagtid 2-3 gånger i veckan.

Hälftenboende brukar inte vara aktuellt förrän barnet är i 3-årsåldern så där ska du inte ge dig. Kolla hur barnet mår och utöka umgänget med pappan allteftersom du märker att hon klarar av det.    

Låt inte ditt ex styra ditt liv. Stå på dig - framförallt för ditt barns skull. Det är barnets bästa som gäller, inte att ni föräldrar ska ha millimeterrättvisa.  

menar BUP på allvar att en 9-månaders som ammas ska vara hos en "främmande person" två dagar i sträck?!

Pappan kanske borde försöka knyta an till sitt barn om han inte har varit delaktig innan separationen.

Du skriver att barnet uppträder oroligt. Vill inte pappan barnets bästa?

Sirligt att folk ska förändras så mycket när man separerar.

Jag separerade också när mitt barn var 9 månader. Pappan hade inte varit så engagerad innan och gav alltid barnet till mig så fort det var ledset eller gnälligt. Han krävde också 50/50 från start och då vi hade/har delad vårdnad så ville jag inte bråka med honom mer än nödvändigt. Vi provade oss fram och för vårt barn har det gått jättebra med ett schema som är 3 + 2 +2 (3 = fre, lör, sön). Pappan har gått från att vara mindre bra till att vara jätteduktig och sköter barnet på bästa tänkbara sätt. Det enda negativa jag kan komma på är att han behöver påminnas om bvc tider och planeringsdagar på förskolan m.m samt att han alltid ringer och frågar mig vad han ska göra när barnet är sjukt.

Dock har jag haft svårt att acceptera att jag bara får se mitt barn halva tiden men jag har fått sätta mitt eget ego åt sidan och tänka på att barnet har lika stor rätt till sin pappa som till mig. Min prio ett är att barnet ska ha en bra och nära relation till båda sina föräldrar.

Nu säger jag inte att vår lösning passar alla andra utan att man får känna sig fram till vad som passar barnet bäst.

Alltså, man måste väl börja ge mat också från 6 månader för näringens skull? Klart han kan ha barnet men h*n måste sova hemma med dej på kvällarna ännu ett bra tag.

Pratade med familjerätten idag om att ha växelvis (varannan vecka) för en 1,5 åring och det avrådde hon
starkt ifrån! Vad hon skulle säga om att ha växelvis för en så liten baby som ni har, råder det väl ingen tvekan om då.. Hon sa att risken är då att hon får en dålig anknytning till båda!! Och att det kan leda till svåra känslomässiga störningar som påverkat henne genom hela livet. Det anknytningsmönster vi får när vi är 1-3 år ca följer oss genom hela livet sedan, hur vi är i nära relationer/hur vi klarar separationer i livet osv.

Gå inte med på hans krav!! Du behöver inte det. Tänk på ditt barns bästa och inte på hans bästa nu.

Du kan också ringa famrätt och prata med de om detta. Han ska ha dagsumgänge med barnet.
Dessutom måste du inte pumpa alls! Det är din kropp och den bestämmer BARA DU över, inte
han eller någon annan. Hade inte gått med på att pumpa, amning är så mycket mer, trygghet, närhet osv. för barnet och mamma. Varför ska den första tiden med barnet förstöras av hans krav? nej, han får gott lugna sig och har har många år på sig att lära känna sitt barn i alla fall. Varför så bråttom med övernattningar?
Han kan väl hälsa på er istället så länge barnet är under 1 år? Gå en barnvagnspromenad kanske?

Det är absolut olämpligt att ha 50/50 som ni gör nu och er dotters reaktion borde räcka för dig som bevis på det, och nu är det dags att säga NEJ.

Kanske får ni mötas halvvägs? Han tror på varannan vecka, du betydligt mindre? Kanske testa två dagar som bup föreslog? Och att sluta amma vid 9 månader är inte ovanligt. En minoritet av barnen ammas vid den åldern. Visst hade ni inte separerat så hade det kankse blivit längre men saker blir inte alltid som man planerat.

Jag säger bara stå på dig! 
Jag lämnade min dotters pappa när hon var 9 månader. Han struntade fullkomligt i henne när vi levde tillsammans, han var mer som ett barn än en förälder. Nu har det gått snart 10 år sedan separationen. Han struntar fullkomligt i henne nu oxå. Vid och innan separationen slog han mig, hotade mig till livet, blev friad i rätten.. Vi levde under ständigt hot under tiden som vårdnadstvisten pågick, som han startade.. Jag genomled ett helvete, för att inte tala om dotterns helvete.. Hon ville aldrig åka till pappa, men han ville inte lyssna på det utan han pratade om SIN rätt till barnet. Ville inte lyssna eller ta reson på familjerätten. 
När vår dotter var 6 år tog helvetet slut, då ställde jag ner foten och sa ifrån till honom. Han hade misshandlat henne under sommarumgänget. Inga blåmärken, bara dotterns berättelse..
Vi har fortfarande gemensam vårdnad i dagsläget, men han skriver inte på några barnomsorgspapper eller liknade..
Barnet ska ha dig som fast punkt, punkt slut. Han kan träffa barnet i sällskap av kontaktperson dagtid.
Det är bara ett tips, du gör naturligtvis det du anser bäst för barnet.
Skaffa dig en bra advokat! 

Familjerätten rekommenderar inte barn under 2 år och bo VV

Vad bra att pappan vill vara en engagerad förälder, då borde han kunna ta till sig att umgänget ska utgå från barnets behov. Barnets rättigheter står i fokus, inte hans eller dina. 

  Viktigt att notera är att: Gemensam vårdnad betyder inte automatiskt växelvist boende eller ett umgänge lika delat. Har ni något umgängesavtal? Han kan inte kräva umgänge utan avtal. Det kan ni skriva på familjerätten och det bör ni göra snarast. De hjälper er med hur ni bör tänka så att det blir så bra som möjligt för barnet.  

 Det är sällan ett växelvist boende rekommeras för så små barn. För att det ska fungera för små barn måste föräldrarna ha ett gott samarbete. Ofta rekommenderas det att inte dela upp upp umgänget i hela veckor utan 2-3 dagar åt gången hos vardera förälder då det annars blir för långt för barnet mellan umgänget med den andra föräldern. Då det förekommer hot om våld blir ju situationen lite mer besvärlig för dig. Stå på dig och hoppas att det ordnar sig för er.