9 månaders bebis...50/50?

Jag och min föredetta har sedan 1 månad separerat och nu har vi en dotter som är 9 månader.
Det som hör till saken är att han har arbetat extremt mycket och inte varit delaktig alls under tiden som vi varit tillsammans. Jag har fått lämna lägenheten på morgonarna när hon vaknat på helgerna och promenerat med henne i timmar så att fadern kunnat gå upp vid 12-13 på lördag söndag och han nattade henne första gången när hon var 6 månader.

NU är han en ny människa och han kräver att hon ska vara lika mycket hos honom som hos mig, då jag ammar henne så har vi nu hamnat i en konflikt eftersom jag menar på att det kanske inte är så bra att hon är borta ifrån mig jättelänge.

Men jag är glad att han visar ett intresse och jag vet att vår dotter kommer att gynnas utav det! Men jag har fått gå med på hans villkor, han har tagit henne i 4 dgr och jag har fått pumpa hemma. I början så märktes ingenting då hon och jag bott mycket hos mormor under tiden vi var tillsammans för att få hjälp med avlastning MEN nu sist när hon kom tillbaka så var hon hysterisk, hon ville inte amma, hon ville inte äta, hon var orolig och fy vad jag led med henne. Hon sover inte heller bra på nätterna längre utan vaknar hela tiden och är orolig.

Vi ska på samarbetssamtal snart hos familjerätten...
Hur ska man tänka kring ett barn som är så liten som 9 månader?
Jag pratade med BUP och dem menade på att 2 dgr MAX ifrån mig eftersom hon ammas och hon måste ha någonslags trygg punkt. Men då sa min föredetta direkt att hon då får va 2 dgr hos mig, 2 hos honom för det är hans rätt som pappa att ha henne lika mkt då vi har gemensam vårdnad.

Jag känner en stark oro då han bara pratar om hans rätt som pappa och eftersom jag ser hur vår dotter börjar påverkas av det hela..

Bah...det här är så himla jobbigt.
Vart kan jag vända mig?

Vi har redan talat med socialen då jag var tvugnen att anmäla honom för olaga hot och då blev dem per automatik inkopplade men dem sa bara att vi skulle vänta tills vi talat med famlijerätten..
Så det är bara att vänta som gäller?

Fantastiskaliv

Äldre 8 Feb 08:54

#2

Anonym (mm) skrev 2013-02-08 08:48:07 följande:

Du ammar och då ska barnet ha sin fasta punkt hos dig. Dessutom är det du som har haft huvudansvaret för henne hittills.

När hon är ca 1 år kan hon börja vara hos pappan över en helg, men om det funkar redan nu så är det ju inga problem. Men det handlar alltså inte om att slänga henne fram och tillbaka varannan dag. Varannan helg och däremellan att hon träffar sin pappa på dagtid 2-3 gånger i veckan.

Hälftenboende brukar inte vara aktuellt förrän barnet är i 3-årsåldern så där ska du inte ge dig. Kolla hur barnet mår och utöka umgänget med pappan allteftersom du märker att hon klarar av det.

Låt inte ditt ex styra ditt liv. Stå på dig - framförallt för ditt barns skull. Det är barnets bästa som gäller, inte att ni föräldrar ska ha millimeterrättvisa.

Jo men han blir ju rasande på mig, och det är ingen som hjälper mig mot hans raseri?
Trots att han hotat mig till livet med vår dotter i famnen så måste jag hantera honom och hans ilska gentemot mig utan hjälp eller stöd..
BUP säger som du, hon ska inte åka fram och tillbaka hela tiden utan hon ska ha en fast punkt men det skiter han i totalt och jag kan inte neka honom hans barn eftersom vi har delad vårdnad. ? Hur gör jag då i en sådan situation? Familjerätten är inte försen om 2 veckor så det är inte jättelång tid dit men ändå..

Om jag säger, nej du får inte hämta henne för hon ska vara hos mig nu 5 dgr ex då blir det en konflikt som dem även säger åt mig att jag ska undvika till VARJE pris tills familjerätten hjälpt oss?

Fantastiskaliv

Äldre 9 Feb 13:20

#12

Anonym (Hanna) skrev 2013-02-08 09:43:49 följande:

Pappan kanske borde försöka knyta an till sitt barn om han inte har varit delaktig innan separationen.

Du skriver att barnet uppträder oroligt. Vill inte pappan barnets bästa?

Sirligt att folk ska förändras så mycket när man separerar.

Tyvärr så pratar han om sin rätt som pappa mer än vad som är bäst för barnet.. suck.

Fantastiskaliv

Äldre 9 Feb 13:24

#13

Anonym skrev 2013-02-08 17:19:20 följande:

Pratade med familjerätten idag om att ha växelvis (varannan vecka) för en 1,5 åring och det avrådde hon
starkt ifrån! Vad hon skulle säga om att ha växelvis för en så liten baby som ni har, råder det väl ingen tvekan om då.. Hon sa att risken är då att hon får en dålig anknytning till båda!! Och att det kan leda till svåra känslomässiga störningar som påverkat henne genom hela livet. Det anknytningsmönster vi får när vi är 1-3 år ca följer oss genom hela livet sedan, hur vi är i nära relationer/hur vi klarar separationer i livet osv.

Gå inte med på hans krav!! Du behöver inte det. Tänk på ditt barns bästa och inte på hans bästa nu.

Du kan också ringa famrätt och prata med de om detta. Han ska ha dagsumgänge med barnet.
Dessutom måste du inte pumpa alls! Det är din kropp och den bestämmer BARA DU över, inte
han eller någon annan. Hade inte gått med på att pumpa, amning är så mycket mer, trygghet, närhet osv. för barnet och mamma. Varför ska den första tiden med barnet förstöras av hans krav? nej, han får gott lugna sig och har har många år på sig att lära känna sitt barn i alla fall. Varför så bråttom med övernattningar?
Han kan väl hälsa på er istället så länge barnet är under 1 år? Gå en barnvagnspromenad kanske?

Det är absolut olämpligt att ha 50/50 som ni gör nu och er dotters reaktion borde räcka för dig som bevis på det, och nu är det dags att säga NEJ.

Tack, du jag ska ringa dem och prata med dem på måndag. Ditt inlägg gjorde mig lite starkare känner jag.
Det får fan va nog med att allt ska va som han vill annars så blir han galen, det är inte okej!!
TACK TACK och åter TACK.

Fantastiskaliv

Äldre 9 Feb 13:45

#14

Anonym (orolig) skrev 2013-02-09 01:11:32 följande:

Jag säger bara stå på dig!
Jag lämnade min dotters pappa när hon var 9 månader. Han struntade fullkomligt i henne när vi levde tillsammans, han var mer som ett barn än en förälder. Nu har det gått snart 10 år sedan separationen. Han struntar fullkomligt i henne nu oxå. Vid och innan separationen slog han mig, hotade mig till livet, blev friad i rätten.. Vi levde under ständigt hot under tiden som vårdnadstvisten pågick, som han startade.. Jag genomled ett helvete, för att inte tala om dotterns helvete.. Hon ville aldrig åka till pappa, men han ville inte lyssna på det utan han pratade om SIN rätt till barnet. Ville inte lyssna eller ta reson på familjerätten.
När vår dotter var 6 år tog helvetet slut, då ställde jag ner foten och sa ifrån till honom. Han hade misshandlat henne under sommarumgänget. Inga blåmärken, bara dotterns berättelse..
Vi har fortfarande gemensam vårdnad i dagsläget, men han skriver inte på några barnomsorgspapper eller liknade..
Barnet ska ha dig som fast punkt, punkt slut. Han kan träffa barnet i sällskap av kontaktperson dagtid.
Det är bara ett tips, du gör naturligtvis det du anser bäst för barnet.
Skaffa dig en bra advokat!

Nu är inte han så extrem men jag ska definitivt sätta ner foten, iaf tills att hon är 1 år. Han får ha henne fre, lör, sön.

9 månaders bebis...50/50?

INNEHÅLL