Inlägg från: Anonym (Velpellan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Velpellan)

    Vill ha ett till barn, men relationen knakar..

    Jag och min sambo har ett barn på drygt ett år. Vi har varit tillsammans i drygt två år, och har under i princip hela tiden haft problem. Inte så att vi bråkar egentligen - det gör vi nästan aldrig - utan vi är helt enkelt inte kära i varandra.

    Vardagen funkar helt okej, men båda känner att vi saknar olika saker som vi inte kan ge varann. Vi har pratat mycket om att dela på oss, men samtidigt tänker jag att alla har väl NÅGRA problem? Kanske ska jag vara nöjd som det är och vara glad att det inte finns alkoholism, våld eller droger inblandade, glada att vi inte bråkar en massa osv. 

    Jag har alltid velat ha en rätt stor familj, och längtan efter ett till barn har funnits i snart ett år nu, men det känns ju idiotiskt att skaffa ett till barn om man funderar på att separera? Eller borde jag acceptera läget och försöka hålla ihop med min sambo?

    Hjälp!   

  • Svar på tråden Vill ha ett till barn, men relationen knakar..
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:18:18 följande:
    Att få barn i en redan dålig relation gör ju definitivt inte förhållandet bättre. Måste få fråga varför du känner att du vill nöja dig med att leva i en relation där inte kärleken finns? Är det då inte bättre att ni delar på er så ni båda kan få hitta en partner ni älskar och känner att ni vill dela livet med?
    Jo jag vet. Jag känner bara så starkt att jag vill ge mitt barn vad jag själv inte hade; föräldrar som bor tillsammans, och jag tänker (kanske naivt?) att det kan bli bättre.
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym (vi gjorde ett) skrev 2013-02-11 14:26:06 följande:
    Vi tänkte tvärtom. Att vi skaffar ett barn till just för att vi inte trodde på oss som par. Då har alltid syskonen varandra och är helsyskon även om de senare kommer få halvsyskon. Så vi hoppade in  i det med öppna ögon och fick ett barn till. Men vi pratade massor om det och det var ett aktivt beslut. För båda ville ha fler barn än 1. Och man vet ju aldrig vad framtiden ger. 

    Vi har inte heller en himlastormande kärleksrelation, men det fungerar. Nu är yngsta 3 år och vi håller fortfarande ihop.  

    Ja det är lite så jag känner också! Jag är rädd att om vi delar oss och skaffar nya familjer så blir vårt barn ensamt och utanför? :S Kanske dum tankte, men ändå. Jag vet också att min sambo vill ha många barn egentligen...
  • Anonym (Velpellan)


    Anonym skrev 2013-02-11 14:34:18 följande:
    Men, det är väl ändå något som kommer bero helt på er och hur ni gör i den nya relationen? På vilket sätt menar du att barnet skulle bli ensamt och utanför i en ny relation men en eventuell ny bebis?

    Anonym skrev 2013-02-11 14:35:26 följande:
    Ja om du tror att du skulle behandla ditt barn annorlunda än vad du gör nu om du var med en ny man och ni hade en bebis så tycker jag du skall stanna i förhållandet.......
    Självklart skulle jag inte plötsligt börja behandla vårt barn annorlunda - jag tänker bara hur jag själv skulle känna mig i den sitsen. Att hatta mellan två olika familjer, både mamma och pappa har andra barn som bor hos dem jämt. Jag tror att jag skulle känna mig utanför.
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:40:02 följande:
    Det är inte så att ni inte är kära helt enkelt för att förälskelsen är över? Gör det ont när du tänker tanken på att somna utan honom? Skulle du sakna små saker han gör eller brukar säga? Om inte - nej, då är du nog inte kär och det är väl tragiskt om du ska leva utan kärlek!
    Om ja - kanske är det så att ni faktiskt älskar varandra och har en fin, fungerande relation - bara det att ni kan behöva lite "kickar" och känna den där pirrande attraktionen till varandra igen. Det går om man vill. Man är inte nykär hela livet, det kan komma i perioder, men inte hela tiden.

     

    Det är ju lite det som är problemet - vi hade aldrig nån såndär superförälskelse. Det har liksom aldrig varit sådär underbart härligt som jag föreställer mig att andra har/har haft..
    Jag tycker det är skönt att sova utan honom nån natt, men sena börjar jag sakna honom, och jag trivs rätt bra i hans sällskap. Dock saknar jag närhet, kärlek och det fysiska väldigt mycket :( 
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:48:00 följande:
    Men snälla du, ser du inte var du skriver? :-/ Du låter ju jätteolycklig! Man skall vilja vara med sin partner och bli glad av att vara med denne. Visst har man perioder där det är mindre bra men på dig verkar det ju som om det alltid är halvdant?
     :-/
    Jag vet inte, kanske ser jag inte? Kanske försöker jag blunda för sanningen för att jag så gärna vill att det ska fungera? Rynkar på näsan
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym (vi gjorde ett) skrev 2013-02-11 14:50:37 följande:
    Tja det fysiska måste ju till om ni ska lyckas få flera barn. Så var det för oss, vi hade inte haft sex på ett halvår, men gökade som kaniner för att få till barnet och då insåg vi ju båda två att vi kan bara vi vill. 

    Ja alltså vi har ju sex, nån gång i veckan. Men i övrigt rör vi knappt varann. :/
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 14:53:36 följande:
    Ja, jag vet ju inte exakt hur ni lever så jag vill inte gärna säga vad du skall göra, men blir så ledsen av att du låter så olycklig och att realtionen låter så kärlekslös Obestämd
    Tack för omtanken! {#emotions_dlg.flower} Jag vet ju egentligen hur det är. Jag ser ju andra par som håller varandra i handen, pussas osv och jag saknar det så mycket... Men samtidigt vill jag som sagt så gärna att förhållandet ska fungera och att vårt barn får växa upp med både mamma och pappa tillsammans.
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym (vi gjorde ett) skrev 2013-02-11 14:56:27 följande:
    Det måste man inte. 

    Ett förhållande är mer än så. Har ni allt det andra med respekt, ömhet, förståelse, trygghet vänlighet så kan man ha ett otroligt bra liv. Istället för att göra slut och vänta på den fantastiska kärleken som aldrig kommer. Folk skiljer sig för lätt och har allt för rosenröda tankar om vad förhållanden är. Alla förhållanden har sina för- och nackdelar och det är ok. Men man måste ju vara överens om hur man vill leva.  
    Det är precis det jag är rädd för. Att jag ska gå ur detta, för att sen många år senare inse att jag nog hade det rätt bra.
  • Anonym (Velpellan)
    LeaveMeAlone skrev 2013-02-11 15:04:51 följande:
    Försök att göra ett ordentligt uppryck av relationen först. Fråga dig själv vad du vill ha och ta sedan ett snack med din kille och hör hur han skulle vilja att ni hade det, om det är något som saknas osv. Känslor kommer ofta i form av gemenskap, så att göra saker med varandra, prata och dela med sig av saker till varandra, fysisk närhet osv. Har man kommit ifrån sådana saker så kan man ju alltid prova på att återinföra det. Kanske känns konstlat till en början men finns det känslor så lär dom nog väckas till liv om man gör rätt typ av ansträngning. Märker man att det inte finns något att hämta så ja, då kanske inte fler barn är någon ide, eller vad tror du?
    Jag har försökt det, men jag får inte med honom på att försöka. Hur får jag honom att ens villa FÖRSÖKA få det bättre mellan oss?
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 15:10:18 följande:
    Ok - tror du att det finns möjlighet för att ni kan känna kärlek och närhet om ni jobbar på det? Eller finns attraktionen egentligen inte där? Nu menar jag inte att ni tycker att den andra sex bra ut - attraktion är ju inte utseendestyrt. 

    Jag tycker i alla fall att det känns tråkigt om du ska leva utan kärlek och bara ha en bra vän som du bor med och har barn med. Vissa kan ju vara lyckliga i det också och då ser jag ingen anledning att lämna. Men om du på något sätt känner dig olycklig och drömmer om något mer, någon annan så känns det bara dumt att stanna för barnets skull. Kanske kan ett syskon ändå vara bra. Då har de ju i alla fall varandra, även om inte ni föräldrar bor ihop så verkar ni ju komma överens och det antar jag att ni skulle göra även efter en ev. separation... 

    Jag tror nog ändå det nånstans inom mig, annars borde jag ju gett up helt? Däremot är min kille svår att övertala till att försöka..

    Vi kommer absolut bra överens och har samma åsikter om i princip allt, och det hoppas jag innerligt fortsätter även in vi skulle flytta isär. 
  • Anonym (Velpellan)
    LeaveMeAlone skrev 2013-02-11 15:13:20 följande:
    Du kan inte tvinga honom att försöka, men du kanske kan få honom att förstå vad som är viktigt för dig, och att om det som du vill ha inte kan hämtas i er relation så kommer ni göra slut. Sen får han ta ställning till om han vill kämpa eller ge upp. Man kan inte äta kakan och ha den kvar.
    Han vet precis vad jag saknar och vill ha, och han KAN ge mig det, om han bara skulle vilja :/
  • Anonym (Velpellan)
    LeaveMeAlone skrev 2013-02-11 15:18:07 följande:
    Vad är det du vill ha då?

    Närhet, spontana kramar, pussar, hålla varann i handen när vi är ute, att han ska titta mig i ögonen och le, säga att jag är fin...
  • Anonym (Velpellan)
    LeaveMeAlone skrev 2013-02-11 15:27:03 följande:
    Ok, låter ju inte som några överdrivna önskemål direkt. Jag skulle ge det ett försök till men betoning på att du verkligen behöver detta för att vilja stanna kvar i relationen. 

    Tack för tips! Ska försöka ställa honom mot väggen lite..
  • Anonym (Velpellan)
    LeaveMeAlone skrev 2013-02-11 15:33:54 följande:
    Hoppas det går bra! 

    Tack!!
  • Anonym (Velpellan)
    Anonym skrev 2013-02-11 16:41:42 följande:
    Hoppas verkligen det går bra! det där känns ju inte alls som några stora önskemål att ha i en relation.
    Nä jag tycker mer det borde vara en självklarhet? :/
Svar på tråden Vill ha ett till barn, men relationen knakar..