Vill ha ett till barn, men relationen knakar..

Att få barn i en redan dålig relation gör ju definitivt inte förhållandet bättre. Måste få fråga varför du känner att du vill nöja dig med att leva i en relation där inte kärleken finns? Är det då inte bättre att ni delar på er så ni båda kan få hitta en partner ni älskar och känner att ni vill dela livet med?

Barn mår inte bäst av föräldrar som bor tillsammans, barn mår bäst av föräldrar som mår bra

Men, det är väl ändå något som kommer bero helt på er och hur ni gör i den nya relationen? På vilket sätt menar du att barnet skulle bli ensamt och utanför i en ny relation men en eventuell ny bebis?

Ja om du tror att du skulle behandla ditt barn annorlunda än vad du gör nu om du var med en ny man och ni hade en bebis så tycker jag du skall stanna i förhållandet.......

Det är inte så att ni inte är kära helt enkelt för att förälskelsen är över? Gör det ont när du tänker tanken på att somna utan honom? Skulle du sakna små saker han gör eller brukar säga? Om inte - nej, då är du nog inte kär och det är väl tragiskt om du ska leva utan kärlek!
Om ja - kanske är det så att ni faktiskt älskar varandra och har en fin, fungerande relation - bara det att ni kan behöva lite "kickar" och känna den där pirrande attraktionen till varandra igen. Det går om man vill. Man är inte nykär hela livet, det kan komma i perioder, men inte hela tiden.

 

Som sagt, det beror helt på hur du och din partner är och förhåller sig till situationen och barnen. Det finns jättemånga exempel på personer som klarar det här med bonusfamilj dåligt och lika många exempel på människor som klarar det hur bra som helst.

Men snälla du, ser du inte var du skriver? :-/ Du låter ju jätteolycklig! Man skall vilja vara med sin partner och bli glad av att vara med denne. Visst har man perioder där det är mindre bra men på dig verkar det ju som om det alltid är halvdant?
 :-/

Men känner ni inte att ni slösar bort en massa år från era liv?

Ja, jag vet ju inte exakt hur ni lever så jag vill inte gärna säga vad du skall göra, men blir så ledsen av att du låter så olycklig och att realtionen låter så kärlekslös 

Ok - tror du att det finns möjlighet för att ni kan känna kärlek och närhet om ni jobbar på det? Eller finns attraktionen egentligen inte där? Nu menar jag inte att ni tycker att den andra sex bra ut - attraktion är ju inte utseendestyrt. 

Jag tycker i alla fall att det känns tråkigt om du ska leva utan kärlek och bara ha en bra vän som du bor med och har barn med. Vissa kan ju vara lyckliga i det också och då ser jag ingen anledning att lämna. Men om du på något sätt känner dig olycklig och drömmer om något mer, någon annan så känns det bara dumt att stanna för barnets skull. Kanske kan ett syskon ändå vara bra. Då har de ju i alla fall varandra, även om inte ni föräldrar bor ihop så verkar ni ju komma överens och det antar jag att ni skulle göra även efter en ev. separation... 

Jag tror inte det är något du kan ta fram, det är nog en vilja som måste komma från honom.

Hoppas verkligen det går bra! det där känns ju inte alls som några stora önskemål att ha i en relation.