Inlägg från: fågelungarna |Visa alla inlägg
  • fågelungarna

    En stor sorg för mig - helt oväntat!

    Känner igen mig, lite. Jag har skaffat två barn på egen hand. Drömmer om en trea, men inser att tillvaron måste funka för de två jag har. Har lagt planerna på en trea på is, fast att det kommer att kännas hårt om mina syskon skaffar treor och fyror.

    Jag är 34 år, men tänker att du som bara är trettio ännu har tio fertila år kvar. Vem vet, när minstingen är 13 kanske ni känner att ni har tid och kraft över för en ny bebis trots allt... Menar bara att inget behöver vara hugget i sten. Likväl måste man ju sätta gränsen för antalet barn någonstans.

Svar på tråden En stor sorg för mig - helt oväntat!