Våningssäng till barn

Så sover mina barn också när dom är hos sin pappa. Äldsta som får ligga högst upp hade nyss fyllt fyra när hon fick börja göra det.
När jag sen flyttade och berättade att jag skulle köpa nya sängar till henne och hennes bror (vi sov i samma allihop innan) så nästan skrek hon "inte våningssäng!!) vid flera tillfällen.
Jag har sagt detta till deras pappa men han verkar inte bry sig... Vad gör man? Inget, du får inse att man inte längre har någon påverkan...

Det beror väl helt på barnet? 

Vi har väl tänkt att treåringen och ettåringen så småningom ska få dela rum och sova i våningssäng, när ettåringen växer ur spjälsängen (så när hon är 1,5-2 år kanske och 3-åringen är runt 4).

Vår 3-åring är väldigt motoriskt välutvecklad och klättrar överallt både högt och lågt.  Så hon kommer antagligen att älska att klättra upp och ner. Utmaningen blir iofs att hindra den lilla lika klättriga att följa efter  

Men vi gjorde så att när vi köpte 3-åringens säng så köpte vi en variant från IKEA som egentligen är en våningssäng, men som också går att använda som två fristående sängar (var gravid med den lilla då, så vi visste att vi förr eller senare behöver två sängar ). Så helst vill vi ha dem i våningssäng, eftersom vi har små rum och två sängar tar mycket plats. Men om dom inte är redo för det, inte vill eller det inte funkar av annan anledning så kan vi alltid använda sängarna som två enkelsängar.

Men naturligtvis ska man alltid lyssna på barnet. Fast det kanske inte är vångingssängen i sig som är problemet heller, utan att din son kanske skulle behöva lite extra stöd och trygghet när han vänjer sig, och att han känner sig lite undanskuffad av sin pappa?

Min son sov i våningssäng på semestern i somras och älskade det, så jag tror inte att en fyraåring per automatik är för liten. Han klättrade utan problem upp och ner.
Sen måste man ju lyssna på barnen, det är ju inte bra om han är rädd, men det kanske är en vanesak.
På nåt ställe fick vi  lägga en kudde i kanten under madrassen eftersom kanten var så låg.
Att stegen är borttagen låter ju däremot inte klokt, då är han ju fången i sängen.

Vår son fick en loftsäng när han var strax över 3 år, han ville ha det själv då han såg en hos en kompis.
Den är högre en våningssängen, men han har sovit i den i stort sett varje natt sen han fick den och det har aldrig varit några bekymmer eller att han har ramlat ner från den.
Ibland skippar han till och med stegen och klättrar på sidan upp.
Hans syster på 2 år klättrar upp och ner och är allt lite avis på hans säng och vill gärna sova där med...

En del barn fixar våningssäng tidigt. Vår äldsta sov där som 3-åring men ropade så vi fick lyfta ner henne. Hennes två småbröder hade inte fått sova på övervåning som 4-åringar, de rör sig för mycket, går upp halvsovande slänger sig ibland över mig om jag sover bredvid o s v.

Jag har våningssäng till mina barn. Äldsta som är 4,5 sover längst upp och hon ÄLSKAR det. Hon kan sitta där uppe och leka i timmar.

Och nej, vi är inte rädda att hon ska trilla ner, varför skulle hon göra det, det är ett högt skydd på kanten och att klättra upp och ner för en stege kunde hon när hon var två.

Har inte ditt barn lärt sig att klättra än?

Vår femåring vill ha våningssäng med lillasyster, men vi skulle aldrig i livet köpa en om han var RÄDD för att sova i våningssängen. Vad är det för imbecilla föräldrar som tvingar sina barn att sova på en plats där de känner sig rädda och otrygga? Man kan inte vänja sig vid en skräckfylld situation utan stort stöd, tex KBT-liknande stöd. I så fall får väl pappan sova där uppe med honom tills han känner sig trygg? 

Ett barn ska inte vara rädd för att sova i sin säng. Pappan bode absolut lyssna på sin son och lösa sängfrågan på ett bättre sätt. Pappan får väl sova i överslafen sonen i nederslafen och det nya syskonet sover hos hans sambo när han har sin äldre son hos sig! Eller så får de lägga sonens madrass på golvet en tid tills han vågar sova i överslafen.