Våningssäng till barn

Det beror väl helt på barnet? 

Vi har väl tänkt att treåringen och ettåringen så småningom ska få dela rum och sova i våningssäng, när ettåringen växer ur spjälsängen (så när hon är 1,5-2 år kanske och 3-åringen är runt 4).

Vår 3-åring är väldigt motoriskt välutvecklad och klättrar överallt både högt och lågt.  Så hon kommer antagligen att älska att klättra upp och ner. Utmaningen blir iofs att hindra den lilla lika klättriga att följa efter  

Men vi gjorde så att när vi köpte 3-åringens säng så köpte vi en variant från IKEA som egentligen är en våningssäng, men som också går att använda som två fristående sängar (var gravid med den lilla då, så vi visste att vi förr eller senare behöver två sängar ). Så helst vill vi ha dem i våningssäng, eftersom vi har små rum och två sängar tar mycket plats. Men om dom inte är redo för det, inte vill eller det inte funkar av annan anledning så kan vi alltid använda sängarna som två enkelsängar.

Men naturligtvis ska man alltid lyssna på barnet. Fast det kanske inte är vångingssängen i sig som är problemet heller, utan att din son kanske skulle behöva lite extra stöd och trygghet när han vänjer sig, och att han känner sig lite undanskuffad av sin pappa?

Jag har våningssäng till mina barn. Äldsta som är 4,5 sover längst upp och hon ÄLSKAR det. Hon kan sitta där uppe och leka i timmar.

Och nej, vi är inte rädda att hon ska trilla ner, varför skulle hon göra det, det är ett högt skydd på kanten och att klättra upp och ner för en stege kunde hon när hon var två.

Har inte ditt barn lärt sig att klättra än?

Men hur tänker man då, att de det "inte ska bli något klättrande upp och ner"?! Det kanske är därför han är rädd, för att de tagit bort stegen? Det här skulle jag ha tagit upp med pappan för att kolla upp, dels om det stämmer och dels hur de motiverar det beslutet i så fall. För övrigt kan du nog inte ha så mycket synpunkter på möblerna de väljer tyvärr ...