15 år senare kommer det som en våg

Min älskade mormor gick bort för 15 år sedan. Jag sörjde då och livet gick vidare, som det ju gör även om man tror att allt ska stanna upp.

Till och från har jag givetvis saknat henne och jag tänker på henne varje dag.

Men i höstas kom det som en våg. En stor oändlig våg av sorg och jag har vid flera tillfällen under hösten och vintern suttit och bara gråtit hysteriskt och ostoppbart för att jag saknar henne så fruktansvärt mycket och tanken på att jag inte får träffa henne något mer känns omöjlig att acceptera. 

Varför blir det såhär? Varför kommer det nu? Hon var gammal och sjuk och det är ju livets naturliga gång att gamla sjuka människor dör. Men vad ska jag göra för att ta mig igenom det här? Det känns ju nästan pinsamt att som snart 30-åring sitta och gråta för att ens mormor dog för 15 år sedan. 

Vad gör man åt det här?