Vi turas om att få sovmorgon hemma hos oss men är inte överrens om hur lång en sovmorgon är. Om bebisen vaknar kl 6 och en förälder går upp så börjar ju hen bli lite sällskapssjuk vid 9.30. Är det då ok att kräva att den som sover får lov att stiga upp?
Ja men om vi tar ett gemensamt beslut, då skulle jag argumentera för att tre timmar sovmorgon efter att den första föräldern stigit upp räcker bra. Han skulle säkert argumentera för att får man inte sova till elva är det ingen vits med en sovmorgon.
När min kille vaknar lägger han sig i soffan och fibblar med mobilen eller glor på tv, men först tar han en kopp kaffe och en cigg ute såklart. Han sätter bebisen på golvet med en leksak och tycker det räcker. När han varit vaken ca två tre timmar är det dags för att sova middag och jag blir ensam med bebisen igen i några timmar. Det är svårt att unna honom det när jag aldrig får tillbaka. Igår på min sovmorgon stannar han först kvar med bebisen i sovrummet en stund så jag blir väckt kl 6. Sen kommer han in igen kl 8 och väcker mig igen för att lägga bebisen i spjälsängen för att sova, bebisen vill inte sova och jag vaknar och blir klarvaken.