Hypokondri

Någon mer som är sjukligt oroliga för att barnen ska få cancer eller annan farlig sjukdom. Jag letar symptom hela tiden och just nu är jag säker på att lilltjejen som fyller 3 på lördag har leukemi. Hon är klumpig och ramlar mycket och har hela knäna fulla med blåmärken. Hon har även små eksem. Häromdagen var det dessutom lite blod i snoret. De här tre sakerna skulle de flesta föräldrar se som helt naturliga: Hon slår sig på knäna hela tiden så inte konstigt att hon får blåmärken. Hon har alltid haft problem med huden och den långa vintern gjorde att hon fick extra mycket torrfläckar (som inte alls ser ut som de röda små prickar de kan få av leukemi pga blödningar under huden). En blodstrimma i snoret när näsan har runnit länge är ju inte heller konstigt. Men jag nästan planerar hennes begravning och tänker inte alls rationellt. Igår grät jag mig till sömns. Jag har tre barn och gått igenom samma sak med alla...många gånger...orkar snart inte mer. utåt märks inget och tror som tur väl är inte att barnen märker något heller. Lilltjejen är världens piggaste och rosigaste tjej, varför kan jag inte bara njuta av mitt liv med tre friska barn!!! Blir tokig snart!

McIris skrev 2013-04-26 19:06:44 följande:

Känner igen mig!! Jag trodde att min äldsta dotter hade leukemi. Hon hade blåmärken, vilket hon brukar ha ofta, men det var mer än vanligt. Jag tyckte hon såg blek ut med blått under ögonen(det var vinter och hon är en blekfis). Även hon(som hon aldrig haft förut) fick näsblod. Hon fick tom i båda så att det rann lite. Jag var ju typ SÄKER och tyckte alla andra var knäppa som inte såg alla "tecken". Men självklart var hon frisk. Pratade dessutom med en kompis som är läkare och hon sa att näsblod inte ens ett typiskt symtom, att blåmärkena ser väldigt annorlunda ut och det i 99% av fallen MÄRKS att barnet har leukemi då de är jättetrötta och orkeslösa.

Så, jag vet vad du känner. Är likadan men... med barnen har jag slutat. Jag är sååå rädd att överföra dessa rädslor till dom. Min man blev jättearg dessutom! Hoppas detta gjorde dig lugnareQ

Tack för ditt svar! Jag har börjat lugna ner mig och det du skriver gjorde mig ännu lugnare. Hon fyller tre imorgon och det vore ju nästa syndigt om man skulle ägna dagen åt oro istället för att glädjas åt hennes dag! Men tyvärr har det hänt många gånger att min hypokondri förstört för mig...och jag är också ofta orolig för egna symptom. Utåt sett har jag lyckats hålla mig lugn men min man får ta mycket tyvärr :(. Han blir ibland arg och det är egentligen bra, det är som om man vaknar till då! Vi får stötta varandra här inne!

Hypokondri

INNEHÅLL