Var ert andra barn "lättare" än det första?

1an var rena drömbebisen =) somnade själv, sov bra, åt bra, glad och nöjd jämt, lekte själv på en filt och var hur go som helst.
2an är tvärtom. Hade kolik, har burit och burit, varit missnöjd nästan hela tiden, kräver full uppmärksamhet, kan inte va still, måste vagga till sömns i famnen jämt osv

1:an hade kolik och var ett sk överlevarbarn. Krävde otroligt mycket av oss hela första året. Frustrerad i allt. Tidig med allt.

2:an en dröm. Glad och förnöjd. Jag får dåligt samvete om jag glömmer bort att titta på honom 10 min för att jag håller på med ngt annat.

Skönt med kontrasten även om jag avgudar båda mina barn.

Nej. Tvåan var lättare som nyfödd.....men det gick över .

nej tvåan var mer krävande - skrek mer, aggressionsutbrott, matproblem.....

Barn ett var enkel. Lätt att natta och glad.

Barn två väldigt bökig. Krävt mycket närhet, svårare att natta. Noll tålamod och gnäller över ingenting.

Barn tre är dom barn ett. Kör visst varannan

Lika fina är dom ändå <3

Vad jag vet så är det staistiskt så att andra barnet är mindre benäget att drabbas av "kolik", alltså är de mindre skrikiga. Men det säger ju inget om det individuella barnet. Vår tvåa var lättare som bebis men mer intensiv i andra åldrar, han är mycket mer "på" och vi får hela tiden höra att han är så tidig med att t.ex. kunna lägga pussel, rita detaljerat, skriva, läsa o.s.v. Vår förste var "lättare" på det sättet att han gjorde som vi sa men han har också varit ett barn av det försiktigare slaget, vilket ibland ligger honom i fatet. Väldigt snäll och supertrevlig dock. Olika temperament har olika fram- och baksidor

Vårat första var väldigt krävande, ont i magen, skrek mycket, känslig, gnällig, ville bli buren jämt, svårt att somna, åt dåligt osv och vi tvekade med att skaffa syskon länge.
Vår andra har hittills varit totalt annorlunda (nu 10 månader): lugn, somnar själv, äter bra, gnäller sällan, roar sig själv osv. Helt underbart och så skönt att få uppleva att det kan vara mysigt och roligt att vara föräldraledig också, trodde inte på det när folk sa det förut.

Det var en omöjlighet för andra barnet att vara lättare än det första barnet, eftersom vårt första barn har varit följsamheten personifierad. Så andra barnet blev svårare utan att för den skull vara svårt.

Det beror såklart på vilket barn man får. Men samtidigt vet du ju hur det fungerar, förhoppningsvis har du lärt dig en massa av sådant som hände med första, du är säkrare som förälder och har ett större helhetsperspektiv för hur de utvecklas, vad de behöver och hur de fungerar. Utifrån det blir det självklart "enklare" med andra. Samtidigt kan ju barnens personligheter vara helt olika, och ena barnet kan ge bekymmer på ett sätt medan andra barnet kan vara jobbigt på något helt annat sätt.

Vår första dotter hade kolik i 6 mån så det är ju få barn som kan mäta sig med den "jobbighetsgraden". Andra hade inte kolik, dock hade hon ändå ett krävande temperament hon med och var långt ifrån "enkel". De sov ungefär lika uselt båda två, fast på lite olika sätt. Ammade ofta och oregelbundet båda två osv. Det är ju sådana saker man inte direkt kan styra över. Samtidigt är man lugnare och tryggare i sin roll som förälder vilket gör att man kan uppleva föräldraskapet i sig som enklare, även fast barnet kanske egentligen inte skiljer sig så mycket från sitt äldre syskon.