Varför köper du så kallade flickkläder till din flickbebis?

För att jag tycker flickkläder är fina kanske vore ett alternativ.

NU har jag inga barn, men jaa flickkläder kan se söta ut på flickor.
Däremot skulle jag inte vilja sätta flickkläder på min son (om jag hade någon) eftersom jag vill att min son ska se ut som en son inte en tjej, iaf tills han får bestämma själv.

Rosa hatar jag dock.

Men om min mamma sa, haha alla trodde du var en pojke när du var liten, då hade jag tagit det som en förolämpning, jaha såg jag manhaftig ut eller?

JAg tänker klä mina barn neutralt  för jag älskar färgerna gul, grön, pasteller, vitt grå och beige. Jag tänker inte klä min son med klänning, även om  jag skulle kunna sätta på en dotter en klänning.

Jag vill att andra ska uppfatta min dotter som en tjej eller som en baby, och detta gör man genom att klä barnet som en tjej eller neutralt.

för mig känns det rätt självklart att denna outfit är till en tjej:

Denna är till en kille:

Och den sista bilden kan både tjej och kille använda för den är neutral.

Jag struntar fullkomligt i om andra klär sin son i volanger, men jag tycker att då får de förstå att  många kommer att anta att din son är en tjej, om inte din son har extremt manliga drag i ansiktet. Samma sak i ett scenario som är tvärtom. Jag tycker att det är kläderna som gör om det är flickigt eller pojkigt mer än vad färgerna gör det, om det är en klänning eller volanger så tänker jag automatiskt på någon med kvinnligt kön eftersom det är så sällan man ser en vuxen karl i klänning om det inte är på skoj. En man med rosa skjorta har jag sett förut dock, så färgerna påverkar mindre än passform och vad det är för klädesplagg.

Jag kommer att klä mitt barn neutralt och sen enstaka plagg som visar deras kön, vad jag nu än får för kön på en bebis. Och jag väljer att tro att de flesta som klär sina små babysar i kläder som är typiskt tjejiga eller pojkiga eller neutrala gör det för att de tycker de kläderna är finast, och sen finns det nog många därbland mig själv som och blir glad när folk direkt ser, åh vilken söt son..och man slipper rätta genom att säga det är en flicka.

Jag tycker det är töntigt när människor antar en massa eller tycker att man är sämre för att man vill sätta på sin dotter den där fina rosa tröjan om man nu tycker det, eller om man vill sätta på sin son en slips inför dopmiddagen så kommer han och pappa se ut som likisar. När det är så extremt få vuxna som klär sig utan för sitt eget kön, varför ska så många barn få kläder som visar motsatt kön? Det är ingen dömande ton i min fråga enbart nyfikenhet. Jag menar att många använder argumentet, det är inte ett kön, det är en baby/ett barn. Men samma sak går ju att applicera i äldre åldrar, det är inget kön, det är en människa!...När barnet kan välja själv så tycker jag helt självklart att det ska få välja själv.

Nej inte jättestor roll, men lite trevligare om de gissar rätt.
Dock så är det värre om de säger HEN  än om de gissar fel.

För jag vill ju gärna att min dotter ska få höra att hon är söt för att vara en tjej inte att hon är söt för att vara en kille, och tvärtom. Nog för att de är bebisar och feminina och maskulina drag är inte starka men på vissa bebisar finns de, och om någon antar nått så innebär det att mitt barn har drag åt det andra hållet. Det gör inte så mycket för mig, men det kanske gör nått för min bebis när den blivit äldre.

nej jag menar inte så jag menar att någon säger vad söt din dotter är, också kanske det är en son. eller tvärtom, då skulle det kännas som jaha kanske inte var så söt ändå.

det är exakt det här jag menar.

fast om jag hade sagt det så hade inte alls barnet varit exakt lika sött i mina ögon, så jag tvivlar att det är så för alla.

Nä det vill jag också lära mitt barn, men samhället har ju ändå sin påverkan och om barnet hör många gånger att den ser ut som en kille när det är en tjej så kan det vara sårande.

pratar du om mig så nej inte nödvändigtvis. Jag vill att mitt barn ska vara sig själv, kanske piffa till sig för att må bra typ duscha osv. Och jag vill att mitt barn ska anstränga sig i skolan men inte överanstränga sig eller få panik över saker som barnet inte förstår ännu.

Vill att mitt barn ska känna sig vacker, smart, charmigt, underbart.

Jag håller med. Jag uppfostrades så att jag fick klä mig i vad jag ville, vilket oftast blev neutrala kläder. Mina systrar klädde sig flickigt och älskade rosa. Jag fick väl höra någon gång att jag var söt. Det var aldrig någon som trodde jag var en kille, jag hade långt flickigt lockigt hår och feminina drag. Jag lekte med riddarborg, bilbana en stege vi hade utomhus samt andra lekar utomhus oftast.

Bäst är väl om barnen får klä sig som de vill!
Men så långt jag kan påverka under tiden de är bäbisar, så blir det de kläder jag och pappan tycker är snygga!

Skickar en kram, fy så tråkigt. Varför gjorde dina föräldrar så?

Jag tycker det känns som att väldigt många som klär sin son i ballerinakjol och liknande, ser ner på alla som inte skulle göra det. Är det svårt att acceptera att vissa människor tycker ballerinakjol är fult eller kostymartigt.

Jag pratar om bebisar eller småbarn nu.

det är nog olika från familj till familj. Min mamma lade fortfarande fram mina kläder på morgonen när jag var 13 år. Och jag hade sån respekt för mina föräldrar att jag klagade aldrig på kläder de köpt till mig även om jag inte tyckte de var fina.

Jag brukade dock ha vissa önskemål innan de köpte kläder ibland och de brukade mötas, tillexempel mamma jag vill ha det här i katalogen, eller nästa gång du köper kläder försök att köpa nått grönt för det är min favoritfärg osv.

Jo men jag brydde mig inte så mycket om kläder på den tiden, jag började bry mig när jag fyllt 15.

Jag tror att de låtit mig få det jag ville om jag hade brytt mig mer.

Respekten vet jag inte vart den kom ifrån, jag ville inte att de skulle få sårade känslor om jag klagade på något de köpt och tyckte var fint. Sen bråkade jag typ aldrig med mina föräldrar, men de var inte stränga.

Jag tror hon lade fram kläderna för att jag skulle iväg på skolan och inte brydde mig alls om vad jag hade på mig, och om hon inte lade fram kläderna så tog jag vad som helst ur garderoben, tyckte inte ooh idag ska jag vara fin.

Till stan och shoppade följde jag aldrig med på, jag hatade att åka in till stan. Blir än idag stressad och nervös över att gå i affärer.

Just ja min lillasyster brydde sig och hon fick ju typ bara rosa kläder för att hon var galen i det. Rosa barbiekläder och en batman klocka för att hon ville ha den..så det är nog väldigt olika det där om man bryr sig eller vill säga till och i vilken ålder man gör det. Min storasyster började nog inte experimentera eller hitta sin egen klädstil förrän hon var i tonåren hon heller.

eller iofs när jag var 11, så ville jag gärna ha spicegirls skor och usa sockor. Sen gillade jag att sminka mig eller klä mig småslampigt, korta kjolar (ibland så korta så att trosorna syntes)...Och det fick jag klä mig i, eller så sa jag inget och bytte om senare minns faktiskt inte.

Jag var en bråkig treåring men i tonåren bråkade jag aldrig med mina föräldrar, jag var hemskt snäll som tonåring..men det beror nog mer på en psykiskt misshandlande styvmor som tryckte ner mig och fick mig att inte våga.

Det kan man förstå, men jag förstår fortfarande inte varför de snaggade ditt hår om du inte ville?

min styvmor klippte min lillasysters hår i en extremt ful page när hon var liten, men det var endast för att vara elak. Hon bortförklarade det till pappa med att hon såg ju söt ut i kort hår och det är praktiskt med kort frisyr.

Tack Nja inte mer än de få gånger jag åker och besöker pappa. Några gånger per år alltså.
Ska snart få ett barn själv, och jag kommer aldrig låta mitt barn vara ensam med henne och pappa.

Jag håller med om allt här. Tycker dock det är bra i extrema fall där människan mår väldigt dåligt av sig själv för endast en kroppsdel, eller om människan gjort illa sig i brand eller liknande och inte alls ser ut som förut eller fungerar normalt.

Dessutom tycker jag att operationer är läskiga och bör inte görs i onödan. Och absolut inte på barn, utan när de är vuxna och då spelar ju min åsikt mindre roll.