Varför köper du så kallade flickkläder till din flickbebis?

Eh... förlåt men ser man alltså "ut som en kille" om man har långbyxor?! Det syns alltså inte på varken dig eller din dotter att ni är kvinnor/tjejer om ni har byxor på er?

Det var roligast idag. Jag kan faktiskt bara garva åt eländet. Tack och lov är den synen väldigt udda och itne direkt spridd. 

Fast det är ju en satans stor skillnad på att göra som din mamma gjorde, dvs köra över dig totalt, och att låta barnet själv välja hur man vill se ut och vad man har på sig. Oavsett sen om det gäller att man som pojke vill ha ballerinakjol och långt hår, tjej som vill vara kortklippt och ha spindelmannen, eller tvärtom. 

Kan du verkligen inte se den skillnaden?

Jag vill nog hävda att det är väldigt få, väldigt många färre än de som trots barnets protester föser in ungen i könsnormativ klädsel och  könsnormativt beteende/uppförande, som medvetet går emot barnets vilja, tankar och känslor och "klär" (de flesta klär väl sig själv efter typ 2-3 års ålder, och är med och väljer kläder med?) sina barn medvetet "tvärtom".

De som skriker om "genusmaffian" som förbjuder sina flickor att ha rosa och tvingar dem leka med bilar trots att de inte vill, brukar inte ha så väldigt stor koll. Eller så har de väldigt märkliga bekanta och vänner. Jag känner personligen ingen som gör så, de få undantag jag hört talas om är via nätet.

De där fanatiska människorna verkar mest vara en seglivad myt, ungefär som viskleken. Något blir större än det är för varje gång någon pratar om det.

Är det? Vår äldsta son, som glatt sprang omkring med rödvitrandig klänning som treåring, gärna målade naglarna långt upp i skolåldern och har haft alla frisyrer som finns utom pudelfrissa typ, var väldans stilig i sin (mörkt grå) kostym när han gick ut nian för ett år sen. Trots att han haft perioder där han helst klätt sig i enbart pippi.peruk, blommiga gummistövlar och kalsonger. Samt en superhjältecape.

Varför begränsa barn när de är barn? Låt de ha det de gillar, så länge det är hyfsat praktiskt och inte kostar multum. Förr eller senare så brukar de flesta veta hur man "bör" se ut i vissa sammanhang. Och att man kan se ut lite som man vill i övrigt. 

Oj. Ärligt talat så låter det inte sunt alls att lägga fram kläder till sin trettonåring. Eller att bestämma kläder för ett så stort barn. 

De flesta brukar ju göra det. Såvida de inte heter Jean Pierre Barda. Då kan man visa sig i bara blöjor i public tv också. 



Helt OT, jag både avskydde det och gillade det. Det sista för att det tydligen behövs folk som bryter normgränserna.  

Fast det handlar väl inte om pengar? Det fanns ju second-hand, byteskedjor och bytesdagar även när vi växte upp. Hur svårt kan det ha varit att åtminstone till färg eller hyfsad form tillfredsställa en unges smak på klädsel? 

En helt annan sak att man inte besinningslöst köper vad som helst barnet pekar på. Fast det upplever jag nog mest att de som är _för_ traditionell könsuppdelning i klädsel tenderar att göra.

Men förklara gärna pengaargumentet för mig. Jag är ärligt nyfiken på hur du menar. Det kostar liksom lika mycket att köpa en klänning till en kille som till en tjej, och lika mycket att köpa en kostym till en tjej som till en kille.

Om man nu ska köra stereotypa exempel. 

Herregud...  Problemet här är ju inte att någon försökte göra något slags statement, eller ens hade några tankar om att göra tvärtemot konventionerna, utan problemet är ju att ni fick leva med ett sadistiskt svin. Och att ni hade en förälder som inte vågade stå upp för er emot henne.  Fy fan. Så ledsen man blir av att läsa sånt.  Jag får ont i magen.

Jag beklagar uppriktigt. Skönt att du (vet inte hur det är för din syster) kunnat komma vidare i livet iaf.