Varför köper du så kallade flickkläder till din flickbebis?

Jag har barnkläder på mina barn, dottern har mycket som sonen haft, men det mesta finns inte kvar då det är fem år emellan. Jag valde dock "annat" för dottern har mycket tunikor. Ett väldigt praktiskt plagg (speciellt på knubbiga barn som tröjor ofta åker upp på) som sonen också hade en hel del - men tyvärr blir det ju lite av ett statement att klä en pojke i det - och jag var inte bekväm med att välja det åt honom (men som lite större valde han det ofta själv). Så tunikor används helt klart mer nu. Dottern är 1,5 nu och folk tror ibland att hon är en pojke men det verkar inte bekymra henne alls faktiskt. Sonen reagerar fortfarande inte nämnvärt om någon tror att han är flicka heller.

Hade han gett mig den minsta vink om att han ville ha rosa och rosetter så hade jag gladeligen överöst honom med det. Hitintills har han aldrig visat det minsta intresse för att klä sig alls. Skulle nog helst ha pyjamas hela dan.

Väntar med spänning på svaren! Blir själv irriterad varje gång jag handlar på hm och det står "tröja kille" när jag köpt en fin tröja till min dotter. Jösses liksom! Varför inte "tröja barn"? Så, jag köper från båda avdelningarna eftersom jag köper plagg jag tycker är fina och vill inte begränsas av nån löjlig indelning! 

Jo,men kläderna och att till exempel borsta tänderna tillhör ju inte själva kroppen och utseendet. Klädena sitter inte fast på kroppen och är inte en del av människan och så och man kan ju inte se om någon luktar fräscht i munnen. Att vara hel och ren är inte din kropp liksom. Dina bröst/näsa/läppar ser  likadana ut vare sig du duschar varje dag eller inte. Konstig jämförelse,jag vet:P Men jag kan inte förklara på bättre sätt. Att vara "hel och ren" lär jag givetvis min dotter,men att hennes kropps utseende är oviktigt. Och nu när tråden ändå handlar om genus så är det väl bara att påpeka att en tex en tjej kan vara lika nyduschad/hel och ren/fräsch i både kjol och snickarbyxor:p

Ett barn klätt i spets/klänningar/rosetter/ömtåligare material/alltid ljusa kläder blir bemött, behandlat och tilltalat annorlunda än ett barn klätt i grövre material/kläder med bil- eller spidermantryck/mörkare/lekvänliga kläder. Så kläder hör i allra högsta grad ihop med uppfostran.

Skitsnack. Min son har alltid gått i "pojkkläder", han är kännslig som person, blir lätt upprörd etc. vi har alltid en mjuk ton och tröstar om han behöver det. Dottern har mer skinn på näsan, van att slå sig fram med brosan, hon är inte i närheten av hans kännslighet. faller hon så reser hon sig och fortsätter med sitt, medan sonen måste leta efter rodnad och bli ompysslad.

Att pojkar tar på sig klänningar på förskolan händer HELA tiden och det är en del i att finna sin egen identitet och det har ingenting med den pågående genusdebatten att göra, utan så har det varit länge. Förutsatt att det finns utklädningskläder på förskolan då.

Intressant diskussion! Något som jag tycker skaver lite dock är att det här med att agera genusmedvetet, diskussion om könsneutrala kläder osv. ofta missförstås. Många tror att genusmedvetna vill förbjuda det ena eller det andra, eller att vi till och med vill sudda ut just DIN eller DITT BARNS könsidentitet. Så är det inte. Verkligen inte. minasannaord.wordpress.com/2013/02/24/att-var.../  

Tro mig, när dottern börjar i dagis så kommer jag att ifrågasätta olikheter när jag ser dem. Men allt det där handlar inte om enstaka grejer. Vill du förändra världen så funkar det inte att säga "men varför vill du rädda djur här hemma när barn svälter i afrika" för livet är en så mycket större, mer komplext maskineri än så. Det börjar här hemma i mitt hem, med vilka "battles i pick" och kommer att fortsätta i skolan och tills den dag mina barn står på egna ben. Då hoppas jag att jag gett dem värdegrund nog för att de ska kunna stå på den. Min värdegrund är ganska enkel egentligen, det ska inte spela roll om du är pojke eller flicka senare i livet. Men vad sänder jag min dotter för singnaler om hon från dag ett är uppklädd som en rosa liten dekorations tårta? Vänd på steken Jenni, tror jag att pojkar blir behandlade som busar och flickor som tysta dekorationer om de är klädda enligt gamla könsstereotypa klicheér? Ja. Ta bara en titt på den här tråden och hur hårt det sitter, ända in i benmärgen på förnuftiga vuxna kvinnor, att försvara dessa klicheér med näbbar, klor och ibland tillochmed ilska. Vi har ett litet tankeexpriment här hemma. Två kaffekoppar, en blå med en kvinna på och en röd med en man på. Båda två tänkte vi oss inte för första gången utan valde efter färg, inte efter illustrationen. Det sitter riktigt djupt rotat i oss. Jag vet att det påverkar mig, ändock gör jag sådana val. Det skrämmer mig lite för om jag, som ändå tänker relativt mycket på det här iomed att jag jobbar med att göra produkter till barn, gör det ryggmärgsvalet. Hur ska inte då en pedagog i en skola bete sig? Ska min dotter också behöva växa upp i en värld där den mest inkomstinbringande kortsiktiga investeringen en smart snygg ung kvinna kan göra inte är i en utbildning utan i en tuttoperation?

Tro mig, när dottern börjar i dagis så kommer jag att ifrågasätta olikheter när jag ser dem. Men allt det där handlar inte om enstaka grejer. Vill du förändra världen så funkar det inte att säga "men varför vill du rädda djur här hemma när barn svälter i afrika" för livet är en så mycket större, mer komplext maskineri än så. Det börjar här hemma i mitt hem, med vilka "battles i pick" och kommer att fortsätta i skolan och tills den dag mina barn står på egna ben. Då hoppas jag att jag gett dem värdegrund nog för att de ska kunna stå på den. Min värdegrund är ganska enkel egentligen, det ska inte spela roll om du är pojke eller flicka senare i livet. Men vad sänder jag min dotter för singnaler om hon från dag ett är uppklädd som en rosa liten dekorations tårta? Vänd på steken Jenni, tror jag att pojkar blir behandlade som busar och flickor som tysta dekorationer om de är klädda enligt gamla könsstereotypa klicheér? Ja. Ta bara en titt på den här tråden och hur hårt det sitter, ända in i benmärgen på förnuftiga vuxna kvinnor, att försvara dessa klicheér med näbbar, klor och ibland tillochmed ilska. Vi har ett litet tankeexpriment här hemma. Två kaffekoppar, en blå med en kvinna på och en röd med en man på. Båda två tänkte vi oss inte för första gången utan valde efter färg, inte efter illustrationen. Det sitter riktigt djupt rotat i oss. Jag vet att det påverkar mig, ändock gör jag sådana val. Det skrämmer mig lite för om jag, som ändå tänker relativt mycket på det här iomed att jag jobbar med att göra produkter till barn, gör det ryggmärgsvalet. Hur ska inte då en pedagog i en skola bete sig? Ska min dotter också behöva växa upp i en värld där den mest inkomstinbringande kortsiktiga investeringen en smart snygg ung kvinna kan göra inte är i en utbildning utan i en tuttoperation?