Kan bisexuella vara kroppsfixerade?

Jag avundas faktiskt dig. För rent teoretiskt så har du ju dubbelt så stor chans att träffa någon att gilla och ha sex med än dem som bara kan tända på ett kön. Faktum med att jag håller med de vad de gamla grekerna och till viss del romarna även ansåg. Nämligen att bisexualitet var en högre dygd dvs. en mer komplett och utvecklad människa. Och jag vet i kattsingen om inte jag håller med i min egen längtan. För den känns många gånger ganska hopplös så att jag ibland önskar att jag vore bisexuell.  

Jovisst! Men där ifrån att kunna ha sex med vederbörande. Känns i alla fall för mig himmelsvid främmande. För jag försöker till och med bli bättre på att öppet erkänna för mig själv att jag visst kan tycka vissa killar är ”söta” precis som tjejer. Men observera att det då är för att jag då mer ser killen som en tjej t ex då YOHIO och i viss mån då också Ulrik m.fl. Observera att det nu är utifrån vad jag tycker. Men skulle aldrig klara av att ha sex med någon av dem.       

Anonym (v) skrev 2013-02-24 15:13:12 följande:

Könet spelar absolut in. En del bisexuella drar mer åt kvinnohållet, en del åt manshållet. En del är väldigt 50/50. Sen tror jag också att det ofta är så att det är olika saker som attraherar en hos män och kvinnor, om man inte tänker på just könsorganen.

Jag tror att du har gjort det mer komplicerat för dig än vad det behöver vara! Det handlar ju bara om attraktion. "Åh, hen är snygg. Hen vill ligga med mig, jag vill ligga med henom", och sen ligger man. Det är ju samma sak som händer för dig när du träffar en intressant tjej. Enda skillnaden för bisexuella är att det händer när de träffar killar också.

Sen att du vill lära dig att kunna erkänna att du kan tycka att killar är snygga är jättebra! Det är ju nästan lite löjligt om man vägrar erkänna det bara för att man känner att man behöver vara SÅ himla straight. Att tycka att killar kan vara snygga betyder inte automatiskt att man måste känna att man vill ligga med dem.
Jag är lesbisk och träffar ofta skiiitsnygga killar! Jag är inte attraherad av dem, men jag kan säga att de är snygga på samma sätt som jag kan säga att en häst är vacker, t.ex. Förstår du hur jag menar? De ser bra ut, så enkelt är det. Det betyder inte att jag är attraherad av dem eller vill ha dem i min säng.
Lite dåligt exempel, men det är faktiskt söndag. Då får man vara lite seg.

Jag vill tacka dig för ett snällt och ärligt svar. Det var mycket bra skrivet. Tänk om alla svar var som dina här! Vad kul det skulle kunna vara att byta erfarenheter med varandra då.  

Sedan vill jag till dig säga att jag tror du har rätt. För man gör det nog många gånger betydligt mycket mer komplicerat än vad det egentligen är. Men det hör väll till att man är lite rädd för det som är nytt och lite främmande för en.

Anonym (v) skrev 2013-02-24 23:01:38 följande:

Ja, tänk om! Jag tycker bara att det är roligt att du vill lära dig något nytt, det är stort av dig!

Absolut, och att vara rädd har man all rätt att vara. Det är när rädslan blir till hat som man har ett problem. Att göra som du, fråga på ett vänligt och respektfullt sätt, tycker jag bara är jättebra.

Jag tror att det bästa man kan göra är att lära sig att inte bry sig så himla mycket. Whatever floats your boat liksom. Det finns så himla många olika sexualiteter som kan te sig på så himla många olika sätt. Min bästa tjejkompis, t ex, ser sig som helt straight men tycker om att kyssa tjejer ibland.
Det är bara du som kan definiera din sexualitet. Du kan vara en straight kille som kan erkänna att killar är snygga. Du kan vara en bisexuell kille. Du kan vara en biemotionell kille. Det finns tusen olika kombinationer, välj och vraka! Om du tillåter dig själv att känna efter lite, utan att tänka för mycket, så tror jag att du kommer känna vad som känns rätt för dig.

Sen att folk kan "få för sig" att man är bi eller gay om man som kille är så häftig att man kan erkänna att en annan kille är snygg, det är sånt som händer. Då kan man enkelt rätta dem genom att säga "hon" om de t.ex benämner ditt ex som "han". Jag gör det jämt, funkar oftast jättebra. Man hittar sina sätt! Det behöver liksom inte bli någon big deal, typ "NEJ MEN JAG ÄR STRAIGHT! HALLÅ! JÄTTESTRAIGHT!"
Om de inte lyssnar på det så är det deras öron som det är fel på, inte dig.

Konstigt egentligen men de homo och bisexuellas värld verkar vara betydligt mer ärlig och reko än den heterosexuella världen. Det är i alla fall det intrycket jag har fått i min ensamhet där jag inte vet hur många gånger jag faktiskt önskat att jag åtminstone lite bisexuell.

För den heterosexuella världen tycker jag inte består av något annat än svek och skitsnack om vart annat många gånger. Där detta med kärlek och vänskapens betydelse tycks bli allt mer otydlig. Och där man egentligen många gånger kan undra varför man egentligen är ihop. Nej då verkar kärleken och vänskapen vara mer tydlig i homo och bisexuellas förhållanden.