Anonym (utan barn) skrev 2013-03-03 18:44:38 följande:
Näe det är verkligen inget man gör innan man inser att loppet är kört, eller att all kraft har tagit slut. Från ena försöket till totalt tvärstop tog det för mig!! Jag hade en plan jag/vi skulle fortsätta med men efter sista misslyckad IVF:en så försvann all kämparanda och enda frågan jag ställde mig var: vad håller vi på med?? det kommer inte bli nått barn, varför plåga oss... men som du säger, inte förrän man når dit så kan man försöka tänka på annat än att det ska lyckas!
Det är roligt att höra att du tänker på en bra sak varje dag, tror att det gör vardagen mycket drägligare än om man bara strävar efter sin önskan. Då hamnar ju livet på paus och då kan det inte va roligt att vakna upp efter 10 år och inse att oj då, nu ska jag försöka va tacksam för det jag har...
Visst finns dom dåliga dagarna också, vi är ju bara människor
Vissa dagar är ju inte värda att gå upp ur sängen för men jag tror att dom iaf bli/är något färre om man de andra dagarna försöker se nått fint.
Min största rädsla är att vi blir gamla och min man dör före mig.. (jag tror att livet kommer på nått sätt bli ok utan barn iaf, dock ännu en gång så är det min högsta önskan, men ålderdomen utan barn skrämmer mig än mer!) då blir jag ensam kvar (jag har inga syskon) å då ska någon "va tvungen" att fixa det sista för mig, inte för att någon vill det! Ingen som med hjärtat väljer blommorna till begravningen etc MEN skulle jag tänka på det varje dag då hade det knäckt mig helt och hållet.
Har tänkt på vad som vi kan göra som inte föräldrar kan och det är ju att snabbt ta beslut om att vi vill åka till en annan stad och se en teater eller göra nått sånt spontant. Vill vi göra nått med vännerna så måste dom alltid förlita sig på att någon ställer upp som barnvakt!
Sen återigen, när man sitter i vår situation som är det väl inte bara jag som känner att jag hade högaktningsfullt skitit i om jag fick gå på teater en enda gång till i mitt liv om jag bara fått barn!!
Nu när vi inte längre IVF:ar så är ju ekonomin lite bättre än den av förut och ibland så gör vi saker bara för att vi kan, inte för att vi så himla gärna vill utan för att om vi ändå ska sitta i den här situationen så kan vi gott "unna" oss att göra det där som "dom andra" inte kan. På torsdagskvällen säga: näe orkar inte laga mat idag, ska vi gå och och äta och ta en bio.
Det sista är väl det närmsta ett svar på din fråga jag kan komma, trots allt svammel innan
Trevligt att läsa dina tröstande ord, även om det handlar om tråkigheter!
Jag tänker mycket på det där med att komma till vägs ändå med ivf. Tror vi har en bit kvar, men det beror ju på vad som händer. Allt är så hoppfullt för oss, men inget händer.
Ska man vara ärlig så gör vi många saker i vardagen som man inte hade kunnat göra med barn. Men det är sällan några kul saker utan mer att man låter sig vara så utmattad som man är efter en arbetsvecka, eller så ledsen som man är när mensen kommer. Om man hade haft barn så skulle man vara tvungen att gå ut och aktivera sig istället för att sitta på fl och klaga, för att ta ett exempel.
även om jag lätt bytt ut den mot ett barn så är det ju inte så det fungerar så därför försöker jag va tacksam för den med!