Barnlösa, vad gör ni för skoj som småbarnsföräldrarna missar?

Skoj!? Skämtar du eller? Jag fyller tiden med annat i väntan på barn,försöker få inspiration att ö.h.t leva och få vardagen att gå ihop! Jag hade 100 miljoner gånger hellre haft barn!!!!!! Det mesta jag gör är ju istället för att vara mamma-egentligen inget jag kommer sakna när jag får barn och en hel del av det går ju göra fast man har barn. Maken tror inte vi kan behålla djuren-såna som kräver hö och vatten flera ggr per dag-,men jag tror det går ordna det med. Förutom att ha barn och vara mamma vinner jag ett socialt liv när jag får barn-nu har vi i princip inget eftersom alla fertila,gravida och småbarnsföräldrar går bort. Så skoj istället för barn-nej inte på långa vägar!!

Upplysningsvis får ungefär 3% av alla som adopterat senare biologiska barn-lika många i kategorin som inte adopterat utan bara haft sex. Planerat kommandosex eller hipp som happ må vara osagt,men de flesta med normalt sexliv prickar ju nåtsånär äl hur de än bär sig åt. Så det där med adoptera,slappna av,ge upp,skaffa hund,åka på semester och guvetallt man får som förslag kan man högaktningsfullt skita i! Det är ju ren  slump att de blev gravida just då! De hade blitt precis lika gravida om de inte gjort nåt annat förutom just ha samlag. Det brukar liksom vara grunden till alla spontana graviditeter...

Ja,absolut,väldigt få är ju sterila utan bara infertila och då kan det rent teoretiskt funka för alla till slut. Problemet är ju att alla inte har 20-25 år på sig och inte heller tålamod att försöka vänta på nåt som kanske/kanske inte kommer. Bättre då göra nåt konkret,IVF,adoption,ÄD,EA-som vi ska göra. Och fortsätta försöka hemma! Jag vet två par som lyckades efter runt 20 år ,efter 40 då alltså,en kvinna som lyckades vid 47 efter flera års försök,ett par som fick tre barn snabbt,sen blev det tio år till 4:an och sen 10 år till till 5:an och då var hon en bit över 40. Och en med stopp i äggledarna som lyckades efter 6 år och sen fick en "hoppsan" till två år senare. Man vet helt enkelt aldrig!

Lycka till ts!

Om ni inte ens börjat med IVF har ni ju goda chanser där. Vi är inne på hemmaförsök 77 nu,hoppet är extremt,extremt litet att lyckas,men vi vill absolut inte gå miste om en chans. Jag har äl varje månad,jag kan bli gravid,problemet är att det sker sällan och alltid slutar i m.f så därav EA.

Jag har gjort 2 inseminationer och trodde första gången jag skulle ligga kvar,men läkaren sa att studier visar på att det spelar ingen roll. Och jag tror honom,rent logiskt kan man ju bli gravid av stående sex eller att rida och då är ju spermierna inte ens ända in och det är de ju vid insemination så varför skulle det helt plösligt vara svårare bli gravid då än vid sånt sex!? Nu funkade det ju inte ändå och är aldrig aktuellt nåt mer,men jag har hört många andra säga samma sak-de reste sig direkt.

Efter 2 inseminationer och totalt 9 hormonbehandlingar,ÄP och ET så kan jag lugnt säga att såna skäl finns inte. Har man kommit så långt finns inget att smälta,inget att måsta lugna ner sig över. Insemination och ET tar några minuter,gör inte ont,känns knappt alls och sen fortsätter dagen som förut. Inte kan man gå runt och fundera inte,då blir man ju knäpp. Snarare är man nöjd bara för att man gjort nåt konkret som kanske ger barn sen. Men jag kanske är ovanligt luttrad efter alla år och allt skit vi gått igenom...