Froststar skrev 2013-03-03 11:35:01 följande:
Fast om man vill ha barn då är det ju inte så skoj att inte kunna få några. Man kanske ska bearbeta sina känslor lite grann och börja tänka mer som att blir det så blir det annars får man hitta en annan lösning. Har hört och läst om folk där utredningen inte visat något fel och ändå blev det inget trots tvunget sex, och efter ett tag sex som plikt under ÄL, konstant besvikelse, inget skoj längre, etc. Sedan fick de nog för att förhållandet var kört i botten och då bestämde de sig för att släppa det och börja leva igen och i vissa fall blev det barn då. Ett par separerade för de kände att de inte ville leva med varandra längre för de har kört slut på kärleken så inte ens sex var roligt längre utan en barntillverkningsaktivitet. Se upp lite så att ni inte förlorar mer då ni stirrar er blinda på exakt hur ni vill ha det istället för att uppskatta vad ni har.
Det är väl det där med att man har ett mål, och det finns vissa saker man måste göra för att komma dit. Man kan liksom inte tänka "blir det så blir det", för ser man på det rent statistiskt så är det inte så det funkar. En
liten andel par blir gravida efter många år, trots att de kanske har gett upp (och t.ex. adopterat). Det finns olika orsaker till det, dels att man inte är helt infertil bara för att man har nedsatt fertilitet, och dels att vissa saker i kroppen ändrar sig till det bättre över tid och när man blir lite äldre. Men det finns en
mycket större grupp som lyckas med ivf, så om man ska satsa klokt så har man otroligt mkt större chanser om man provar allt vården har att erbjuda, än om man avvaktar och försöker leva lyckligt och tänker "händer det så händer det".
Att hålla på med ivf är fullt allvar, man blir väldigt fokuserad på det både före, under och efter. Inte så lätt att tänka på annat eller försöka att inte lägga för mycket känslor i ett misslyckande.
när du svarade?
