När någon inte klarar av sin hund längre..

Ingen som har någon idé? Jag tycker ju om damen i fråga och jag förstår mycket väl att hon älskar sin hund, men har man stora hundar måste man orka hålla dem.

Nu kanske det inte är aktuellt eller något du ens är intresserad av men erbjud dig att rasta hundarna?
En god gärning samtidigt som du kanske hittar en vän i damen. Om du är kunnig om hundar kanske du kan läsa av/träna hanen. Hundarna är nog tyvärr kanske det enda damen har som sällskap. 

ett jättebra förslag!
jag tyckwer oxå du ska erbjuda dig att rasta och träna hennes hundar.
för det kanske faktiskt är så, att hundarna är de enda hon har? och at då ta ifrån henne det, är grymt. men att du istället kanske erbjuder damen ifråga din,hjälp, gör att du kan ge både henne och hundarna en chans. :) 

Min hanhund är en av dem hennes hanhund avskyr allra mest så det blir inte så bra. Hon är inte jättegammal (tror jag, kanske 65-70 men verkar yngre) men har som sagt en sjukdom som gör henne lite svagare än hon hade 'behövt' vara. Hon har ett ganska rikt socialt liv av vad jag kan bedömma, men jag ser ju bara det som sker utanför hennes hem. Tiken klarar hon galant, det är hanhunden hon inte orkar hålla.

Det var ett bra förslag att  hjälpa henne, men jag är inte så superduktig på hundar, min egen är otroligt lättlärd och älskar de flesta (utom damens hanhund nu då) och så pass liten att jag kan lyfta upp honom om det skulle vara nödvändigt. 

Jag tänker främst på en annan granne (eller alla andra grannar, de flesta är äldre) som inte heller orkar hålla sin hund om den skulle vilja dra, den hunden är dock inte aggressiv men skulle försvara sig om den blev påhoppad och just nu går vi ut med den hunden samtidigt med vår, på kvällen, för hennes man har brutit benet. Men övrig tid går hon ju ut med den själv och det har varit på vippen att det hänt något men de har klarat det genom att någon av dem hunnit stänga dörren.

Vi stannar och pratar och hjälper varandra så giott det går alla vi som bor i huset. De enda som inte är helt sams är damerna jag berättat om innan, det hände något långt innan vi flyttade in som gjort att de är ovänner nu, innan var de tydligen goda vänner (misstänker att det har med hundarna att göra men vet inte).    

 

Kan också tillägga att hon antagligen skulle ta illa upp om jag erbjöd mig att rasta hundarna för jämnan, hon är lite snarstucken på så vis. Och envis, bor i stor lgh, eg för dyr har hon sagt,  men vägrar flytta för det är bra för hundarna att bo som hon gör.

Föreslå att hon ska använda munkorg så alla kan känna sig trygga.

Jo, det kan man ju säga, men det låter inte så himla trevligt. Jag förstår ju så väl att hon inte vill göra sig av med dem, hon vet säkert med sig att hon inte klarar det för evigt, men jag vill ju inte att någon ska bli skadad innan. Min tanke var att inleda en dialog om hur hon känner att det är med hundarna osv, men misstänker att hon kommer att säga att det rä de som håller henne uppe, hon vill inte på nåt vis visa sig svag så, att sälja bilen för att hon inte har råd eller kan reparera den är en sak, att säga att hyran är väl dyr är en annan, men att säga att man inte klarar av sina hundar och inse att man måste göra sig av med iaf den ena är som att erkänna att livet snart är slut.

som jag uppfattat det som så verkar ni ha en rätt okej grann sämja? försök att bevara den så långt det går! 
jag förstår om det tynger dig att gå ut med hennes hund oxå. men kanske värt ett försök iallafall, för att nå damen? du kan ju ta hennes jycke själv?
försök att få upp en dialog med henne.
jag har själv en hanhund jag måste ha munkorg på, då jag inte litar på han med andra män. så att på ett fint sätt, ta upp detta med henne, kanske vore en ide? (hur man nu ska säga det?)
kan du inte försöka inleda en dialog att du märkt henne och hennes hanhund inte går ihop med din? och att du då säger att du vill att det ska funka, för ni har ju så bra grannar allihopa, och det är bra om ni hjälps åt?
kanske det kan öppna lite? 

ang stora hundar. finns nåt som heter halti... är en sorts grimma, som gör att det är lättare att hålla dom. det kanske oxå är nåt för henne?

Ja god grannsämja har vi, utom de två då som inte gillar varandra längre. Ang att min hanhund och hennes inte går ihop var det hon som sa och hon sa också att hennes kunde vara 'dum' så där mot vissa hundar. Det är eg min dotters hund, men ibland går ju jag ut med honom också.

Ang att gå ut även med hennes, jag orkar inte, jag kämpar själv med en sjukdom som i sig inte är dödande, men som kan orsaka andra dödande tillstånd, dock inget akut, men kan bli och läkaren är lite missnöjd med mig. Gå är bra, men undvika stress är bättre.

Det går att prata med henne, men man märker att taggarna inte är långt inne utan kommer fram vid minsta lilla, antagligen för att hon är i ett så pass sårbart läge just nu och antagligen vet själv, innerst inne att detta inte kommer att gå så länge till.Detta vet jag inte vad det är, det ska jag kolla upp. Dock är hon lite.. Hundarna är hennes bebisar.. Hon har en son som inte växt upp med henne vet jag, han fick bo hos sin mormor och morfar, (liten ort, alla vet allt om alla, jag som relativt nyinflyttad får höra allt) men vet inte om hon har fler barn.
Hon lägger mänskliga känslor på hundarna har jag nmärkt så att sätta på dem en grinna/munkorg tror jag hon skulle se som att sätta det på ett barn.